Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2014-02-23, 09:35
  #97
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av challeh
Är du helt jävla cp eller? Varför skulle att kalla någon vidrig, jämställas med tourettes? Har du ingen respekt eller medmänsklighet för människor med tourettes? Fatta hur många du kränker, ditt jävla cp.
Barnet välmående ska går först. Inte va någon jävla lattemamma känner att hon behöver.

...och Du drar in en annan diagnos - CP-skada - som inte heller är ett skällsord - när du tillrättavisar ngn som "inte har ngn medmänskighet". Tänk efter, Före.
Citera
2014-02-23, 09:42
  #98
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dezziwow
Jag har en son som är 11 år, han har sedan han var 1år bott varannan vecka hos mig och sin pappa efter att vi separerat, det har fungerat bra. Vi båda föräldrar har varit väldigt flexibla med tider och så eftersom vi båda är egen företagare och kan välja våra arbetstider lite mer än andra. Hos mig har han bara MIG som familjemedlem. (Det finns en morfar på avstånd) Hos sin pappa har han pappas nya fru, ett nytt litet syskon, två unga vuxna syskon och tre fastrar, farmor, farbror och en massor av kusiner. Alla överöser honom med kärlek, mat, sällskap,resor och materiella saker. På måndagar (speciellt på måndagar) när vi byter vecka och han kommer till mig så märker jag direkt att han har haft en händelsefylld vecka. Hos sin pappa behöver han aldrig hjälpa till eller vänta på mat, uppmärksamhet eller att något ska hända. 😏

Jag ska tillägga att hans pappa är en bra pappa men har lite "angermangerment" issues.

Så kommer han till mig...och jag känner mig som "tråkiga mamma"som ofta inte har tid för jag måste göra allt själv, laga mat, tvätta hålla ordning, hämta lämna på aktiviteter och dessutom hinna med att försöka ge han samma uppmärksamhet som han får av alla hundra familjemedlemmar när han är hos sin pappa. 😟

Skolan är belägen i pappas ort, när han är hos mig måste han åka buss och tvärbana till och från skolan. Hans pappa har bil inte jag så jag måste åka kommunalt till alla aktiviteter mm.

Min son har nu uttryckt via sin pappa och skolsköterskan och lite otydligt till mig att han vill bo permanent hos sin pappa på vardagar och vara hos mig på helger och lov.

Hans pappa säger att vår son inte vågar säga det till mig för att han tror att jag ska bli arg och ledsen. Och Ja jag blir ledsen, jag är ensam som det är nu...om han bor mer hos sin pappa blir jag ännu ensammare. 😢😢😢
Jag känner att min sons välmående är miljoner gånger viktigare än mitt välmående och känner att jag inte vill vara egoistisk och säga nej. 😪

Han är väldigt känslosam precis som jag, han glömmer sällan när något känslosamt har påverkat honom.

Han är bara 11 år... Borde jag låta honom få välja själv? 😐

Han behöver inte välja själv, om ni vuxna är överens om att det är en bra lösning - för tillfället - man kan alltid ändra efter ett tag om saker förändras iom att han blir äldre.
Att bo mer permanent hos den förälder som bor närmast skola, är väl egentligen rätt rimligt? Att vara 11-år och ha lång resväg är nog rätt tungt, att inte kunna vara med kompisar efter plugget den veckan man bor en bit bort - suger troligen rätt hårt när man är såpass liten. Alla ungar är oroliga för att göra mamma/pappa ledsna, de tar stort ansvar för oss! Nu vet ni vuxna vad han känner - handla därefter, Han ska inte ens behöva "välja" det är ert ansvar att ta ansvar för att er son har det så bra som möjligt.
Kan du flytta närmare där han och hans pappa bor? Det är smidigt att bo nära när man har barn ihop, jag flyttade ur förhållandet och stannade inom rimligt avstånd - 4,5 km. Ville eg flytta till annan stad, 50 km bort, men valde att stanna, för att sonen skulle ha oss bägge inom räckhåll.
Citera
2014-02-23, 18:53
  #99
Medlem
Haansens avatar
OM det skulle bli så att han är hos dig bara på helger och lov, då ger det ju dig mer tid att planera och spara till saker som ni kan göra på helgerna. Då blir inte du den tråkiga mamman, utan tvärtom så blir du den roliga helgmamman.
Citera
2014-02-23, 20:37
  #100
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av sebastian66
Satt i samma situation när jag var ung för ca 30 år sedan.
Jag ville bo hos min mamma pga min pappa sket fullständigt i mig slog mig var elak mot mig.
Min mamma hade inte tid pga hon träffade 1 annan man som hade 4 ungar.För min mamma var det
viktigare att engagera sig i den nya mannens barn för att troligen komma i bättre dager.
OBS!!!!!JAG HATAR VERKLIGEN MIN MAMMA IDAG!!!!
Summan av kardemumman är att du riskerar att få tillbaka en arg son som inte fick som han ville.
Din fd sköter sig och det är ganska naturligt att pojkar tyr sig till sina pappor.Sen att han kanske har träffat 1 ny kvinna som kanske engagerar sig i din son är bara ännu bättre för er son.
Så snälla krångla inte sätt dig ner och prata snällt med din son och fråga honom utan att brusa upp eller bli arg!!Är det verkligen så du vill så är det väl klart vi ska lösa det för dig.
Kan tillägga att jag själv har 1 son på 12 som ville bo hos mig istället för sin mamma.
Men i mitt fall handlade det om att modern inte var snäll och kapabel till att ta hand om våran son.
Jag gick 1 lång väg innan det löste sig men efter kontakter med socialen som jag verkligen hatar.
Så efter lite diskutioner så fann socialbyrån inte det lämpligt för min son att vistas under samma tak.
Tänk på dina barns bästa det kommer att ge dig mer än att stoppa honom.låt han få vara glad och stolt över dig.Och inte som jag Hata sin mamma
Hoppas det löser sig för allas bästa

