Är det vanligt att människor som är vänster fryser ut liberala??

Jag tänker lite tillbaka på olika f.d. bekanta som är vänster och har frusit ut mig... Inte för att min identitet är jättehemlig men jag vill heller inte skriva ut vem jag är sådär bara utan vidare och därför är jag rädd att jag inte vill ge er några konkreta exempel på utfrysningarna, men det har i alla fall hänt mer än en gång... Jag vet ju att de som är vänster ofta fryser ut Sverigedemokrater, men liberala?! Som liberal är jag ju också feminist (fast samtidigt maskulinist också - individualist och ekvivalist som vägrar låta vänstern ha monopol och definierande tolkningsföreträde för ordet feminism)... Skillnaden på mig och någon som är vänster är ju inte så stor, egentligen; jag är också en förespråkare av civila rättigheter och emot fördomar... Ofta mer emot fördomar än de som är vänster i och med att vänstern ofta sätter kollektivistiska stämplar på olika folkgrupper och tycker diskriminering är rätt så länge diskrimineringen gagnar den demografiska underdoggen...

Jag är alltså ingen rättshaverist som håller på och tjatar om mina politiska värderingar heller... Då jag har blivit utfryst har det varit så att jag blivit bekant med vänstermänniskor p.g.a. gemensamma intressen bortsett från politik och sen senare har jag uttryckt eller visat mina politiska värderingar då politik kommit på tal... Det kan t.ex. gälla feminism och att jag förklarar att jag är feminist för att jag anser att kvinnor precis som män är individer, och att det är sexistiskt att se kvinnor som svaga, sårbara, offer etc eftersom man då kör över individen och bara ser könet... Detta är alltså inte sådant som jag säger för att provocera - jag är helt enkelt intresserad av genus och om ämnet kommer upp säger jag vad jag tror är sanningen... Och plötsligt är jag en paria!

Finns det någon annan här som blivit utfryst av vänstervänner för att ni förespråkat liberalism, jämställd feminism, individualism, etc?? Alltså inte elaka saker som är tänkta att provocera, uttrycka förakt för icke-vita, homosexuella, kvinnor, etc utan helt vettiga saker som vänstern inte accepterat...

Svar ja. Människor har i alla tider hållit sig till likasinnade.

Rent spontant tänker jag mig dig som en pajas, väldigt osäker, vill du tvinga människor att vara dina vänner?

Har ni inget gemensamt och dom stör sig på din åsikter och ditt beteende, så behöver dom inte vara med dig vilken dom gör klart för dig.

Av fyra meningar (varav den ena är så kort som "Svar ja." fick du in tre förolämpningar! Får jag fråga varför du tycker det är nödvändigt att kalla mig pajas, osäker och en som vill tvinga andra att vara mina vänner?? Är du vänster själv eller trampade jag på någon annan öm tå?? Är du rädd för att jag skall tvinga dig att bli min vän?? Var inte det, jag vill verkligen inte ha dig som vän...

Det som skiljer dig från mig är nog inte politiska åsikter utan att du är en mycket otrevlig människa... Nej, jag vill inte tvinga någon att vara min vän, men hade du läst inlägget så talade jag om att bli utfryst av bekanta man haft gemensamma intressen med... Eftersom jag själv inte har några problem med att utöva gemensamma intressen med bekanta som är vänster förstår jag inte varför vänstermänniskorna inte skall kunna umgås och göra apolitiska ting med liberala?? Min spontana gissning är att liberala har en ganska professionell syn på livet och att det liksom är en del av den liberala ideologin att unna andra att ha privata politiska åsikter... Vänstern har ju däremot en historia av politiskt förtryck och tanken om att "allt är politik", så för många vänstermänniskor går det kanske inte att umgås med en liberal eftersom de ser politiska ställningstaganden i allt... Äter man kött är det ett politiskt ställningstagande mot djurrätt, tycker man om traditionell högkultur (rimmade dikter, opera, realistisk bildkonst) gör man ett ställningstagande för konservativism, anser man att kvinnor med långt hår är vackrare än kvinnor med kort hår gör man ett genuskonservativt ställningstagande och har man själv långt hår som man är det fortfarande inte personlig preferens utan då är man genuskonservativ och dessutom hycklare... Jag vet att alla vänstermänniskor är givetvis inte sådana, eller ens hälften, tack och lov, men kan det inte ligga något i att denna typ av beteenden är vanligare hos de som är vänster än hos liberala??

