Har jag rätt att leva på bidrag i resten av mitt liv.

Visste inte vart jag skulle lägga tråden, så mod flytta, ursäkta för besväret!!!!!!

Hej kan jag leva på bidrag i resten av mitt liv. Läs

Jag har har diagnoserna ADD och Autism och lågbegåvning, har till och med blivit erbjuden Mica jobb. Också är det så att jag lider av social fobi och extrem hypokondri och HPPD. Men jag känner att jag inte fattar ett skit av vanliga livet, hänger inte alls med i skolan. Har jag rätt till bidrag varje måndad i resten av mitt liv, har blivit erbjuden bostad inom Lss, alltså boendestöd. Så ska få det snart.

Obs. Jag kan inte jobba, kommer inte överens med andra människor, och det ända jag gör på dagarna är att spela gamla dos-spel och lyssna på musik på youtube och kolla film. Så inga pengar slöses på mer en mat.

Tänker inte jobba inom Mica, så jävla förnedrande, då spenderar jag hellre 6 månader åt att planera ett rån.

Du kan inte räkna med att kunna leva på bidrag resten av ditt liv. Ingen vet vilka regler som finns i framtiden eller om det ens finns några pengar att dela ut.

Ja men om det rent hypotetiskt skulle fortsätta som det gör nu, borde inte jag ha rätt till bidrag med tanke på mina funktionsnedsättningar och psykiska handikapp i det dagliga levernet?

OneDoesNotSimply har rätt. Det är svårt att sia om framtiden.

De personer jag vet om och som är i liknande situationer måste återkomma på ett läkarbesök mellan 1-3 år för att göra en ny bedömning. Är helt övertygad om att dessa regler kommer ändras med årens lopp.

Absolut.

Nej du har inte rätt att leva på bidrag hela livet. Det kan finnas tjänster du kan utföra som försörjer dig (jobb inom industri t.ex. en jag känner med mer eller mindre exakt samma problem som du packar muttrar).

Däremot har du rätt till försörjningsstöd fram tills man kan hitta en tjänst som passar för dig, och det kan i praktiken innebära att du får leva på bidrag livet ut. Motsätter du dig de få krav man har på dig kan du förlora bidragen. Sedan kan ju reglerna ändras i framtiden. En dag har vi kanske inte kvar välfärdssystemet längre, vad gör du då?

Din fråga är inte ens teoretiskt möjlig att svara på. Ur din nuvarande situation skulle jag som "lekman" göra en bedömning, att du inte är till arbetsmarknadens förfogande, pga effekterna dina diagnoser får för både dig och din omgivning. MEN, vad vet vi om medicinska vetenskapen imorgon.

Många gånger hör diagnosen "låg begåvning" ihop med inlärningsmöjligheter, och lyckas man medicinskt lösa den knuten på något vis - har vi helt plötsligt en hel grupp människor som ÄR lämpade, i vart fall rent teoretiskt, att lära upp för att kompetensmässigt klara sig på arbetsmarknaden.

Men sen är det frågan om dina övriga diagnoser, och där måste naturligtvis en komplett medicinsk bedömning ligga till grund för att göra en utvärdering av dig. Men statistiskt sätt vet man också att människor som länge vart utanför reguljära arbetsmarknaden har betydligt svårare att "finna" sig i strukturerade rutiner ens från första början - och kan uppvisa andra symptom på en helt "vanlig" exponering av vardagslivet. Även om det är av övergående karraktär.

Personligen tycker jag dock inte att någon ska BESTÄMMA sig för att man aldrig kan jobba och ska leva på bidrag i all tid och evighet, av rent psykologiska orsaker. Det är att nedvärdera sig själv, och det anser jag att INGEN ska göra. Alla människor ÄR kompetenser - sen har vi bara olika förutsättningar. Idag lever vi i ett samhälle där vi, tyvärr, är betydligt sämre på att ta vara på det, än vi var. Men jag är helt övertygad om att den situationen kan inte fortsätta i tid och evight.

Så ett långt svar kort - jag tror det finns hopp för dig också Men inte ens Rom byggdes över en natt. Jag ser inte ditt problem som en pengafråg, jag ser ditt problem som en personfråga, att samhället inte tar vara på allt det positiva du ÄR - istället för att se det negativa i allt du INTE är.

Rent juridiskt är det invändningsfritt att du lever på bidrag livet ut. Som flera andra redan har nämnt är det dock inte säkert att de svenska socialförsäkringssystemen finns kvar så länge du lever. Det som förr kallades förtidspension och nu kallas sjukersättning kan du inte få innan du har fyllt 30, och jag har en känsla av att du snarare är närmare 20.

Om du ska leva på bidrag får du leva väldigt snålt och försöka lägga undan pengar för framtiden.

Det där med lågbegåvning tror jag heller inte på. Människor med ADD har oftare högre begåvning men är osociala och bedöms därför felaktigt som lågbegåvade. Jag brukar säga att psykiatrin är till 90-95% totalt skitsnack. Den är mer än något annat till för att tvinga udda människor att anpassa sig efter samhället.