Jag beklagar att de finns sådana fittor till föräldrar. JAg önskar ibland att jag kunde ta hand om barn som har det som du hade det. Har knappt tid över efter två ungar. Du måste intala dig att du hade otur och att det finns människor som skulle behandlat dig med kärlek. Det var inte ditt fel, intala dig det.
Citera
2014-02-24, 16:45
  #101
Medlem
muskelstals avatar
Har en gång i livet varit "Sonen" Låt grabben flytta. ni kommer få en bra relation iaf. Bor han hos dig utan att han vill de kommer ni ha väldigt många jobbiga tonårs konflikter. Ta vara på helgerna o loven. jag lovar att det löser sig för både dig och din son.
Citera
2014-02-26, 20:13
  #102
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dezziwow
Riktigt så är det inte.. Jag menar bara att han är viktigast.


Vad tror du om du kunde flytta närmare pappan då ? Menar, så det inte blir så mycket resor o dyl utan kanske få gångavstånd ?
Citera
2014-02-26, 23:43
  #103
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av byttan
VAD har det med Tourette o göra? Kan hålla med om att kommentaren från /Johanna var onödig och fullständigt verklighetsfrämmande - men att dra in en diagnos som T i den...?

Var väldigt onödigt och dumt av mig att skriva så, ber om ursäkt.

Skrev detta på grund av att personen i fråga verkade ha ett stort behov av att uttrycka sin åsikt och på ett rätt speciellt sätt om man läser tidigare inlägg av personen. Rättfärdigar dock inte på något sätt att jag uttryckte mig som jag gjorde så ännu en gång ber jag om ursäkt.
Citera
2014-02-27, 07:03
  #104
Medlem
Medves avatar
Finns det ingen möjlighet för ts att flytta närmare pappan då?
Citera
2014-02-28, 14:57
  #105
Medlem
SparkMans avatar
Hur långt är avståndet mellan dig och barnets pappas bostad? Lite spännande att sätta sig in i andras perspektiv också och vilka lösningar som man kommer fram till då jag själv kommer hamna i samma situation en vacker dag fast med längre avstånd så att växelvis boende är omöjligt
Citera
2014-02-28, 19:09
  #106
Medlem
Dezziwows avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SparkMan
Hur långt är avståndet mellan dig och barnets pappas bostad? Lite spännande att sätta sig in i andras perspektiv också och vilka lösningar som man kommer fram till då jag själv kommer hamna i samma situation en vacker dag fast med längre avstånd så att växelvis boende är omöjligt

Inte så långt! 30 min kommunalt.
Citera
2014-03-01, 22:31
  #107
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dezziwow
Inte så långt! 30 min kommunalt.

Möjlighet/vilja att flytta närmare? Det underlättar säkerligen. 30 min med buss/t-bana/tåg är rätt långt, kvällstid o tidiga mornar.
Citera
2014-03-02, 11:11
  #108
Medlem
soopys avatar
Som mamma kommer man närmare sitt barn om man lyssnar till dess vilja. Han är gammal nog. Varit med om det själv och har idag den bästa relationen till min son.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback