Låter skånska och norrländska som två olika språk för en som inte kan svenska?

Det är ju rätt svårt att som svensk övgöra exakt hur olika dessa dialekter låter. Men visst fan är de olika? Satsmelodin t.ex är ju natt och dag. Eller hör man kanske trots allt att det är samma språk?

Jag gissar att de flesta skulle tro att det handlade om två helt olika språk. Vad tror ni? Erfarenheter av att vara ickesvensk kanske?

En gang jag var i skane med min brucha Marmud. När dom öppna munnen sina o prata, vi bara aboo vad är detta har dom falafel i munnen eller? Men dom inte ha falafel i munnen. Sen vi bara åka till norrlandsguld, och alla låta som kvinna.

Bra fråga.

Jag har en polare som flyttade över från England och bosatte sig i Skåne. Han har varit här i två år och kan riktigt bra svenska. Såklart med brytning men grammatiken är korrekt.

Han säger iaf att han måste anstränga sig mer för att höra svenskan utanför Skånes gränser. Och när han hör norrländska så förstår han nästan ingenting av den. Han är ifrån Manchester så han är väll van vid "grötigt tal".

Men det är ju de två dialekter som är längst ifrån varandra här i Sverige så kan förstå att man kan tro att det är två helt olika språk.

Min danska släkt har aldrig haft problem med att förstå svenska, men skånska fattar dom ingenting av.
Älskar när typ Rapport har ett inslag från Norge, utan text, och direkt efter ett från Skåne, med text.

När jag bodde i USA och samtalade med min vän som talar dalmål (jag skånska) så frågade en jänkare snällt om vi talade samma språk. Han sa sa: det låter som hon sjunger och att du är arg.

Jag har hyfsat stor erfarenhet av finnar som talar svenska och dessa är rörande överens om att skånska är nästan omöjligt för dom att förstå. Däremot fungerar det bra med dom flesta andra svenska dialekter.

Det här betyder att jag temporärt är tvungen att lämna mitt vackra skånska idiom och istället prata någon sorts tillgjord mälardalsdialekt...vilket jag faktiskt är ganska duktig på.

Skulle tro att det drag som utlänningar oftast kopplar till svenska är att språket är som en berg-och-dalbana. Svenskar sjunger när de snackar. Skåningar gör det inte. När jag är med polarna i UK blir vi oftast tagna för danskar eller holländare, eller ibland tyskar.

Öht är väl språkmelodin det första man går efter när man ska identifiera ett språk? Har några gånger tagit schweizare för norrmän innan jag har hört att det faktiskt är tyska ord de använder.

Hehe, klockren beskrivning av dessa dialekter..

Hur skulle samma amerikan beskriva stockholmsdialekt? "Det låter som han är ängslig över att ha blitt smittad med AIDS" kanske..

Har en vän från Obbola och en från Lund som har svårt att förstå varandra om de inte gör sig till och pratar någon form av rikssvenska.

Rolig tråd.. Jag kan själv komma ihåg första gången jag var uppe i norrland på skid semester.. Detta var i funäsdalen och jag har aldrig varit norr om göteborg tidigare, men det var väldigt svårt att göra sig förståd där i alla möjliga sammanhang och det var ömsesidigt.. Kändes för mig som att jag nästan skulle kunna ha varit utomlands, inget alls var så som man har det hemma..


Sedan så tycker jag det är spännande att höra var övergången sker från en skånsk lik sats melodi till en mer "svensk" sådan.. Det finns ju tydliga gränser var r'et går över från tungrots till tungspets, finns det liknande gränser med sats melodi eller??

Det finns bara EN skånska och den är väldigt vacker och attraherande för folk som kommer från andra länder. Sthlm:skan låter bara jobbig enligt folk från andra länder. Sen finns det dem som pratar lite sin egen skånska som vi i Skåne kallar hillbillyska som är den där dialekten som dem pratar i en mycket liten del av Skåne och låter väldigt konstig och mycket grötig som vi andra skåningar själv inte förstår.

I västra Skåne så har vi den vackraste dialekten tycker jag

Låter som ni ska börja spy varje gång ni säger "r", vem finner det attraktivt?