Är Venlafaxin ett skämt eller har jag bara otur!??

har haft en helt sjuk natt pga den lilla jävla tabletten som jag tog vid kl 7 igårkväll, 37mg eller vad det nu var.

mådde bra i flera timmar, förutom NOLL aptit, va as hungrig men kunde inte äta, och sen kl 02.00 på natten slog det till utav bara helvete.

började kännas som jag brann upp inifrån samt sjuka sockerfalls känslor typ, va nära på att tuppa av flera gånger så jag fick ringa efter en person som fick komma hit. sen fortsatte det hela natten med mindre kramper i musklerna & skakningar, hjärtat bulta och andningen va svårare - som vid en panikattack, kallsvettningar, illamående, yr, snustorr i käften, ont i magen osv.

huuuh trodde jag skulle kollapsa och dö, ville inte åka in till akutpsyk heller, man jagar bara upp sig ännu mer med att åka in. nu är iallafall klockan snart 9, jag lyckades sova en timme förut, är bättre nu men helt seg i kroppen & fortfarande lite illamående samt ont i denna jävla magen.

Vågar jag fortsätta med venlafaxin eller ska jag slopa skiten helt? kanske bara var en ''förstagångs-grej''? men man borde väl inte få en liknande panikattack av tabletten? nån som det blivit liknande för?

Försök ge det några dagar, även om det känns för jävligt. Venlafaxin är det bästa som hänt mig. Har ätit de i ca 12 år, o ligger nu på maxdosen 375 mg. Men jag har knappt några biverkningar.

Minns inte hur det var när jag började med dem. Men alla reagerar vi olika.

Min flickvän har ätit venlafaxin i ca 4 år och vad jag vet har hon bara haft problem när hon glömt att ta medicinen, och då har hon haft liknande symtom som du beskriver. Nu försöker hon sluta med den och det har visat sig vara ett riktigt helvete. Att den inte är beroendeframkallande är det största skitsnacket, jag vill påstå att den är kraftigt fysiskt beroendeframkallande.

Det är vanligt med sk paradoxal initial ångestökning i början av och vid dosökning av SNRI/SSRI behandling. Detta är speciellt vanligt hos de som redan har problem med ångest/panikångest. Ångesten brukar minska och försvinna helt efter ca 14 dagar. Vissa erfarna psykiater säger att liknade biverkningar är ett tecken på att läkemedlet långsiktigt kommer att vara effektivt mot ångest. En del kan ha nytta av direktverkande ångestlindrande läkemedel de första veckorna.

Gällande att tala om tidigare eller aktuellt missbruk så är det mycket viktigt att läkaren får veta om det då det inte sällan leder till att man får fel diagnos och fel behandling. Att ta droger med SSRI/SNRI i blodet kan vara direkt livsfarligt och inte minst med tanke på sk serotonergt syndrom som har mycket hög dödlighet även om man får akutvård.

Det där är vanlig insättningssymtom. Om du får problem med sömnen prova ta tabletten på morgonen istället.

Du blandar ihop utsättningssymtom och beroende, vilka är besläktade men inte alls samma sak. Då hon minskar dosen ändras signalsubstansnivåerna i hennes hjärna och det här leder till biverkningar. Hon har däremot inte utvecklat ett beroende som ger direkt belöning av att hon återigen tar medicinen. Hjärnan behöver bara vänja sig vid de nya nivåerna och detta kan ta allt från ett par dagar till några veckor!

Det du upplever är din egen ångest. Tabletten har ingen verkan förrän efter ca 2-4 veckor och 37,5 mg känner man inte av alls. Ta det lugnt och var inte rädd för medicinen.

Fel! Positiva effekter inträder generellt sett inte förrän efter ett par veckor. Däremot är det extremt vanligt med insättningsbesvär nästan direkt för dessa typer av mediciner. Egen ångest kan självklart spela en roll med men det behöver inte vara så.