hjälp med fransk bulldog!

Du är ju helt slut i huvudet...

Ja, jag har erfarenhet av hundar med starkt resursförsvar. Som jag redan berättat om, och jag har varit med om flera fall än det exemplet. Sådant får man självklart ha koll på, men varför skulle en sådan hund slåss mer om den fick fri tillgång till mat? Den har ju redan nu en matskål att skydda, så varför skulle det bli värre? Jag har förklarat varför det mycket väl kan bli bättre!
I detta fall så är det ju dessutom uppenbart att det inte föreligger någon direkt starkt resursförsvar. Det handlar om en unghund som försöker sätta sig över sina flockmedlemmar.

Varför ska en hund få tarmvred av att ha fri tillgång till mat? Det är väl snarare något som uppkommer av hetsätning. Hundar som har fri tillgång äter lugnt och flera gånger per dygn, precis som man rekommenderar att hundar som redan haft tarmvred skall göra för att undvika det. Ytterligare något som jag förklarat varför det kan bli bättre.

Minskad aptit är aldrig det enda symptomet på sjukdom. Har hunden minskad aptit så är den också alltid slöare t ex. Och det går att uppmärksamma om alla hundar äter ordentligt hur som helst. Man får bara vara lite medveten om vad som pågår hemma!

Jag nämnde "hundpsykologen" för att ta ett exempel på att folk som anser sig veta kan ha väldigt fel, vilket framgår tydligt av det jag skrev då jag skrev just det.


Du famlar efter vad som helst för att försöka stödja att man ska ge hunden en exakt portion varje dag, helt utan hänsyn till hur hungrig hunden är och trots att det helt uppenbart leder till just hetsätande, resursförsvar, matfixering i allmänhet och sopätning ute om inte till och med mattjuveri hemma och en hel del andra problem.
Varför? Rädd för att ha fel och inse att du kunde ha gjort bättre? Är det inte bättre att ta till sig av den nya informationen och göra bättre i så fall? Eller vad sysslar du annars med?

Att "sätta sej över flockmedlemmar" är något som den kände och mkt kunnige Anders Hallgren menar är en myt. Finns ingen som helst grund för detta i all forskning.

En resursstark hund vaktar flera meter runt om matskålen,vilket innebär stor stress för dom andra (och den själv) Min poäng var att ,innan den slutar så har det förmodligen uppkommit bett och även förstört harmonin i en flock.

Tarmvred kan uppkomma pga hetsätning. Det trodde jag att du förstod att jag menade. Okej om hetsätningen skulle sluta efter ett tag. Men det räcker med en (1) gång för att det kan bli dödligt farligt.

Och Ja,minskad aptit kan mycket väl vara ett enda tecken på sjukdom. Finns ex på pigga hundar som ätit dåligt och varit sjuka!

Jag har aldrig påstått att hundar ska ha exakt mängd mat,exakta tider.

Lämnar det här. OT nu.

Anders Hallgren motsätter sig inte alls ledarskap, det är bara du som inte förstår bättre. Han motsätter sig bestraffning och en del beteende som kan komma av att folk missförstår vad det är att vara ledare.

Resten av dina argument är helt menlösa och bygger på att man skall göra helt fel och inte ha någon som helst koll på sina hundar. Att du är så inkompetent att du inte kan identifiera och arbeta bort resursförsvar är ditt problem.

Ledarskap? Var läser du det?? Jag skrev om att en hund "sätter sej över flockmedlemmar". Inte samma sak.

Och ha i minnet, att jag aldrig har skrivit att det är fel med fri tillgång till mat. Jag skrev däremot till TS att jag inte tyckte det var en bra ide. Vi vet inte vilken kunskap och erfarenhet TS har av hundar.

Tygla ditt humör. Eller är du lika lugn och sansad när du jobbar med hundar...?

Jag skiter i allt alltså... Jag ska berätta en anekdot. Kanske tillför den något. Ska hålla mig så kortfattad som möjligt.

Jag hade en gång i tiden två hundar av typen herdehund, dvs flockväktare. Hundar som vaktar och försvarar boskap mot angripare. Stora, hårda jävlar, med andra ord.

Dessa två hundar kunde inte äta tillsammans. Den ena var chill, men den andra var det mer drag i. Han blev skitarg om någon ens närmade sig det han käkade.

