Katten måste dö

är det fel att tro att: det beror på att alla processer och händelseförlopp bygger på tidsperspektivet? det är med andra ord en naturlig hastighetsmätare, som vi bygger alla andra SI:enheter på... ex. 1m är 1m för att vi har bestämt det, vilket leder oss till...
Vi människor är uppkomma från denna jord, oavsett hur man tror att livet började på vår planet, så kan vi av historiken att döma&veta och vår historia är bla. fulla av:
vetenskapsmän, jag vet inte vilka eller när, men de har hela tiden utvecklat jordens resurser för att bilda samhällen och prospektivt...

vilket har gett oss internet och datorer.. antar jag? för det låter ju rätt mkt som..
"krävs även att ny information "bildas" eller erhålls. "

och jag menar på att: utan (en kontinuerlig) systemklocka, kan inte ett minne fungera korrekt.
throttlar: Ram-minnet eller Cpun? eller kanske båda? för att ge oss en stabil-kontinuerlig klocka (sakta men säkert, eftersom det viktigaste är att systemklockan går rätt, inte att den går snabbt)?

Så vad ger oss egentligen vår systemklocka? är det massa eller ljus? eller är det i en gråzon (kallad gravitation) ?

Poängen ligger nog i ordet "termodynamiskt irreversibel". Mikroskopiska lagar är tidssymmetriska (om vi ignorerar att vissa processer i svag växelverkan bryter symmetrin, vilket inte spelar någon roll om vi diskuterar grundläggande kvantmekanik), så jag tror inte att du kan få till en irreversibel process om du bara pratar om två system som båda har väldigt få partiklar (eller hmm, hur funkar det med t.ex. radioaktivt sönderfall? Jag antar att de också är reversibla i princip, vet inte..). T.ex. två elektroner som interagerar, det tror jag inte är en mätning även om dem som du säger blir "bundna informationsmässigt", eftersom det absolut är en reversibel process och ingen egentlig information överförs. Alla interaktioner är inte mätningar.

Sen i princip är så klart alla system jämlika, det håller jag med dig om, men ändå: informationen vid en mätning går åt ena hållet och det bestämmer vad som är observatör och vad som det mäts på. Eller kanske är det bättre att prata om vilket systems entropi som ökar, inte vet jag.

Tjena grabbar, skön tråd.

Jag tänker kasta mig in här med min syn på saken. Eventuellt kan den vara till hjälp eller så får någon gärna rätta mig om jag har fel.

Helt enkelt. Det har inom vetenskapsteori talats om holistisk vetenskapssyn, där man betraktar vetenskapen som ett system som delvis är separerat från verkligheten. Den synen delar jag.

Enklast är att betrakta exempelvis de fysiska teorierna som en karta. De fysiska teorierna relaterar till verkligheten som en karta relaterar till ett landskap. Nyttan av fysiken och nyttan av kartan är att man kan räkna ut genvägar. En sann fysik är lika orealistisk som en sann karta. Kartan kan bara vara nyttig, inte sann.

Om man leker med tanken på vad en sann karta skulle vara så borde det vara en fullskalemodell av landskapet förmodligen, ifall måttet på sanning är att man inte vill gå miste om någon information.

Kartans nytta avgörs genom mätningar och iakttagelser. Kartan har ingen annan koppling till landskapet än den koppling som människor gör när kartan används. Samma sak gäller i förhållandet mellan de fysiska teorierna och verkligheten.

Poängen är att man inte bör förväxla fysikens funktion som nyttig genvägsskapare men någon ide om sanning. Med den definitionen av fysik så är kvantfysiken och annan pyttefysik mig veterligen inte ännu nyttig och därför inte att betrakta som fysik. Jag antar att jag vill säga att KaptenMegatron verkar ha en väldigt sund inställning. Fysikens karta kommer bara i kontakt med verkligheten vid mätningar. Ifall vi inte kan utnyttja det som är emellan mätningarna så är det väl bäst att se det som är emellan mätningarna som metafysik?

Ifall vi inte kan se kvantarna, inte kan använda kvantarna och kvantarna ställer till med massa paradoxer, varför skulle vi bry oss om dem? Varför inte bara betrakta det som metafysik? Världen är ju full av paradoxer som är betydligt närmare än kvantparadoxerna.

Känner att jag inte ska tjata mer om vad en mätning/observation är och så vidare. Instinktivt tror jag att det blir problem med den ideologi KaptenMegatron lägger fram där enbart det som vi känner genom en mätning är verkligt och allt annat bara är extrapolerat från detta (om jag förstått det rätt vill säga).
Givetvis är innehållet i en sådan ideologi helt avhängigt vad en mätning är och det måste definieras innnan konsekvenserna blir klara. Om varje irreversibel process är en mätning så blir ståndpunkten rätt trivial. Om mätning involverar information, och information någon slags mänsklig inblandning så ser det hela helt annorlunda ut.

