hjälp med fransk bulldog!

Fast en hund äter ju inte sin ganska trista mat bara för att den står framme? Så det blir självreglerande. Är någon av hundarna hungrig så äter den. Är de inte hungriga så äter den/dem inte.

Alltid full och alltid framme, ja.

Fungerar utmärkt för alla hundar jag känner som har det så. Vilket är rätt många. Hundarna äter så mycket som de behöver. Ingen har haft problem med det, men skulle någon gå upp eller ner i vikt så märker man ju det!
Har kört flera olika foder, med olika energiinnehåll, till min hund och hon anpassar intaget efter innehållet så att en säck högenergifoder räcker längre.
En hund som inte är van vid det kommer att föräta sig lite i början, men inser snabbt att det inte behövs. Har tagit in flera vuxna hundar och alla har anpassat sig galant.
Självklart så behöver man se till att hunden får rejält med motion också, men de anpassar intaget efter förbränning också. Exakt samma fodermängd varje dag oavsett om hunden fått springa extra mycket eller haft en slapp dag blir ju väldigt konstigt och lär snarare hunden att alltid vräka i sig allt den kommer över utan tanke på hur hungrig den faktiskt är!

Förstår inte var man fått uppfattningen om att hundar måste ha exakta portioner ifrån, men jag vet att det är en väldigt utbredd "sanning", som däremot i min erfarenhet inte alls stämmer!
Fått höra att hunden skall "äta ihjäl sig" eller att den inte skall äta ordentligt. Men något sådant har aldrig hänt. En hund som jag var jourhem åt, en ettårig Rottweiler, vräkte i sig en hel del de första dagarna och låg och vaktade skålen från de andra två, men hon lärde sig snabbt och sedan var det inga problem. Den tioåriga "pundarschäfern" jag tog hand om och omplacerade åt också en hel del i början, men hon var också rätt undernärd från början och även hon vande sig på några dagar!

En ytterligare bonus är att hundarna blir mindre matfixerade rent allmänt och får mindre benägenhet att äta allt de hittar.

Kan kanske fungera för en del hundar. Men har du ,en ständigt hungrig,labrador blir det lätt för mycket mat för den hunden. Den kommer att rulla fram.

Har den hunden andra hundkompisar,så får dom andra förmodligen för lite mat. Spelar ingen roll om maten är "tråkig". En glupsk hund äter allt.

Och det är väl ganska logiskt att man bör se till att varje hund får rätt antal dl mat. Du ger inte en halv dl till en schäfer och 5dl till en tax..

Visst kan det finnas individer som inte klarar av det, men tvivlar på att alla Labradorer skulle vara sådana matvrak som de påstås. De blir snarare feta därför att de inte får tillräckligt med motion. De Labbar som får jobba har inga problem med övervikt och många skaffar dem för att de tror att de inte behöver röra på sig.
Rottweilers anses också vara matvrak och vi var till en "hundpsykolog" med henne, genom dem som hade hand om hennes omplacering, som menade att hon skulle äta ihjäl sig...

Ser man till att det alltid finns mat så kan även de som inte är glupska eller "dominanta" äta tillräckligt. Det handlar ju inte om att ställa fram en viss mängd som precis skall räcka till alla om alla äter sin del!

Alla Schäfrar behöver inte exakt samma fodermängd och inte alla hundar med samma kroppsvikt öht heller. Samma hund behöver inte ens samma mängd mat varje dag utan det varierar beroende på vad man gjort under dagen. Helt logiskt att hunden har bäst koll på detta själv!

För mig har det alltid fungerat och jag har gjort på detta sätt med ett helt gäng hundar. Pitbull, Rottweiler, Schäfrar, Chihuahua, Storpudel, några blandraser an olika typ, mm. Allt från valpar till gamlingar. Dessutom är min egen hund nio nu och ett par andra är äldre, ingen har blivit fet trots fritt foder hela livet.
Men då ser jag också alltid till att hundarna får rejält med motion, varje dag.
En hund som får springa av sig ordentligt blir hungrig, så det är ingen risk att den skall äta för lite, och den förbränner också tillräckligt för att inte bli fet.

En kompis har börjat fasta sin hund en dag i veckan, ingen mat alls den dagen alltså. Hunden har så gott som helst blivit av med sin tidigare permanenta hälta från en olycka. Den hunden är tio och storvuxen på dryga 40 kg.

Skillnad på jaktlabbe och 'fetlabbe'

Spaniels brukar också vara ganska glupska. En kompis har en cocker som inte kan äta torrt foder pga att han vräker i sej och nästan tappar andan för han har fulla matstrupen med mat. En sån hund kan inte ha fri tillgång till mat.

En granne har en liten uppfödning och en av deras hundar vaktar mat extremt mycket. En sån hund kan inte heller ha fri tillgång till mat. Och dessa hundägare är väldigt kunniga och haft hund i 20+ år.

Skulle TS låta maten stå framme riskerar hon/han att få ett rejält hundslagsmål med allvarliga skador. Inte värt det. Bättre att separera hundarna.

Behöver inte vara en jaktlabbe för att vara i god form! Sällskapslabbar behöver också motion och får de det så är de också i fin form. Vissa verkar dock tro att det ska vara så att alla labbar är feta och försöker inte ens...

Som sagt så kan det givetvis finnas individer som inte klarar det, men det kan också vara så att Cockern som hetsäter skulle sluta med detta om den hade fri tillgång, då försvinner ju liksom stressen! Hunden som vaktar väldigt mycket skulle också kunna inse att det inte behövs om det inte är en begränsad resurs. Helt logiskt.

