Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2014-02-15, 22:52
  #1
Medlem
Det dök för några veckor sen upp lite områden på kroppen som kändes lokalbedövade. En vecka senare påverkades min syn och i mitten av synfältet dök det upp en "ring" av prickar, ej floaters då de inte rör på sig och mest syns när jag blinkar.

Jag tog det dock kallt och hoppades att det skulle gå över av sig själv. Det har det dock inte och under de senaste dagarna har mina armar främst kring axelpartiet stundtals blivit rejält ömma och rejält försvagade. Ibland svårt att ens lyfta på en kaffekopp. Nya lokalbedövade områden har under helgen dykt upp på mina händer.

Jag såg även under en kort period tidigare idag nästan dubbelt och fick svårt att fokusera på saker å ting. Också dimsyn dyker upp ibland.

Jag har ju googlat en del och visst fan låter det här som ett skov, frågan är väl dock om det finns andra sjukdomar med liknande symptom? Det behöver kanske inte alls vara MS?

Hur ser utsikterna ut om det visar sig vara MS som ligger bakom? Hur mycket sämre blir egentligen livet för de som insjuknar i det här?

Extremt tacksam för lite hjälp och råd här! MS verkar vara en riktig jävla skitåkomma att dra på sig och jag ber seriöst till gud här att det INTE är det.

24 år, kille
Citera
2014-02-15, 23:16
  #2
Medlem
ParadiseRoads avatar
Har du sökt sjukvård? ? Om inte annat så gör det.
Citera
2014-02-15, 23:20
  #3
Medlem
E.W.s avatar
Den typen av symptom ska du inte gå och vänta några veckor med. Hör av dig till sjukvården!

Det kan ju vara något annat än MS. T.ex. en virusinfektion i centrala nervsystemet. Oavsett är det viktig att uppsöka sjukvård innan det går för långt. Ring sjukvårdsupplysningen redan nu i helgen.
Citera
2014-02-15, 23:24
  #4
Medlem
Hin Håle.s avatar
MS låter inte särskilt troligt för en kille på 24 år, men herregud varför frågar du här och inte hos sjukvården? Du vet att de flesta på Flashback är tonåringar helt utan medicinsk expertis va?
Citera
2014-02-15, 23:39
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hin Håle.
MS låter inte särskilt troligt för en kille på 24 år, men herregud varför frågar du här och inte hos sjukvården? Du vet att de flesta på Flashback är tonåringar helt utan medicinsk expertis va?

Någon med kunskap att dela med sig av trillar väl in ibland?

Jag ska självklart kontakta sjukvården men valde ändå att starta upp en tråd här, för lite allmänna råd och tips. MS verkar det finnas mycket att lära sig om. Det är en väldigt djup kloak, till bredden fylld med skit.

Vi ska vara jävligt glada för att sådana här sjukdomar är förhållandevis ovanliga. Ett riktigt jävla elände är det. Tanken på att min kropp kanske kommer att stängas ner till ca 50% gör mig förbannad.
Citera
2014-02-15, 23:53
  #6
Medlem
Hin Håle.s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av absolut vacker
Någon med kunskap att dela med sig av trillar väl in ibland?
Vi ska vara jävligt glada för att sådana här sjukdomar är förhållandevis ovanliga. Ett riktigt jävla elände är det. Tanken på att min kropp kanske kommer att stängas ner till ca 50% gör mig förbannad.

Autoimmuna neurologiska sjukdomar är det styggaste som finns, och MS som manifesterar sig i skov är den värsta formen eftersom symptomen progressivt blir allt allvarligare. Jag har erfarenhet som anhörig, men vill ogärna spekulera kring just din situation. Fint att du bestämt dig för att kontakta vården iallafall. Borrelia kan vara värt att kolla upp eller nämna för läkare också om det är så att du råkade ut för fästingar denna sommar.
Citera
2014-02-16, 00:54
  #7
Medlem
Det är inte alls omöjligt att det är MS. Att man är 24 år och kille har ingen betydelse.
Det drabbar såklart oftare kvinnor, men debutålder är 20-40 år.

De symptom du tar upp är mycket typiska för MS. Emellertid ska man självklart söka läkarvård (vilket du skriver att du kommer göra).
Skulle det vara så att Vårdcentralen inte skickar en direkt remiss till Neurologen, så kan du alltid söka på Egenremiss.

Det kan vara frågan om CIS (Clinical isolated syndrome) vilket betyder att man kan ha sitt första MS-skov och att det inte kommer visa något på varken MR (Magnetröntgen) eller LP (Lumbalpunktion/ryggmärgsprov).