Men intressant kanske med von Neumann entropi, jag läste det som hastigast vid frukosten och förstod ingenting förstås.
Om vi tar en elektron, antar att man faktiskt kan isolera en elektron (eller flera i följd eller ngt sånt) och mäter dess spinn. Om jag förstår det rätt så kan spinnets komposanter ha olika orientation, upp respektive ner längs x, y och z axeln.

Det verkar som om det är dessa egenskaper som är komplementära, dvs om vi vet riktningen, upp eller ner på spinnets komposant i z-led så vet vi inget om komponenterna i de andra axlarna. Har jag förstått detta rätt???

Det som stod i wikipedia var att von Neumann entropin för en "pure state" var noll. Dvs innan någon mätning gjorts då eller? Efter mätning så vet vi att spinnets komposant i z-led var upp, och då ökar entropin eftersom vi då inte vet något om spinnets komposanter i x- respektive y-led.
Verkar konstigt, man tycker att vi vet mer och att vi har reducerat det antal tillstånd som systemet kan ha och entropin borde minska. Innan mätningen vet vi ju ingenting och spinnets komposanter kan vara 0, 1 i x, y och z axlarna. Efter mätning vet vi att säg spinnets komposant i z-led är 1. Då finns det bara två variabler kvar.

Det har väl redan utförts ett avgörande experiment, där man samtidigt på två från varandra avlägsna platser avläst tvillingfotoners polarisering. - Så samtidigt att deras polarisering fortfarande var genuint obestämd på båda platserna. - Annars borde det avgjort utföras.

Någon här som kan yttra sig bestämt om resultatet?

Om vi ska gå tillbaka till grundfrågan, har katten istället för kritik blivit ett bevis för något som Schrödinger inte alls trodde på

Brian Greene startat en annars utmärkt sida
http://www.worldscienceu.com/


Här beskriver han Schrödingers katt
https://www.youtube.com/watch?v=UpGO2kuQyZw

Efter 30 sek säger han "Schrödinger har funnit att enligt kvantmekanikien kan katten vara både död och levande" Och det är så här SC alltid framställs. Detta är ju helt enkelt inte sant

Wikipedia är inne på samma spår som mig här
"Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt 1935 av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar. Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen var en levande-död katt, utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall"

Nästan exakt detta är även den ståndpunkt jag har återgivit ett antal gånger i denna tråd. Schrödingers Katt är helt enkelt ett experiment man inte kan göra.

Hur mycket längre kommer vi i denna diskussion? Det är väl känt att det finns kontroverser i denna fråga. Det är en av de stora och populära kontroverserna sedan decennier.

Jag tror inte att det är fruktbart att upprepa de olika åsikterna i varv efter varv, särskilt inte som man drar in fan och hans moster i diskussionen, nu senast om irreversibla processer, tidigare om dekoherens m.m.

Schrödingers originalartikel finns i engelsk översättning här:

http://www.tuhh.de/rzt/rzt/it/QM/cat.html


Intressant läsning, där mkt av vad som diskuterats i tråden här återfinns.

Bäste BaalZeBub, irreversibla processer kommer in i ett försök att förstå vad en "mätning", "observation" egentligen är för något. Detta är högst väsentligt för diskussionen och är inte att jämställa med "Belsebup och hans moster". Se gärna originalartikeln där flera sektioner ägnas åt problematiken kring "mätning".

Hur ser själva formeln eller ekvationen ut för Schrödingers katt?

Ja, jag var nog otydlig där. Jag har själv skrivit flera gånger om irreversibla processer i tråden, några citat nedan. Vad jag menar är att man drar in för många saker och gör diskussionen kaotisk.

Intressant.

TS har uppenbarligen helt rätt. Avsikten med schrödingers katt var otvivelaktigt att visa absuditeten i att använda sig av kvantmekanik i förståelsen av världen. Det var väl bara otur att Schrödinger lyckades pricka in ett så fantasieggande tankeexperiment att folk kunde bråka om detaljerna tills de glömt poängen.

Han menar att det enda vi verkar ha att hämta från kvantmekaniken är bevis för att världen i grunden inte är fysikaliskt deterministisk. Resten kan vara intressant och kul men säger inget om världen.

Precis som TS säger så är det ju tvärtemot allt jag tidigare fått höra om schrödingers katt.