Jag har vänner med åsikter som sträcker sig åt olika håll.

Det jag noterat hos de vänner som utåt sett propagerar för att "acceptera att alla är olika", "yttrandefrihet", "alla är lika mycket värda" etc. (låt oss kalla dem vänstervännerna) helt släpper sina värderingar och åsikter när det kommer till människor med ett ställningstagande som är mot deras egna (höger alltså).

Vissa vågar jag knappt prata politik med för att jag vet att det skulle sluta med bråk och inte på en diskussionsnivå som man kanske annars önskat. Det är bara att kolla i media. Det är sällan högern mobbar och hånar vänstern men det pågår konstant pajkastning och förlöjligande åt andra hållet. Jag kan personligen uppfatta vänstern som extremt omogen pga detta.

Kort och gott - jag upplever att vänstermänniskor ofta är hycklare. Med det sagt inte alla då jag har vänner vars åsikter och diskussionssätt jag beundrar trots att de inte överensstämmer med mina, men visst är de många.

Liberalism är ändå en ideologi som är väldigt bred, odenfinierad och innefattar både höger och vänsterideologier. Jag skulle aldrig "frysa ut" socialliberaler, men diskuterar ogärna med "liberalkonservativa" eller nyliberala just eftersom dessa ej är förenliga med mänskliga rättigheter etc.

Det påminde mig om skolåldern när barnen delar ut inbjudningar till deras kalas och utelämnar någon i klassen och det talas om utfrysning. Vänner är ett konkret exempel på att lika-barn-leka-bäst vinner, matchar du inte, så är det väll inge större förlust eller hur? Det finns andra som vill avnjuta ditt sällskap, varför skall du hunda efter typer som tydligen inte vill ha dig med, även om dom är bekanta, jag förstår inte riktigt logiken i det.

Sen så är jag faktiskt väldigt trevlig så där tog du faktiskt fel och lusten efter liberala "vänner" ligger långt ner på listan. Jag umgås bara med personer som är värdiga min uppmärksamhet, alltså personer i samma tillhörighet som mig själv, så du skulle aldrig kunna bli min vän även om det var en bra dag, inget illa menat dock. ( Vill påpeka att jag är så långt ifrån vänster som möjligt, så du inte misstolkar något )

Och ja vänstermänniskor har ett udda synsätt på saker och ting och det är bara en viss typ av personligheter som kallar sig vänster, det är ingen slump, min erfarenhet säger mig att dom är väldigt naiva, och bara "man" håller med dom så ska det vara lungt. Eftersom du är liberal, kan du väll bara hålla med vad dom säger om du umgås med dom, så är problemet löst. Vill inte prata om stolthet eftersom du säkert tar illa upp men, det är vad jag rekommenderar och det funkar.

Intressant definition av att vara vänster. Själv propagerar jag inte för "acceptera att alla är olika", "yttrandefrihet", "alla är lika mycket värda" etc. Däremot propagerar jag för klasshat, internationell solidaritet, radikal feminism och antirasism. Skulle jag "frysa ut" någon för att denna är höger så hade det inte funnits något hyckleri från min sida. Nu gör jag iofs inte det, däremot bör mina högerbekanta vara på det klara med att jag inte backar från mina åsikter för någon sorts borgfred.


Att känslomässigt kunna distansera sig från diskussionen är ett privilegium för de besuttna. Jag kommer inte klandra en svart man för att inte hålla god ton mot en vit rasist, jag kommer inte klandra en fattig för att inte hålla god ton mot en rik.

Utfryst har jag aldrig blivit p.g.a. mina åsikter från vänsterpersoner (Vänsterpartister i synnerhet), och jag är ändå Liberal på de flesta sätt.

Däremot har jag ju naturligtvis blivit anklagad för både det ena och det andra p.g.a. mina åsikter. Härom dagen blev jag anklagad för att "vara för orättvisor" p.g.a. att jag påvisade felaktigheter i en ny statistik som uppkommit bland vänsterkretsar (som syftade till att 0,7% av världens befolkning äger 40% av jordens resurser). I hennes fall avvisade jag henne genom att ställa den enkla frågan "gör du något själv åt fattigdomen? Ger du pengar till någon välgörenhetsorganisation? Investerar du i fattiga länder?". Jag själv skänker månadsvis pengar till Falling Whistles (som verkar för fred i Kongo), och detta vet hon om, vilket gjorde henne mållös.

Jag sa också till henne, för att få perspektiv på saken, att om hon verkligen brydde sig om orättvisor och fattigdom skulle hon uppenbarligen bli glad över att höra att världens fattigdom faktiskt minskar. Men i hennes fall verkade det mer handla om två saker: 1) att en bild av en förstorad och mer akut fattigdom blir ett alibi för hennes politiska ideal och 2) att hon faktiskt själv verkar gilla att gnälla mer än att faktiskt göra något åt saken.

Nu har hon och jag iof en ganska bra relation, men hon tillhör den mer naiva och svart-vita delen av vänsterkretsar. Däremot har jag många andra vänner och bekanta som är vänster, och som absolut inte har några som helst problem med att jag är högerorienterad, och kan diskutera sakligt. Samtidigt är en del av mina liberala vänner lika naiv som den tjejen jag beskrev innan, så notera att detta återfinns överallt.

Så svaret på frågan är ja, det finns många vänstermänniskor som hellre drar till invektiv istället för saklighet, och detta är ju såklart ett problem. Men dessa människor brukar också vara de mest sårbara, glöm inte det.

PK vänstertomtarna är i en masspsykos, dom ser allt så svart och vitt så dom kan inte tänka fritt längre, lite som en annan håller på sitt fotbollslag, säg "solidaritet" och dom kommer att följa dig i ett tåg och hoppa från den högsta klippa utan att reflektera det minsta.

Detta är folk som accepterar en ledare som kallat sig för kommunist.......som sedan tror sig vara humanister skapligt underhållande va?

Detta inlägg är alltså skrivet av någon som anser sig själv vara smartare än "pk-vänstertomtarna". DET är skapligt underhållande.

Så du tycker inte att det jag skrivit stämmer då? Det är tex helt ok att springa runt med en tröja med Che Guevara på utan att vara medveten om att han var ett mördande svin?

Är det rogivande att vara en falsk hycklare?

Jag har aldrig förlorat några kompisar pga mina politiska åsikter (och då står ett flertal av mina vänner relativt långt till vänster), men jag har tänkt mycket på en relaterat grej. Jag tycker mig se hela tiden när jag har diskuterat politik med vänner/kollegor etc som är vänster är att de nästan alltid flyr undan så fort man kommer in i djupare politiska diskussioner med dem (och nu pratar jag alltså om människor som är ideologiskt övertygade vänstermänniskor som mer än gärna stoltserar med det i andra sammanhang, till saken hör att inte heller jag brukar gå runt och köra ner mina åsikter i halsen på folk, men jag svarar gärna när andra vill diskutera politik med mig). Det här händer inte alls lika ofta med konservativa vänner och bekanta som ofta mer än gärna gnabbar tillbaka och försöker försvara sina åsikter.

Men just vänstermänniskor brukar, så fort de får lite mothugg, börja sura och förklara att de inte vill diskutera mer politik så fort man börjar komma någonstans med dem, har även andra liberala vänner som har iakttagit samma fenomen. Har även märkt att vänstermänniskor har en tendens att stänga kommentarerna på sina forum/bloggar/nyhetsartiklar etc betydligt snabbare än övriga ideologiförespråkare, och på ställen som här på Flashback (som är ett av mycket få platser i det svenska politiska landskapet där det faktiskt tillåts en fri debatt), ser man mycket sällan till några vänsterförespråkare.