Revolutionen av rättsväsendets grundprinciper som Sverigedemokraterna står för

Här ska vi inte göra politiska värderingar eller ställningstaganden. Det som ska diskuteras är hur lagstiftningen behöver förändras för att genomföra det som Sverigedemokraternas rättspolitiske talesman föreslår i sin debattartikel här:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...et_7727130.svd

Särskilt viktigt tycker jag att det är att tänka på vilka grundläggande rättsprinciper som behöver ruckas på för att denna vision ska kunna förverkligas. Men även lite mer praktiska aspekter kan vara av uppenbart värde för diskussionen.

Ett par egna kommentarer om några av de föreslagna innovationerna:

• Den som döms inom ramen för lagstiftningen ska få samtliga sina tillgångar beslagtagna och förverkade av staten om brottslingen inte kan styrka bortom rimligt tvivel att tillgångarna härrör från laglig verksamhet.
Jag tycker det låter som omvänd bevisbörda och avskaffad proportionalitet mellan påföljden och brottets svårighetsgrad. Och hur skulle det funka mer praktiskt med en grov bedragare som på pappret saknar tillgångar, och en tillfälligtjuv-svensson som får sin familjs villa konfiskerad?

• Polisen ges långtgående befogenheter att använda sig av telefonavlyssning, buggning och kameraövervakning mot den som kan betecknas som medlem i ett kriminellt nätverk.
Hur mycket mer långtgående än de som polisen redan har? Vad är nästa och nästnästa lägre misstankegrad än den som idag behövs för sån avlyssning? Skulle en "mer långtgående befogenhet" ge polisen rätt att installera mikrofoner hemma hos familjer vars barn misstänks för snatteri som "kan betecknas som" organiserat? Är förresten "kan betecknas som" en misstankegrad som polisen arbetar med redan idag?

• Ett kronvittnessystem införs, vilket innebär att den som vittnar mot en kriminell ledare erbjuds straffrabatt.
Hur kan detta jämföras med de eventuella möjligheter till straffrabatter som finns idag? Och kan det i praktiken medföra att vanebrottslingar hittar på falska vittnesmål mot oskyldiga för att få sin straffrabatt?

• Det blir olagligt att vara medlem i en kriminell organisation såväl som att vara en del av den kriminella organisationens verksamhet.
Kollektivbestraffning, alltså att man blir straffad för brott som någon annan begått, för att man haft samma medlemskort. Vilken plats finns det för det bland etablerade rättsnormer? Och hur bevisar man medlemskap i "kriminella organisationer" som kanske inte har formella medlemsregister eller har anmält alla sina medlemmar till statliga myndigheter? Vad kan tanken vara där egentligen? Praktiseras kanske något liknande i andra länder redan?

Punkt tre där finns redan i USA och medför också ofta att någon anger någon oskyldig för att själv få kortare straff. Det är inte helt ovanligt att också den personen är oskyldig men "erkänner" plus anger falskt någon annan för att få fem års fängelse istället för tjugo osv.

Har du någon som helst källa på det där? (Inte att USA har systemet utan att vittnesmålen ofta är anger någon oskyldig) Det skulle vara intressant läsning

OK, vill ni diskutera juridik så varsågoda. Flera frågor i trådstarten är dock inte av juridisk art. Det är t.ex. inte juridik att reda ut vad Sverigedemokraternas talesman menar när han skriver "mer långtgående befogenheter" eller hur han tycker att beslag av tillgångar ska gå till eller medlemskap i kriminella organisationer ledas i bevis. Tycker ni att han är otydlig får ni ta dryfta det med honom eller med partiet eller starta en rättspolitisk diskussion i Politik - Inrikes. Har ni några konkreta exempel på vad han avser så är ni välkomna att diskutera detta ur ett juridiskt perspektiv men gissningar om Sverigedemokraternas politiska uppfattningar på detaljnivå är inte ett ämne som hör hemma i Juridik.

/Mod

Vi ska absolut hålla oss till det juridiska här. Jag tycker det är intressant att ett parti i den lagstiftande Riksdagen föreslår en så här genomgripande revolution av rättsväsendet. Alla som är yrkesverksamma inom det straffrättsliga rättsväsendet borde vara mycket intresserade av dessa förslag och vad de kan innebära.

Med "mer långtgående befogenheter" så söker jag i första hand existerande exempel på hur polisen har mer långtgående befogenheter i andra sammanhang, en nivå dit avlyssning skulle kunna flyttas. Polisen har vad jag förstår idag rangordningar av misstankegrader (kan misstänkas, skäligen misstänkt, på sannolika skäl misstänkt) respektive tvångsåtgärder (avvisa, omhänderta, gripa) och även våldsutövning (batongslag, handfängsel, beskjutning).

Att införa påföljden att beslagtaga en persons samtliga tillgångar är en entydig idé. De praktiska problemen är knappast annorlunda än de Kronofogden har vid utmätningar redan idag. Frågan där är hur den typen av straff förhåller sig till utmätningen av andra typer av straff ur ett mer rättsfilosofiskt perspektiv. Dagsböter är redan en påföljd som stegras med inkomst, oavsett gärningens svårighet. Förmögenhetsbaserade påföljder känner jag däremot inte till. Beslag brukar väl röra föremål som varit direkt inblandade i brott.

Punkt kan vara ogenomförbar analogt med dubbel bestraffning för samma brott i strid med Europakonventionen. Jämför nedslaget på skattetillägg kombinerat med böter/fängelse för skattebrott.

Punkt 2 är väl mer en fråga om politik och opinion. Åklagare och domstolar kommer prejudicera de exakta tolkningarna och tillämpningarna i linje med lagstiftarens intentioner. Som det normalt funkar. Men juridiskt är det inte så mycket att konstatera att det är fråga om lagändring. Min personliga reflektion (och förhoppning) är att opinionen troligen inte skulle stödja detta.

Punkt 3 - gällande lag och riktlinjer ifrån riksåklagaren angående åtalseftergift lämnar inget utrymme för att "belöna" misstänkta för att de är hjälpsamma i utredning eller förundersökning så det skulle vara ett avsteg ifrån dagens system.

Punkt 4 är också tydligt inspirerad av USA (jmfr deras RICO lagstiftning). Kan dock vara redundant. I våran rättstradition är uppsåt fundamentalt och om du kan påvisa uppsåt är det nära till hands att påvisa medhjälp. RICO och dyl. förutsätter ju att uppsåtskravet sätts ur spel och det är ett ganska stort ingrepp i vårat rättssystem.