Sebbe Staxx driver hel publik på Grammis-galan att "heila" mot rasismen

Nazisthälsning? Ser ut som en vanlig kommunisthälsning tycker jag.

Ja, redan nu ett klassiskt klipp; klassisk svensk pk-freakshow..

Kanske en aning OT, men det är inte alls konstigt. Efterkrigstiden präglades ju av socialismens och kommunismens frammarsch och eftersom socialism bygger på motsättningar av typen "god vs ond" så måste ju någon spela rollen av de onda i efterkrigstidens rödnyanserade historieskrivning. Vem är då bättre lämpad att axla den manteln än den senaste stora krigsförloraren Tyskland? Problemet var ju att marxisterna och nationalsocialisterna båda förespråkade socialism även om det var olika sorters socialism. Det rådde man bot på genom hårklyverier och propaganda. Massiva solida mängder av propaganda i allt från dagstidningar, krönikor, historieböcker och filmer. Vänstern förstärkte sin roll som nationalsocialisternas diametrala motsats genom att knuffa nationalsocialismen så långt bort ifrån sig man kunde, åt höger. Vänster var bra, höger var dåligt. Vad som var vänster var man snabba med att tala om, allt annat som inte passade in i under vänsterparaplyet klumpade man ihop som "höger". Vi ser än idag idioter här på forumet som kallar sig socialister men som på allvar tror att Hitler och amerikanska republikaner går i armkrok. Protesterar man så kallas man "okunnig".

Att nationalsocialismen blev "extremhöger" beror i korthet på att vänstern tyckte att systersocialismen blev en börda och ville fjärma sig ifrån den. Alltså klumpade man ihop dem med allt annat som man ansåg sig vara emot. Sedan upprepade man detta om och om och om och om igen tills folk började tro på det.

Det handlar om psykologi, inte politik.

Det är en intressant tråd/event ur ett masspsykologiskt perspektiv.

Vad är startkast hos publiken/massan?

1. Sympatierna för kampen mot rasismen?

eller

2. rädslan att bli utpekad som rasist/nazist om man inte ställer sig upp? Rädslan för att avvika/sticka ut?

Förmodligen alternativ 2, men även en gnutta alternativ 1 kan finnas med nånstans i masspsykosen.

Ja så är det såklart. Inte alls olikt hur Sovjet behandlade trotskyismen förresten. Eller hur kommunisterna i Spanien agerade mot anarkister i Katalonien under kriget där, som Orwell har skrivit en del om. Eller varför inte kommunistiska Vietnam som invaderade kommunistiska Kambodja. Alla är vänster, men de slåss inbördes och anklagar varandra för att vara fiender eller "höger".

Ja visst. Detta är ju taget rent ur Orwells 1984 och när han beskriver "Hatminuterna" när alla stulle stå upp och hata en påhittad fiende tillsammans.

Ja, så är det såklart, det därför man genast drar parallellerna till tredje riket och heilandet som är det närmaste man kommer ur rent gruppsykologiskt hänseende. Heilar du inte så utmärker du dig och är persona non grata. Jag trodde verkligen inte man skulle se sådant här mer, men vi är bevisligen där igen nu. Ängsligheten och rädslan att utpekas som "avvikare" i Sverige idag är nog långt närmare ett tidigt Hitlertyskland än vad folk vill kännas vid. Man hänger ju till och med ut dem i tidningen numera.

Fint för övrigt att bara man har en slips och portfölj (arbetar och försörjer drägg med bidrag) är man kriminell, medan grabbarna från Tusenbröder som rånade banker uppenbarligen är hjältar, med rånarluva på och hela kittet. Allting proddat av en de facto kriminell grupp människor, framfört i svensk statlig media, påhejat av större delen av mediaeliten, som avslutas med ett upprop för motstånd mot politiskt oliktänkande som redan idag knappt har möjlighet att uttrycka sin avvikande åsikt. Jag säger då att jag är rätt glad att jag är utomlands. Har ingen större lust att ta flyget hem som det är just nu.

Bra liknelse. Undrar hur Orwell idag hade analyserat detta ifall han hade fått se skiten in action.


För många är det säkert alternativ nummer 1, men alternativ nummer 1 bygger till stora delar på alternativ nummer 2. Någon exakt fri och obesudlad vilja kan man inte tala om i det här fallet. Jag är knappast anhängare av rasism men nog fan hade jag suttit ner i vilket fall som helst. Men jag tänker inte skryta om en sådan sak förrän jag faktiskt varit där och utstått skiten.

romarnas och fascisternas hälsning var armen framåt, inte uppåt. dessutom med öppen hand.

den knutna näven uppåt har sitt ursprung i republikanernas trupper i spanska inbördeskriget, sen via svarta pantrarna, till diverse vänsterkretsar av idag.