Citat:
Ursprungligen postat av sp3tt
Borde det inte vara Anna är bättre än
sin dotter om det är Annas dotter?

Ja, det borde det heta om
än är en preposition, och alltså hette
bättre än henne. Vore
än däremot en konjunktion hette det
än hennes dotter, eftersom ett reflexivt pronomen refererar till subjektet i den närmsta satsvärda ordgruppen. Den för
sin närmsta satsvärda ordgruppen i
Anna är bättre än sin mamma är är
sin mamma är, och subjektet i den komponenten
sin mamma. Således betyder
sin i
sin mamma sin mammas. Satsen kan således utan betydelseförändring bytas ut mot
Anna är bättre än sin mammas mamma är und so weiter.
Citat:
En konjunktion är ett ord som sammanbinder två satser.
En konjunktion är ett ord som sammanbinder två fraser.
Citat:
"en sats en överväldigande majoritet av språkbrukarna bedömer vara ogrammatisk." Jag finner inte den satsen ogrammatisk. Jag finner den helt korrekt. Jämför exemplet ovan.
En överväldigande majoritet av språkbrukarna finner satsen ogrammatisk. Om du inte gör det har du väl blivit väldigt väl indoktrinerad med att
än är en konjunktion.
Citat:
Och ett sista argument om användande. Om man läser översatta texter, eller texter som är skrivna av professionella språkbrukare så märker man att de nvänder "än" som en konjunktion. Eftersom en stor grupp av svenska språkbrukare använder "dom" istället för de och dem, är det då accepterat som ok?
Om man läser texter av professionella språkbrukare märker man att alla behandlar
än understundom som preposition, understundom som konjunktion. Det förra syns främst på valet av reflexiva framför personliga pronomina.
Jag genomförde en Googlesökning på
"'än hennes" site:dn.se; i inget av resultaten användes
än entydigt som konjunktion. De över 200 träffarna på
"'än sin" site:dn.se implicerar däremot förstås ett bruk av ordet som preposition.