Själv gick jag med symptom i 11 år utan att söka läkarvård, mest pga rädsla för att bli stämplad som hypokondriker. Detta för att det var så vitt skilda symptom som man inte tror hör ihop. Dimsyn och domningar i kroppen, elstötar/nervpåverkan, kalla eller varma strömningar, stickningar, kolsyrekänsla etc.

Och ja, jag har MS och har nu haft diagnosen i två år. MR visade på mängder av plack i såväl hjärnan som i halsryggmärgen.

Det är ingen dödsdom. Det finns några olika sorters MS och den vanligaste är RRMS (Relapsing Remitting MS) vilket betyder skovvis förlöpande MS. Idag finns också många bromsmediciner som fungerar rätt så bra, minskar mängden skov och ibland också svårighetsgraden på skov.

De allra flesta jag känner som har MS lever relativt vanliga liv. Man får anpassa sin energi och sin vardag utefter vad man orkar. För det värsta av alla symptom på MS är faktiskt tröttheten. Den kallas Fatigue (som betyder utmattning på engelska). Den går genom märg och ben. Och den går inte att sova bort, batterierna laddas liksom inte alltid under vila och sömn.

Så, mitt svar är att, gå inte och oroa dig i onödan. Se vad neurologen säger först. Och OM det är MS, så är det bara att hacka i sig och försöka lära sig leva med det.

Och det gör man.
Citera
2014-02-16, 02:11
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SharpMissy
Det är inte alls omöjligt att det är MS. Att man är 24 år och kille har ingen betydelse.
Det drabbar såklart oftare kvinnor, men debutålder är 20-40 år.

De symptom du tar upp är mycket typiska för MS. Emellertid ska man självklart söka läkarvård (vilket du skriver att du kommer göra).
Skulle det vara så att Vårdcentralen inte skickar en direkt remiss till Neurologen, så kan du alltid söka på Egenremiss.

Det kan vara frågan om CIS (Clinical isolated syndrome) vilket betyder att man kan ha sitt första MS-skov och att det inte kommer visa något på varken MR (Magnetröntgen) eller LP (Lumbalpunktion/ryggmärgsprov).

Själv gick jag med symptom i 11 år utan att söka läkarvård, mest pga rädsla för att bli stämplad som hypokondriker. Detta för att det var så vitt skilda symptom som man inte tror hör ihop. Dimsyn och domningar i kroppen, elstötar/nervpåverkan, kalla eller varma strömningar, stickningar, kolsyrekänsla etc.

Och ja, jag har MS och har nu haft diagnosen i två år. MR visade på mängder av plack i såväl hjärnan som i halsryggmärgen.

Det är ingen dödsdom. Det finns några olika sorters MS och den vanligaste är RRMS (Relapsing Remitting MS) vilket betyder skovvis förlöpande MS. Idag finns också många bromsmediciner som fungerar rätt så bra, minskar mängden skov och ibland också svårighetsgraden på skov.

De allra flesta jag känner som har MS lever relativt vanliga liv. Man får anpassa sin energi och sin vardag utefter vad man orkar. För det värsta av alla symptom på MS är faktiskt tröttheten. Den kallas Fatigue (som betyder utmattning på engelska). Den går genom märg och ben. Och den går inte att sova bort, batterierna laddas liksom inte alltid under vila och sömn.

Så, mitt svar är att, gå inte och oroa dig i onödan. Se vad neurologen säger först. Och OM det är MS, så är det bara att hacka i sig och försöka lära sig leva med det.

Och det gör man.

Tack för detta. Ja, nog överdriver jag sjukdomens negativa konsekvenser i mitt huvud... Det är nog inte konstigt att man gör det initiallt, när symptomen precis börjat visa sig.

Jag kommer nog att kunna finna källa till lycka och mening även i fortsättningen, om det nu visar sig att det är MS det handlar om. Men visst fan kommer det bli svårare. Och som du skriver tror jag också att tröttheten är det som eventuellt kommer tära på en som mest. Kronisk fatique > fysisk inaktivitet > mindre roligt händer > elände > depression.

