Hatar ingen och är aldrig avundsjuk

Hat och avundsjuka är negativa och destruktiva saker. Avundsjuk är jag aldrig. Varför? Jag anser inte att jag har anledning att vara avundsjuk på någon. Av liknande skäl hatar jag nästan aldrig någon. Det finns ingen som är värd (eller betyder nog mycket för mig) att hata. Detta är positivt men kanske av "fel" skäl. Fast vilka andra skäl kan det finnas att inte vara avundsjuk? Att någon är nöjd med sin lott och "unnar" andra det de har? När det gäller hat, kan "fina" skäl vara att de förstår varför någon behandlat dem illa eller t.o.m. "älskar sina fiender". Jag älskar absolut inte de få individer jag klassar som fiender.

Vad tycker ni själva? Är ni avundsjuka ofta, ibland eller inte alls? Hatar ni någon? Folk skriver ibland "jag hatar pedofiler". Själv ogillar jag de som begår övergrepp mot barn men bryr mig inte nog mycket för att hata dem. Hat är en stark passion ofta i samband med någon sorts relation till personen. Kärlek kan bli till hat. En annan intressant sak är att den som hatar faktiskt befinner sig i en sorts relation till den hatade...

Jesus sa detta med att "älska sina fiender" och avundsjuka är en dödssynd inom katolicismen. Jesus var dock (om man läser NT ordentligt) inte så himla fredlig. När han talade om att "vända andra kinden till" (vilket verkar urbota dumt) så tror jag det var menat som en förolämpning. Att personen inte betyder mycket nog att det är värt att slå tillbaka. Det hånar även den som slog, genom att uppmana honom att slå igen... Ungefär som att säga "kan du inte bättre?"

Donerar du någon gång pengar till fattiga länder?

Ja, när jag inte kommer hinna använda pantkvittot efter jag pantat en PET-flaska, så trycker jag ibland på en knapp som ger panten till nödlidande barn eller något.

Varför undrar du? Ger du själv till välgörenhet? Jag är ingen välstående person... Hade jag haft obegränsad rikedom hade jag nog gett mer till behövande. Ger dock helst personligen till t.ex. (vissa) tiggare men inga högre summor.

Å andra sidan är du väldigt lipig, vilket inte heller är en positiv egenskap. Så jag tror inte på att det du skriver är sant, alternativt att du inte tror på det du skriver. Du verkar vara en obotlig humörmänniska, där det svänger rejält.

Eftersom du inte finner hat mot folk eftersom du anser att det slår psykisk tillbaka på dig själv så undrade jag om du var för självgod för att t.ex donera pengar.


Nej, jag donerar inte pengar.

Vad är inte sant? Att jag är aldrig avundsjuk. Det stämmer... Jag hatar sällan någon så det är också sant. Sen är jag väl inte "lipig"? Har kanske klagat i onödan på saker, t.ex. att du medvetet satte bottenbetyg på något jag skrivit som en sorts "protest". Och humörmänniska... Nej, inte direkt. Mitt humör är ganska jämnt. Ibland livar dock något upp mig eller så blir jag riktigt sur p.g.a. något, men mycket mer än så svänger inte mitt humör.

Hat slår inte psykiskt tillbaka på mig själv något nämnvärt. Kan hata rejält ibland men brukar släppa det p.g.a. skälen jag skrev. Att jag inte donerar pengar är väl mest för att jag inte känner för det, och dessutom har lågt inkomst. Har tidigare vid minst ett tillfälle gett till välgörenhet i samband med en katastrof. I övrigt ger jag ju via skatten.

Ok, något speciellt skäl?

Du menar att de destruktiva och negativa sakerna inte har någon effekt på dig själv?
Varför benämna det på sådant sätt om det endast är enkelriktat utåt och inte har någon påverkan till dig själv? Är det för att samhället faller sönder om vi alla inte håller händer?
Du skriver väldigt förvirrande.

Ja, jag är snål. Vetskapen att jag kan köpa något känns mer tillfredställande och mer tryggt än att faktiskt köpa det.

Du känner aldrig hat? Då är det nog dags att se på lite kartellavrättningar på liveleak, där får du passligt med hat.

Att vara totalt likgiltig är förresten värre än att hata/känna avundsjuka ibland.

Du menar att alternativ till ingen hat och avundsjuka skulle vara, inte likgiltighet utan totalt apatisk! Snacka om att se allt i svart eller vitt!

Du känner dig väldigt provocerad av Jesus råd att man ska vända andra kinden till. Det gör inte jag alls. Jag tycker att det är jätteskönt om jag får bli arg och den andre inte blir arg för att jag blir arg, liksom. Eller jag skulle tycka det, jag vet inte om det har hänt någon gång. Förutom mina föräldrar då.

Såklart jag känner hat. Det gör alla. Det är nog inte normalt att inte känna hat. Däremot är det skillnad. En del går från hat till handling på tiondelen av en sekund. Andra lär sig observera känslan och försöker förstå varför hatet dök upp. Att förstå och observera leder till inre frid. Om hatet går ut på någon annan så leder det till mer hat.

Faktum är ju mer hatiska vi är, desto mer hatisk blir världen.


Det där med Jesus och vända andra kinden till: det finns många tolkningar. Personligt tycker jag att det handlar om ignorans. På den tiden var ett slag mot kinden en förolämpning och inte till för att skada någon fysiskt. Att vända andra kinden till betyder alltså att kunna ta ytterligare en förolämpning.