Citat:
Ursprungligen postat av
theanthropologist
De är annorlunda än dig och har varit annorlunda mycket länge och har därför utvecklats helt annorlunda än dig.
Men till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden så vänd också fram den andra. Lukasevangeliet 6:27.
Ordet demon kommer från grekiskans δαίμων (daimon) som betyder ande. Vi har alla andliga förklaringar, men en del har tytt sig till viss andlighet och andra till en annan.
Det här med att det verkar finnas två olika sorters människor i den här världen har jag haft i tankarna en längre tid. Men det kanske inte är så att vi är annorlunda i grunden egentligen - det skulle ju kunna vara som du säger att skillnaden består i att vi har utvecklats åt olika håll bara, och resultatet av det har blivit att dessa två grupperingar i nuläget har svårt att relatera till varann och svårt att förstå varann, och att de också nästan befinner sig i krig med varann.
------------------------------------------------------------------------------------------
Angående min GS-situation och min familjs medverkan i detta:
Är nu ännu mer säker på att det är något som absolut inte stämmer när det gäller min relation till mina föräldrar. Har haft viss mejlkontakt med min mamma och hon har börjat skriva under med sitt namn istället för att skriva "mamma" som hon alltid tidigare har gjort. Jag förstår att om hon är inblandad i detta så har hon ingen möjlighet att säga sanningen rakt ut för då råkar hon förmodligen i trubbel. Därför ger hon sådana här subtila signaler istället: alltså hon skriver sitt namn istället för mamma.
En annan subtil signal som jag fick från mina föräldrar när jag flyttade ifrån min födelsestad i somras var att de bad att få tillbaka nycklarna till deras hus. I hela mitt liv har jag haft en kopia av deras nycklar så att jag ska kunna gå in hos dem ifall jag behöver eller om de inte skulle vara hemma av någon anledning. Plötsligt - i samband med att jag började lista ut hur det verkligen ligger till - så ville de ha nycklarna tillbaka enbart med motiveringen att jag skulle flytta till en annan stad. Men jag har bott i andra städer förut också, och aldrig har de då velat ha nycklarna tillbaka.
För närvarande misstänker jag starkt att min mamma inte är min biologiska mamma, men att det däremot är ganska troligt att min pappa är min riktiga pappa. Har en mängd fysiska likheter med honom, men absolut inga med min mamma. Dessutom så finns det ju inte en enda bild på henne med gravidmage under de nio månader som jag i så fall skulle ha legat i hennes mage. Som jag berättat tidigare i den här tråden så har mina föräldrar alltid fotat jättemycket och även spelat in en massa superåtta-filmer då på sjuttiotalet. Det är därför väldigt märkligt att det inte skulle finnas en enda bild på henne som gravid med mig. Man kan ju tycka att det vore självklart att man ville fånga en sådan viktig händelse, som när första barnet är på väg, på bild för att man är glad och vill föreviga det. Det skulle jag i alla fall vilja göra om det vore jag som väntade mitt första barn.
Jag tänker en hel del på alltihopa och försöker komma på något slags övergripande scenario. Upplever stundtals frustration över att inte ha några konkreta svar.
Är fortfarande inne på att i mitt fall så har jag fötts in i ett psyk-experiment (psyk-forskning) och att mina föräldrar har alltid vetat. Det förklarar också varför jag alltid alltid har känt att folk runtomkring mig har vetat om något som jag själv inte har vetat om. Det har alltid funnits en stor hemlighet i vår familj (en tickande bomb) - min intuition har alltid sagt mig detta.
Dessutom så har jag levt med en stor sorg över att mina familjemedlemmar i princip aldrig, eller mycket sällan i alla fall, har frågat någonting om mitt liv så som jag kan tänka mig att "normala" föräldrar frågar och är nyfikna på vad som sker i deras barns liv. Jag har alltid trott att det beror på en brist på intresse från deras sida och att de kanske inte alls bryr sig och i värsta fall inte heller älskar mig. Tog upp det här med dem för några år sedan och då började de faktiskt fråga lite mer, men då kändes frågorna inte äkta utan forcerade, och det kan ju bero på att de redan visste allt om mig ändå, så när de frågar blir det bara ett teaterspel från deras sida.
Jag har ingen aning om hur jag har blivit till? Men att jag har en annan biologisk mamma någonstans är jag tämligen säker på nu. Man har förmodligen följt mig på GS-vis under hela mitt liv. "Skådespelare" har spelat alla viktiga roller i mitt liv; vänner, kärlekspartners, arbetskompisar m.m. Jag har sett tillbaka igenom hela livet och har insett att jag ALDRIG har kunnat umgås med någon enda person som jag själv skulle vilja umgås med eller som jag på eget initiativ har försökt bli vän med, eller varit kär i. Sådana försök har alltid saboterats. De som jag haft seriösa relationer med har ALLTID sökt upp mig. Mobbing har förekommit överallt där jag har befunnit mig också. Förstår nu också alla märkliga tystnader som har uppstått i min kommunikation med de här förövarna. Det är ett tema som går igen i alla mina kontakter med andra människor.
Kan det vara så att den här världen faktiskt är som ett fängelse där det finns två olika sorters människor:
1/ De som är förföljda och som på något sätt har ett entourage med medvetna stalkers och skådespelare runt omkring sig; skådespelare som spelar omedvetna.
2/ De som förföljer och spelar roller och egentligen vet om vad det är som pågår. De som tjänar en satanistisk agenda och som därför får en mängd olika fördelar i världen. Dessa personer kanske t o m blir belönade mer eller mindre beroende på hur pass bra de spelar sina roller.
Kan det vara så att hela världen är ett slags experiment, eller en artificiell verklighet skapad av en slags "demiurge" som har sina agenter som hela tiden håller koll på dem som är här som hittintills har levt omedvetna om detta? Vi som blir förföljda är nog människor som värnar om den inre kärnan av gudomlig kärlek som finns i oss. När fler och fler har vaknat upp från denna illusion under senare år så har de behövt använda sig av mer och mer GS för att göra oss förvirrade och för att få det att se ut som om vi är schizofrena.
Om den här världen är under detta falska matrix med en "demiurge" som styr, ungefär så som det visas i filmen
The Truman Show, då kan det ju vara så att det finns en sann värld utanför denna till vilken vi verkligen hör - det är i så fall den sanna icke-artificiella världen. Det lilla fröet av sanning, ljus och kärlek som finns inom oss har vi tagit med oss från den sanna äkta världen, så därför stämmer det att vi bär himmelriket inom oss när vi nu tillfälligt måste uppehålla oss här i denna tillvaro som är ungefär som ett fängelse.
De här senaste tankarna är mest lite spekulationer från min sida i mitt sökande efter sanningen. Så jag tar det själv med en nypa salt. Men det är lite kul att filosofera om det här ur olika synvinklar. Hur ligger det egentligen till? Jag önskar att vi får alla svaren en vacker dag.
GS-situationen är däremot inte en spekulation - den är tyvärr påtagligt verklig. Alla perps som jag möter talar alltid om att de är inblandade via olika signaler: verbalt, mimicking eller annat.