Rätt att ta del av information vid inledande förhör?

Så lät det inte när jag var "på förhör". Min (kanske dumma och naiva?) strategi var att säga ingenting alls. Jag har massor av åsikter, invändningar osv. Men jag vill inte bli överrumplad av en person (polis) som sitter med en anmälan framför sig, och bara har måslsägandens bild. Hon (polisen) har kunnat ta sig tid att läsa igenom "bevisen" i godan ro, kanske t.o.m pratat med anmälaren (det vet jag inte). Då befinner jag mig i ett underläge, om jag på kort tid under ett möte, ska läsa igenom ett antal utskrifter av mail (ungefär 100 A4-sidor) och sedan kunna yttra mig någotsånär vettigt. Därför avstod jag från att läsa igenom materialet, och svara på några frågor. Så nu rullar det vidare..

Jag vet att det ofta låter lite skumt när folk efterfrågar hjälp i juridik-forumet. "Jag gjorde iiingenting, fick bara helt plötsligt en käftsmäll!..".. Ja, ja..

OM det är så att utredarna gav intrycket att du behöver och kan få ett offentligt förordnat ombud, så är det (...har utredarna uppfattningen...) att det rör sig om något helt annat än det du berättar om här.

Jag råder dig därför att a) kontakta åklagaren med en begäran om ett ombud och helst ha ett namn på ett ombud du tror är lämplig (det måste vara en jur kand och helst en advokat). Sedan avvaktar du. Antingen får du ett besked att
a) det behövs inte, för det blir inget av detta,
b) det blir inget ombud via det offentliga för det är en ren skitsak eller
c) Ja, det skall du genast få!

Alternativ c) innebär att du inte har berättat för oss hur det ligger till eller (lika troligt) att du av någon anledning inte inser vad du har gjort. Givetvis skall du inte diskutera de detaljerna här.

Varken a, b eller c stämmer helt.. Jag ville ha ett ombud, och vi diskuterade om kostnaden. Jag har inte haft vanlig inkomst på 4 år, och är nu inne i ett "program" där FK betalar 200 SEK per dag (före skatt). Beskedet jag fick (och jag ställde saken på sin spets) är att jag är antagligen inte behöver betala.

Jag förstår verkligen din tvivlan. Och jag är inte så dum så att jag inte förstår att vi kan se olika på saker och händelser som skett. Men jag kan inte och vill inte lägga ut fler detaljer här, för det handlar inte bara om två kontrahenter. Våran "relation" utgörs av att xxx. Annars hade jag inte brytt mig ett skit om den person som har anmält mig.

Nu vill jag bara veta hur jag ska hantera "xxx från helvetet", utan att det gör att jag eller min xxx råkar illa ut.?

Men gör då inte det! (redigera din post, om du hinner!)

Jag bryr mig väl inte om vad du skrivit till ******, men är hon så j-a förbannad på dig att hon polisanmält dig, polisen förhört dig och det börjar lukta åtal, så måste du inse att du bedömer det oskyldiga i det du gjort på en helt annan nivå än utredaren, och det är inte bra.

Det enda jag tvivlar på är din insikt i vad som kan vara ofredande.

Tack, det är fixat nu. Återigen tack. Det är möjligt, och troligt, att jag inte fattar vad ofredande innebär. Så jag får väl läsa på lite. Innebär det en kränkning, eller ett ofredande, om man säger till någon som försöker tränga sig framför i kassakön? Antagligen inte.. Får man säga "jag tycker inte att du tar tillräckligt ansvar för xxx" (naturligtvis face-2-face, och inte när någon annan kan höra). Är det ofredande? Inte starta någon sorts drev på facebook (som jag inte ens använder..), eller någon som helst offentligtgörande. Bara raka frågor, riktade till den person det gäller. Ställda via ett fåtal mail, som går att läsa när man har tid, eller bara kan kasta i "papperskorgen". Inte flera hundra per dygn, inte SMS så att det piper stup i kvarten - mitt i natten.