Kristus Vs. Krishna

Fast måste man ha menat det Indien vi idag menar med "Indien" ?...minns att talibanerna i Afganistan sprängde buddastatyer som fanns i landet för massa år sen. Inte omöjligt att hinduism/buddhism var spritt i områden hyfsat nära där Jesus föddes, dvs han behövde inte resa så långt österut för att hitta buddhistmunkar och liknande...

Ja, buddhister och janister ( först och främst ) vandrade ofta längs Sidenvägen och längs hela norra Afghanistan. Stora delar av Centralasien kontrollerades vid den tiden av helleniserade perser och där möttes zoroastriska emeriter, buddhistiska munkar och grekiska präster. Det är mycket möjligt att Jesusgestalten färdades hit under sina resor i öknen och han kanske rent av lärde sig icke-våldsprincipen från Jainister ( väldigt spekulativt ).

( här någonstans tar mitt svar till dig slut, resten av inlägget dedikerar jag topic )

Guden Mitra, som är en persoindisk gud dyrkades till exempel av grekerna och romarna. Det finns en form av bekvämlighet inom Polyteismen som kristendomen och islam saknar:

att den konstant kan absorbera nya gudar som andra folkslag har. Hinduismen som dessutom har en extremt djup esoterisk tradition av mystik och saknar bestämda frälsningsdoktrin är lätt att få ihop med Jesus övernaturliga krafter.

Buddhismen är ännu lättare att klicka med denna typ av övertygelse. När Buddhismen kom till Japan löstes all tänkbar friktion mellan shinto och buddhismen genom att buddhisterna sade att alla Kami ( shintoiska väsen) var Boddhisatvor, och shintoisterna sade att Buddha var en Kami.

Kristna skulle dock förmodligen ha svårare att svälja att Krishna eller någon annan inkarnation av Vishnu är guds gestalt på jorden.

My apologies till TS och andra tråddeltagare för mitt burdusa OTéande, ska inte besudla tråden alltför mkt men ämnet känns lite småintressant.

En annan grej jag kom å tänka på är de brittiska officerarna som koloniserade Indien, när dessa kom i kontakt med indiernas andligt/filosofiska traditioner förfasades de över hur mkt likheter det fanns mellan de hinduistiska/buddhistiska tankegodsen och det som deras egna engelska munkar under framförallt medeltiden hade lärt ut i klostren, s k "kristen mysticism".

Indierna betraktades ju som ett ociviliserat folk och att deras andliga traditioner skulle i vissa avseenden ligga så nära deras egna historiska helgons filosofiska ideer, befanns ju upprörande.

Speciellt "advaita vedanta"- traditionen inom hinduismen gissar jag klaffar rätt väl ihop med senmedeltida kristen mysticism, och även en hel del av det som påstås ha kommit direkt ur Jesus mun.

Att Jesus ( förutsatt att han varit en riktig historisk gestalt ), skulle ha lärt sig dessa ideer av österländska munkar känns rimligt på nåt sätt. I vart fall mer rimligt än att han gick på vatten, återuppstod "från de döda", utförde allehanda mirakel och what not.

För övrigt, vad är inte "väldigt spekulativt" när man pratar om Jesus ?

Jag tycker att tankar kring ett kollektivt omedvetet förklara dessa och liknande fenomen på ett tillfredsställande sätt. Det är ingen slump att vi människor förstår varandra så väl och kan internalisera andra subjekts upplevelsevärld eftersom vi själva (i normala fall) har tillgång till samma värld. Vi behöver endast "packa upp" det extremt avskalade språket vi överför via tal, skrift, teckenspråk etcetera - likt en zip-fil extraheras i en dator - då vi själva innehar samma "apparatur" - och därefter sätta oss in i situationen som om den vore vår egen.

De teman vi ser i exempelvis drömmar och mytologier upprepar sig i alla tider och på alla platser (läs exempelvis "The hero with a thousand faces") och ur ett evolutionärt perspektiv är detta av förklarliga skäl ingen överraskning; Vi är i grunden densamma, vårt undermedvetna är i stort sett identiskt över hela klotet och har så varit i tusentals år. Mycket har hänt på det kulturella planet men litet på det biologiska.

Jag kan tipsa dig om boken The undiscovered self av Carl Gustav Jung för en liten aptitretare till det kollektiva omedvetna. Givetvis bör man reservera sig för att vi alla, Jung inkluderat, är subjekt och att denna typen av "utanförställade" medför djupgående filosofiska problem.