Att de två skulle äta mat tillsammans, varsin skål men bredvid varandra, var otänkbart. Det ledde till våldsamma bråk. På riktigt. Kom ihåg typen av hund. Det var inte två labbar som tjafsade.

Nåväl. De kunde äta ihop sen. Utan problem. Hur? Jag tog tag i saken. Jag gjorde det väääääldigt tydligt för jyckarna att "i detta hus bråkar vi inte med varann - någonsin".

Hundens ägare bestämmer vad som är rätt och vad som är fel. Gör hunden fel talar man om det för hunden med den intensitet och kraft som nöden kräver. Och nöden har ingen lag.




Att sära på hundarna är att ge upp. Det är som att ha en hund som gör utfall, och istället för att fixa problemet väljer man att gå åt ett annat håll när man ser en annan hund komma gåendes. Det löser inga problem. Man undviker problem. Men man fixar dom inte.

Ta in rummet.

Ja, det är en kort beskrivning av hur man kan/ska göra, men du missar alla detaljer i hur du gjorde det tydligt. Med andra ord hjälper det inte TS så mycket mer än att säga "Jodå, det är möjligt att fixa det här problemet".

Jag skrev inte om min metod eftersom det är så individuellt vad som krävs för var hund.

Men visst, i mitt fall, med dessa hundar, en s.k. rejäl utskällning med lite fysisk touch tills jycken i fråga vek sig och "gav upp". Sen var det bra och jag gick vidare, hunden gick vidare, med vetskapen att gör man "så" så blir husse arg - och det ville han inte. Inte efter det...

Hunden i fråga kunde fortf. mysa med mig etc, så han blev inte skärrad för livet och rädd för mig. Han fattade bara vinken.

Jag tror dock den metoden rimmar illa med en bulldogg; de är avlade att möta hårt med hårt. Vi vill ju inte att TS ska skada sig i ett slagsmål med hunden

Mina hundar vägde 45kg st och var av herdehundstyp (maremma, ovcharka, kuvasz, komondor, sarplaninac osv) så...

Har erfarenhet av bull & terriers också. Känner mer än väl till deras fightlusta och hur de reagerar i olika situationer.

Men om TS inte är kapabel att säga ifrån till sin hund... Då kan jag bara beklaga mig. Alltid trist när folk tar sig vatten över huvudet. TS borde köpt en spaniel eller nåt istället.

Det handlar inte om storlek, vikt eller muskelmassa, det handlar om mentalitet hos djuret. Dessutom måste man ta hänsyn till TS förmågor. Bara för att du och jag kan ta oss an stora starka hundar avlade för att skydda betyder det inte att TS vet hur man gör. Dessutom är bulldogg inte avlade för att skydda så som herdehundar är, de är mer inför att söka bråk och ta en fajt. Det är skillnad, även om resultatet är det samma; ingen av dem väjer för en fajt.

Först: En bulldog är ingenting mot andra bull&terriers, alltså amstaff, staff, apbt, ambull, bullterrier. Bulldog är en envis soffpotatis. Jag äger för tusan en av de nämnda raserna, så jag har erfarenhet av sånna med... Nåväl. Mina erfarenheter är oväsentliga i detta ämne.

Åter till ämnet:
1. Antingen tar TS tag i problemet (dvs säger åt hunden när den gör fel, och fullföljer tillrättavisningen tills hunden "ger upp"/viker sig och fattar vinken, dvs "OK, jag gjorde fel och du bestämmer").
2. Vet inte TS hur man ska ta hand om problemet med just denna hund borde h*n ta hjälp (som att fråga här, eller prata ansikte till ansikte med en kunnig person).
3. Eller så ger TS upp, inser att h*n tagit sig vatten över huvudet och istället separerar hundarna och lever tio år tillsammans med en problematisk hund som man hela tiden måste anpassa sig och annat efter. (Trist)

Har inte mer att tillföra tråden nu.

För att separera mitt mer konkreta försök att hjälpa TS så kan jag ställa om min följdfråga som jag behöver svar på för att kunna komma med mer råd:

Hur reagerar de andra hundarna?

Och hur ser det ut när de får mat, står alla skålar på samma ställe?

Hur går det till när den lilla hunden ger sig på de andra, har den först ätit upp sin mat och vill sedan ha deras eller försöker den direkt jaga bort de andra?