Jag HAR försökt att leta efter en relevant tråd innan jag skapade denna!
Jag var inne på förhör hos polisen idag, och delgavs misstanke om ofredande. Det visade sig att den som anmält mig var en person som jag hade en mail-diskussion med för ett halvår sedan. Personen kände sig då ofredad. Jag har INTE framfört något som ens kommer i närheten av ett hot - då hade naturligtvis rubriceringen inte varit "ofredande"!
Senast vi sågs IRL var för 3-4 år sedan, och vi har aldrig haft någon som helst kontakt via telefon/SMS. Så det rör sig inte om att jag t.ex. skulle har ringt på massa olämpliga tider, skickat SMS mitt i natten eller smugit runt i anmälarens villa-trädgård.
Vad diskussionen handlade om vill jag inte gå in närmare på (risk för själv-outning). Det handlar i varje fall INTE om vårdnadstvist, en grannfejd eller något liknande infekterat ämne som kan pågå i åratal. Tonen var bitvis (minst sagt) hård FRÅN BÅDA SIDOR, men som sagt - inga hot förekom.
Vad anmälaren har gjort efteråt (förutom att anmäla) vet jag inte - men JAG har i varje fall inte visat våra mail för någon annan, eller på annat sätt spridit information om hur meningsutbytet förlöpte. Jag glömde helt enkelt bort hela saken ganska snabbt, och har raderat de flesta (alla?) mailen.
Jag svarade inte på några som helst frågor under förhöret. Polis-kvinnan hade en bunt papper med mail-utskrifter, c:a 50-60 st A4 framför sig. Det blir så rätt mycket om man alltid inkluderar mailet man svarar på (som in tur innehåller tidigare svar etc). Först räknade hon raskt upp de påståenden som anmälaren gjort, pekade på den tjocka pappers-bunten, och ville att jag skulle ge min sida av saken och kommentera påståendena samt mailen. Det vägrade jag.
Jag ville åka hem, lyssna igenom förhöret (som jag självklart spelade in!), läsa igenom utskrifterna. Allt i lugn och ro och i en trygg miljö.. Kanske prata med någon juridiskt kunnig? Men det är inte så lätt när polisen vägrar lämna ut bevismaterialet (pappersbunten med mail-konversationen). De flesta av oss är ovana vid en förhörssituation, och upplever den som mycket obehaglig. Och då är det inte rätt tillfälle att plöja igenom nästan hundra sidor med information på bara 10-15 minuter.
PS:
DS.
Jag var inne på förhör hos polisen idag, och delgavs misstanke om ofredande. Det visade sig att den som anmält mig var en person som jag hade en mail-diskussion med för ett halvår sedan. Personen kände sig då ofredad. Jag har INTE framfört något som ens kommer i närheten av ett hot - då hade naturligtvis rubriceringen inte varit "ofredande"!
Senast vi sågs IRL var för 3-4 år sedan, och vi har aldrig haft någon som helst kontakt via telefon/SMS. Så det rör sig inte om att jag t.ex. skulle har ringt på massa olämpliga tider, skickat SMS mitt i natten eller smugit runt i anmälarens villa-trädgård.

Vad diskussionen handlade om vill jag inte gå in närmare på (risk för själv-outning). Det handlar i varje fall INTE om vårdnadstvist, en grannfejd eller något liknande infekterat ämne som kan pågå i åratal. Tonen var bitvis (minst sagt) hård FRÅN BÅDA SIDOR, men som sagt - inga hot förekom.
Vad anmälaren har gjort efteråt (förutom att anmäla) vet jag inte - men JAG har i varje fall inte visat våra mail för någon annan, eller på annat sätt spridit information om hur meningsutbytet förlöpte. Jag glömde helt enkelt bort hela saken ganska snabbt, och har raderat de flesta (alla?) mailen.
Jag svarade inte på några som helst frågor under förhöret. Polis-kvinnan hade en bunt papper med mail-utskrifter, c:a 50-60 st A4 framför sig. Det blir så rätt mycket om man alltid inkluderar mailet man svarar på (som in tur innehåller tidigare svar etc). Först räknade hon raskt upp de påståenden som anmälaren gjort, pekade på den tjocka pappers-bunten, och ville att jag skulle ge min sida av saken och kommentera påståendena samt mailen. Det vägrade jag.
Jag ville åka hem, lyssna igenom förhöret (som jag självklart spelade in!), läsa igenom utskrifterna. Allt i lugn och ro och i en trygg miljö.. Kanske prata med någon juridiskt kunnig? Men det är inte så lätt när polisen vägrar lämna ut bevismaterialet (pappersbunten med mail-konversationen). De flesta av oss är ovana vid en förhörssituation, och upplever den som mycket obehaglig. Och då är det inte rätt tillfälle att plöja igenom nästan hundra sidor med information på bara 10-15 minuter.
- Fråga 1: Har man inte rätt att ta del av den "bevisning" som anmälaren lämnat in?
- Fråga 2: Lönar det sig att göra en motanmälan? Kan jag då åberopa material som jag de facto inte har tillgång till.
- Fråga 3: Vad händer när man totalt vägrar svara på frågor under ett förhör? Räknas det som en försvårande omständighet ifall det går till rättegång (något j-a straff-föreläggande kommer jag inte att acceptera..)?
- Fråga 4: Hur stort är bevisvärdet hos en pappers-utskrift av en påstådd mail-konversation? Inga datorer är beslagtagna. En 14-åring kan fuska till ett mail med emkei.cz.
PS:
Jag har en gammal förhörsutbildning "i ryggsäcken". Militär, inte polisiär. Skillnaden är att det oftast är lite mer bråttom i en krigssituation. Det går inte att sitta och älta barndomen/uppväxten etc med en fånge, när det brinner i knutarna. "Var befinner sig fienden, vad är deras styrka och vad är deras plan?".
Annars är det gissningsvis rätt lika.. Det går inte att sitta och skrika fången rätt i ansiktet, och komma med riktiga eller förtäckta hot. I en sådan situation säger fången inte sanningen, utan vad han tror att förhörsledaren vill höra. Värdelös information.. Får man däremot tag i ett högt befäl så är det annorlunda. Då kan man börja från början, och gå sakta framåt.. "Beck-scenerna" är helt orealistiska. En "Gunvald" (d.v.s Persbrandt) ska överhuvudtaget inte genomföra förhör.
Annars är det gissningsvis rätt lika.. Det går inte att sitta och skrika fången rätt i ansiktet, och komma med riktiga eller förtäckta hot. I en sådan situation säger fången inte sanningen, utan vad han tror att förhörsledaren vill höra. Värdelös information.. Får man däremot tag i ett högt befäl så är det annorlunda. Då kan man börja från början, och gå sakta framåt.. "Beck-scenerna" är helt orealistiska. En "Gunvald" (d.v.s Persbrandt) ska överhuvudtaget inte genomföra förhör.
__________________
Senast redigerad av theodor.busse 2014-02-24 kl. 17:34.
Senast redigerad av theodor.busse 2014-02-24 kl. 17:34.
. Men inte fan ringde jag polisen och anmälde dem för "ofredande"!!!