Syster rädd för att äta (anorexi)

Hej! Min syster är anorektisk. Hon genomgår nu professionell behandling av en KBT-terapeut som inriktar sig på ätstörningar. Men jag känner inte riktigt att kan lita på att den ska fungera. Därför köpte jag boken ''Sluta svälta: handbok för dig som kämpar mot anorexi'' till henne. Jag tycker den verkar vara en ypperlig steg-för-steg manual till hur man ska bli av med sina ätstörningar med hjälp av gradvis ökat ätande. Tyvärr verkar det som hennes anorektiska fruktan, men inte hennes motivation i övrigt stoppar henne från att göra det som sägs i boken. Därför undrar jag om någon har tips på vad jag kan göra för att få henne att överbrygga denna fruktan? Kanske vet någon före detta anorektiker råd?

Bra att hon får hjälp, vid anorexi så är det svårt att göra någon större insats för att hjälpa den som lider. Det är ett fall för sjukvården och psykiatrin som har verktygen att hjälpa den som lider av det.

Många anorektiker inser inte att de behöver hjälp, har en syssling i Danmark som vid 11 års ålder insjuknade i anorexi och gick ned nåt enormt i vikt. Hon ansåg sig inte behöva hjälp av någon, fick vredesutbrott på föräldrarna när de försökte få henne att äta normalt och satte skräck i sina syskon, vägrade äta hela tiden och när hon åt vägrade hon äta mat som hon inte lagat själv alternativt stod och tittade på när hennes mamma lagade mat för att hon inte skulle använda för mycket fett/socker/feta saker som grädde i maten.
Hennes föräldrar stod helt handfallna, hon vart inlagd på bup i 3 omgångar.

Alla anorektiker är absolut inte som hon, men efter långvarig terapi och medicinering (som kanske gjorde den största skillnaden) är hon nästintill helt frisk, äter normalt och fungerar normalt igen.

Så även för svåra fall så finns det hopp om det faktiskt kan bli bra tillsist =)

Berör vad hon är rädd för, anorektiska fruktan = vadå?

Hon kanske ser mat som motbjudande eller är rädd för att bli fet. Nyckel anledningar.





TS: Testa mata henne med hennes favorit rätt! Vid sidan om så slänger du på några ärtor eller något vidare. Lite litet vid sidan om. Kolla om det funkar. Sen så ökar du på det du lägger på sidorna och minskar det som hon gillar. Fattar du?

Jag tycker du ska visa att du finns där för henne, men inte genom att försöka amatörbehandla henne. Det är kanske bättre om du själv läser om anorexi.

Försök få henne intresserad av gymträning, har hjälpt många med anorexia. Meningen då är att personer som har anorexia vill se "bra ut", och för att köra gymträning kräver kroppen att hon ska äta.

Ja, det undrar jag också. Det jag menar är att jag tror att hon innerst inne delar min uppfattning om att hon gradvis behöver exponeras till mer mat eller åtminstone att någon praktisk åtgärd bör vidtas. Men det är något inom henne, kanske en rädsla, som får henne att strunta i mina råd.


Vilken litteratur tänker du på?

Hon tränar redan och har gjort det under en längre tid.

Låter inte helt dumt. Men jag försöker hitta en beprövad säker lösning. Det känns onödigt att återuppfinna hjulet.

nja, när det gäller anorexi ska man vara försiktig med att uppmuntra träning, många anorektiker tränar frenetiskt i kombination med svältföda.

En bekant till min mamma jobbade med anorektiker på en vårdavdelning, de flesta var väldigt urmärglade och de ville inte att de skulle träna men många tränade ändå genom att t.ex. lyfta böcker och tunga saker som fanns på avdelningen.
Och det förekom att vissa öppnade fönstren på vintern för att förbränna mer kalorier (som i att huttra av kyla)

Armaditto,

det är klart att du oroar dig om din syster, men om du ligger på för mycket här kan du skada istället för att hjälpa. Bara för att någon har skrivit en bok om den, betyder det inte att den metoden är den rätte.

Vad som är ännu värre är att din syster får behandling enligt en metod, och nu kommer du med en annan. Vi har det som en regel inom psykiatrin att man bara ska ha en terapikontakt, just av den anledningen. Vet du vilken metod psykologen arbetar med, hur den relaterar till din bok, om de kanske motsäger varandra, och i mitten står din syster?

Du ska inte behöva ta ansvar för hennes behandling. Däremot är det jättebra att veta vad som händer och hur du kan hjälpa henne bäst. Kanske kan du ber henne att följa med till psykologen en gång för att höra vad dem håller på med och vad du kan göra för att hjälpa till? Du kunde ta med boken och fråga psykologen om det är en bra ide att jobba efter den.

Jag hoppas att din syster snart mår bättre, och att du kan släppa att leta efter lösningar och vara det du är expert på - brodern som älskar och stödjer henne.