Listan på likheter mellan Kristus och Krishna kan ha en naturlig historisk förklaring.

Först en liten jämförelse: En del som läser om Bibelns syndaflodsberättelse och sedan hör talas om Gilgamesh drar slutsatsen att den ena måste ha kopiera den andre. Men låt oss tänka oss att floden har äkt rum (vilket jag tror), då är det helt naturligt att de olika folkslag som kommit från Noas barn har fört vidare flodberättelsen till sina respektive grupper och religioner och beskriver den lite olika. Det finns mängder av syndaflodsberättelser. Om vi utgår från att floden har ägt rum så är det inte konstigt att det finns så många syndaflodsberättelser med liknande grundkomponenter.

Låt oss testa att tänka på samma sätt om Krishna och Kristus. I GT så finns tanken på syndafall, människosläktets fördärv, behovet av frälsning och tanken på att det kommer en frälsare, en Messias. Om allt är sant i GT så är det ju rimligt att de olika religionerna i världen kommer från folk som hört från sina fäder om den sanne Guden men som steg för steg har förlorat den rätta tron och kunskapen om Gud och börjat utbrodera ämnet så att det blev flera gudar, avgudar i olika former. Men på samma sätt måste det ju kunna vara när det gäller tron på en kommande Frälsare. De första människorna fick ju höra att kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud. Ondskans och syndens makt skulle brytas genom en jungfrus barn. Den messias tanken finns i GT. Det är inte konstigt om andra religioner har små spår av den och har några av sina gudar som påminner om Kristus. De likheterna du listade i trådstarten omfattar sådan kunskap om Messias som man kan förvänta sig. Man bör dock inte överdriva likheterna mellan kristus och mytologiska gestalter såsom en del amatör kändisar från new york har gjort och som aldrig skulle kunna publicera sådant material eftersom det innehåller så många sakfel.

Likheten mellan namnet är nog ren tillfällighet. Messias på hebreiska är väl typ Mashiah eller nåt sånt. Kristus är en svensk översättning av grekiskans Christos som är en översättning av Mashiah. Christos/Kristus är inte ett namn utan en titel. Det betyder ordagrant "den smorde". Man smorde kungar, präster och profeter när de insattes i sin tjänst. Jesus Kristus beskrivs såsom smord till dessa ämbeten av Gud. Han beskrivs som konungarnas konung, överstepräst inför Gud och profet såsom förmedlare av Guds ord till mänskligheten. Han är alltså smord till dessa ämbeten och har det endast som titel, inte som namn. Att säga "Jag tror på Kristus" är i sak detsamma som att säga "Jag tror på messias". Krishna är ett namn och inte ett ämbete.

Har inte läst igenom allt som skrivits i tråden. Är inte så ofta på flashback nuförtiden så jag kanske inte kommer svara på eventuell repsons på mitt inlägg.

Tycker det är synd att det tas dålig hänsyn till andevärld i tråden.

Hur många munkar har du sett som går på vatten? Hur många finns det som (om kristendomen lär den korrekta Jesus) har kommit ner från himmelen för att frälsa mänskligheten? Jag tycker det vore mycket rimligare att en enda människa har gått på vatten (Guds son) än att munkar på något sätt ska ha den kunskapen.

Är inte detta BS av "kristendomen är baserad på hedendom"-förespråkare som sedan länge är vederlagd?


Aldrig hört talas om Maturea förut - det finns åtminstone inte med i Bibeln. Gjorde en Googlesökning och efter en snabb överblick av den första sidan så fanns bara "Kristus är baserad på Krishna"-sidor. Det måste röra sig om någon obskyr Jesus-legend som är mer sentida än Bibeltexterna, om det alls finns i några kristna källor.


Nej, Krishna blev av misstag skjuten med en pil av Jara. Han steg inte ner till hades, utan talade med Jara som dödat honom och återvände sedan till "gudavärlden". Krishna hade i ett tidigare liv dödat Jara, när Krishna var Rama och Jara var Vali - genom detta jämnades det ut.


Det har jag inte hört något om när det gäller Krishna, men det är väl inte omöjligt.


Jag kan inte riktigt se hur det skulle utgöra en likhet mellan Jesus och Krishna.


Jag kan inte heller här riktigt se hur detta skulle utgöra en likhet mellan personerna. Det är ju, liksom föregående, snarare ett gemensamt övergripande drag i religionerna i stort.