Rottweilern jag tog hand om vräkte i sig hela första skålen och tittade på mig som om jag var dum i huvudet när jag fyllde den igen. Hon åt en halv skål till och vaktade sedan maten från de andra två i två-tre dagar. De andra passade på att äta när hon gjorde annat eller då vi distraherade henne och hon insåg sedan att det inte behövdes. Hon morrade och gjorde utfall om man kom i närheten av maten eller tuggprylar i början, så hon hade en hel del sådant beteende.

Att man slipper dessa beteenden är en stor del av anledningen till att jag anser att det är bättre med fri tillgång. Inte ett argument mot!

Att man skulle slippa vakt och hetsätning med att ha fri tillgång,kan i vissa fall stämma. Men till vilket pris? Bitskador och risk för tarmvred (som leder till döden om inte op)

Jag tycker fortfarande inte att det är värt det. Bättre att separera,hur svårt kan det va..

Gud vad sånt här är trist att läsa. Istället för att fixa problemet gör man nån slags nödlösning. Varför? Lathet?

Varför skulle det uppstå bitskador och tarmvred?

Har du egentligen någon som helst aning om vad du pratar om? Du repeterar gammal smörja som sannolikt hittats på av hundmatstillverkare och sedan repeterats tills det accepterats som sanning.
Har du ett enda belägg för att det INTE skulle gå hur bra som helst? Jag har som sagt mångårig erfarenhet av att fostra hundar och har inte haft några som helst problem. Vad har du för grund till dina påståenden? Ren spekulation eller har du provat och sett negativa följder?

De begränsade resurserna och den egentligen ojämna utfodringen är vad som ställer till med problem som hetsätning och resursförsvar. Varför skulle hundar göra så om de inte kände någon oro över tillgången?

Tänk efter lite, det är hur enkelt och logiskt som helst om du bara tillåter dig att tänka på saken utan att direkt dra de inpräntade slutsatser som du helt saknar belägg för.

Ja, jag fick höra samma smörja från en "hundpsykolog". Hon var en total idiot. Jag gjorde tvärt om på allt hon sade och kunde efter bara ett par veckor ha hunden, som i början gjorde utfall mot allt och alla, även mig, lös i parken bland folk och hundar!
Det värsta hunden gjorde var att välta ölburkar och lapa i sig biran... :-P

Hade jag gjort som IMMI-idioten sade så hade hon dödat folk... Man kan liksom inte ignorera en 45 kilos Rottis som på allvar attackerar, och man skall absolut inte ge sig in i bråk med den heller. Man ÄR flockledare helt enkelt, och då behövs inget våld.
Att jag faktiskt kan leda hundar kan ju också spela in i att jag kan ha dem på fritt foder iofs, men det är tveksamt att det skall spela så stor roll. Och jag har många vänner som gör på samma sätt.

Vad jag vill ha sagt är att det finns gott om folk som påstår sig "veta" en massa om hundar, men som egentligen inte kan ett piss förutom sådant de läst i en bok som grundar sig mer på ideologi och teori än på pragmatism och erfarenhet.

Själv har jag en livslång erfarenhet av hundar. Bodde deltid i valpkorgen som liten, har erfarenhet av kennlar (bl a Siberian Husky och Cocker Spaniel), har jobbat på ett par hunddagis där jag tagit mig an "problemhundarna" och har som sagt fostrat ett flertal hundar med varierande problematik, allt från Chihuahua till Rottweiler. Jag har dessutom läst en hel del om inte bara hundar specifikt utan om så gott som allt som kan ha relevans. (Har också fött upp råttor på tillräcklig nivå för att vara ensam leverantör till flera djuraffärer. Haft reptiler av alla typer, även en Kajman. Kan fortsätta lista erfarenheter, men känner att jag gjort min poäng klar).

Vad får dig att tro att jag inte vet vad jag pratar om?

Det här är det bästa du sagt och jag håller med om det till 100%. Jag är också inne på att kontrollera maten, men du tar det ett steg längre än jag rådde TS; du kontrollerar all mat alltid men hunden har lov att äta det den behöver.

Frågan är inte så mycket om det är en bra metod eller om den fungerar, frågan är om det kan vara en bra metod för TS. Du är duktig på hundar, men TS är kanske inte lika duktig (då hade TS nog inte haft det här problemet till att börja med) och då kanske det blir pannkaka av det. Jag tror att det här är en ledarskapsfråga där TS med familj inte har tagit tillräckligt med kommando.

Man måste inte vara dominant eller hårdhänt för att vara ledare, jag är varken eller och mina hundar genom åren respekterar mig och mitt hem med mina regler. Även de jag bara hundvaktat, i deras hem.

Ja,och nödlösningen är att separera på hundarna


Vad är det du inte förstår? Bitskador uppkommer pga starkt resursförsvar. För många hundar räcker det inte med att morra för att vakta mat/resurs. Inte ovanligt att resursstarka hundar slåss på liv och död. Men du verkar inte ha erfarenhet av det. Spelar ingen roll hur "stark ledare" du är,för såna hundar för du jobba med ett bra tag innan det sjunker in.

När det gäller tarmvred så är det inget jag hittat på. Kallas kunskap.

Och när det gäller fri tillgång till mat,tar vi ett exempel. En av hundarna kanske är sjuk och de första symptomen visar sej med att hundens aptit minskar.
Men du märker det för sent (eller kanske inte alls,pga fri tillgång) och det går inte behandlas pga du väntat för länge..

Och vad har en hundpsykolog med detta att göra? Vad har det med hundens fysiska behov (som mat är b.la) att göra?

Själv hade jag löst det med att "bestämma" över maten Men nu handlar det om annan människa som ev inte har den kunskapen (som ngn skrev,eftersom problemet uppkommit)
Och då kan lösningen vara att separera hundarna. Finns många uppfödare med flertal hundar som behöver göra det,och det är inga problem.

Att "fixa problemet" kan många gånger krångla till det i onödan.