Även detta verkar snarare vara ett mer övergripande gemensamt drag i religionerna än likhet mellan personerna...


...liksom detta.


Detta inte för Krishna; hans död var inte något syndaoffer och innebar således inte ett övervinnande av synden och döden.


Det stämmer, typ.


Det stämmer på sätt och vis - den kristna treenigheten och trimurti är ju däremot väldigt olika saker, liksom det innebär väldigt olika saker att vara den andre personen i dessa "treenigheter".


Vilket verkar vara samma likhet som i punkt 7 - vill författaren här kanske få det att se ut som att en likhet egentligen är två?


Jesu uppdrag var, enligt Bibeln, att sprida ordet om Guds rike till det judiska folket i Galiléen och Judéen, samt att dö för människornas synder. Krishna verkar inte ha haft någon av dessa uppgifter.


Ja, det är nog vad som är mest likt. Vilket kan se relevant ut, ifall vi bortser från att "Kristus" inte är ett namn utan en variant av den grekiska översättningen av hebreiska "Mashiaẖ", vilket betyder "den smorde". "Krishna" är sanskrit och betyder svart/mörk. Så det är ungefär lika häpnadsväckande som att "son of God" låter som "sun of God" på engelska - vilket inte verkar hindra Jesusmytförespråkarna från att använda någon av dessa "likheter" som någon typ av argument.


Ja, båda anses komma som människor, där en födsel brukar ingå (vissa tidiga kristna, docetisterna, brukade däremot mena att Jesus inte hade någon födelse och bara verkade vara människa).


Stämmer inte för Krishna, hans mor hade redan fött sju barn och var således knappast någon jungfru.


Om vi då slår samman alla dessa likheter så kan vi alltså se att de som stämmer ungefär resulterar i att båda sågs som gudaväsen som kom i mänsklig form. Och att ordet för "den smorde" i grekisk översättning liknar sanskrit för "svart". Samt att de religioner inom vilka de båda ingår inte gillar dåliga saker ("synd") medan de gillar att man ska söka sig till Gud/det andliga. Inte så där överdrivet slående likheter, skulle jag säga. Det finns större likheter mellan religionerna i stort än mellan berättelserna om Jesus och Krishna - men dessa religioner är ju trots det tämligen olika.

Ja.

Anser du att gå på vatten bevisar någon form av gudomlighet? Om ja, är detta då också ett bevis på gudomlighet? http://www.youtube.com/watch?v=QAWNhi_kI4k&safe=active

Jag skulle svara nej på båda frågor. Det har med manipulering av den materiella naturen att göra. Om yogier kan bli immuna mot eld, varför inte kunna gå på vatten också?

Att använda youtubeklipp som argumentationsteknik kanske funkar på de du brukar kommunicera med men jag har inte tid att kolla på alla filmer folk vill att jag ska se.

Jesus var Gud manifesterad i köttet. Men att det händer onaturliga saker bevisar inte att man är Gud.

Ingen människa eller biologisk varelse är immun mot eld och är det vad youtubeklippet visar så tycker jag bara synd om dig. Eller man kanske kan bli, om man vill tillbringa evigheten i helvetet.

Menade att vissa ideer av det som tillskrivs ha sagts av "Jesus", liknar mkt det som lärts ut i hindusistiska/buddhistiska traditioner och att dessa ideer kan ha lärts ut till "Jesus" av munkar och liknande folk som han och gissningsvis många andra från den regionen, kan ha kommit i kontakt med.

Menade inte att Jesus lärde sig att gå på vatten genom sitt eventuella umgänge med munkar...

Att kunna gå på vatten, och omvandla vatten till vin ( utan hembränningsapparat och andra ingredienser ) är givetvis respekt, dock hade jag blivit mer impad om han hade kunnat flyga eller teleportera sig själv.

Det var ett klipp på under 3 minuter, jag undvek att länka till hela dokumentären. Du får gärna tycka synd om mig för att jag sett dokumentären och anser det vara en möjlighet att det finns någon sanning i den (jag säger dock inte att det är 100% sant).

Min fråga var mer om du ansåg att saker som att gå på vatten eller förmåga att ligga i eld är bevis på gudomlighet, och det svarade du nu nej på. Jag håller med. Så varför skulle inte munkar kunna ha den förmågan, även om det är sällsynt?

Lustigt.

Edit: Sen bör det understrykas att, som BRT förklarade, många av de likheter som står i TS stämmer inte. Men däremot finns det likheter i deras läror.