Jag kom på att mitt första symptom antagligen inträffade redan i december. En morgon så hade min vad blivit väldigt stel och öm - ungefär som armen/axeln upplevs nu. Då trodde jag att jag helt enkelt sovit i en dålig ställning eller så. Tanken på MS var ju inte det första som slog mig då

Men har inte förloppet här skett ovanligt fort? På ungefär en månads tid har det ju dykt upp en 4-5 vitt skillda symptom, jag var av uppfattningen att MS utvecklar sig relativt långsamt. Kan det kanske vara så att sjukdomen har odlats i det tysta, i flera år utan att ge symptom?
Citera
2014-02-16, 10:30
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av absolut vacker
Tack för detta. Ja, nog överdriver jag sjukdomens negativa konsekvenser i mitt huvud... Det är nog inte konstigt att man gör det initiallt, när symptomen precis börjat visa sig.

Jag kommer nog att kunna finna källa till lycka och mening även i fortsättningen, om det nu visar sig att det är MS det handlar om. Men visst fan kommer det bli svårare. Och som du skriver tror jag också att tröttheten är det som eventuellt kommer tära på en som mest. Kronisk fatique > fysisk inaktivitet > mindre roligt händer > elände > depression.

Jag kom på att mitt första symptom antagligen inträffade redan i december. En morgon så hade min vad blivit väldigt stel och öm - ungefär som armen/axeln upplevs nu. Då trodde jag att jag helt enkelt sovit i en dålig ställning eller så. Tanken på MS var ju inte det första som slog mig då

Men har inte förloppet här skett ovanligt fort? På ungefär en månads tid har det ju dykt upp en 4-5 vitt skillda symptom, jag var av uppfattningen att MS utvecklar sig relativt långsamt. Kan det kanske vara så att sjukdomen har odlats i det tysta, i flera år utan att ge symptom?

Det där är ju egentligen svårt att svara på som lekman. Det allra bästa är att få en bedömning av en neurolog. Man kan alltid spekulera i om det är skovvis förlöpande MS eller Primärprogressiv MS, som ju har ett snabbare förlopp. Även om det är den vanligaste formen (skovvis) så kan man ju gå in i en mer aktiv fas med flera skov efter varandra, för att sedan återigen hamna i lugnare perioder.

Man brukar säga att ingens MS är den andra lik, med vitt skilda symptom. Det är väl att säga för mycket eftersom de allra flesta har liknande symptom, men vad man egentligen menar är att det utvecklar sig olika för alla. Det finns till och med människor som får ett litet isolerat MS-symptom för att sedan aldrig mer få fler skov. Trots detta har man ju diagnosen hela livet, eftersom det är en lurig sjukdom. Ungefär som att leva med en laddad pistol mot huvudet hela tiden. Man vet aldrig när det smäller till.

Sen är det också olika hur man är "rustad" för ett besked om en livslång, funktionshindrande sjukdom. En del kanske måste ge avkall på sin största hobby, vilket självklart slår hårt på en sådan person. Vissa andra tar beskedet bättre, och kanske inte behöver göra lika många omställningar i sin vardag.
Vidare så handlar det också om hur man upplever smärta. Att som jag t.ex. ha "brinnande" ben varje kväll upplever jag som obehagligt, men inte smärtsamt. Vissa tycker det gör skitont när det brinner.

Domningarna man har i huden går ofta längs med bålen, men också i ansiktet, benen och ja överallt. De kan komma och gå, men också bli bestående. Det är i sig själv inte handikappande, men det är klart att det tar på energin att alltid gå omkring och ha massa konstiga känningar i kroppen. Man kan också uppleva något man kallar The MS-hug, som är en känsla av att ha en tajt gördel spänd runt bröstkorgen, eller som att nån står bakom en och kramar en hela tiden.

Vissa (även jag) har också något som heter L'hermittes tecken, som är en känsla av en elstöt som fortplantar sig från nacken och ner genom hela kroppen, när man böjer huvudet framåt. Jäkligt irriterande att leva med, men för min del så har det bara kommit under vissa av skoven.

Hursomhelst, återigen: Försök släppa din oro. Tänk också att det är bättre att få ett besked på att något faktiskt inte står rätt till, varpå man kan både bli tagen på allvar, men också få lämplig behandling. Min största farhåga var ändå när jag väntade på svar på Magnetröntgen, att det inte skulle visa ett skit. Då hade de nog fått köra mig till psyket. Jag var rädd att hamna i en situation där man blir bollad mellan massa läkare och instanser, och att nån skulle kalla mig stressad/deprimerad och att det bara var psykiskt. JAG hade ju vetat att det inte stämmer, jag är en stark och realistisk människa.
Citera
2014-02-20, 20:00
  #10
Medlem
Mina symptom har nu lagt sig helt, mycket skönt! Till och med känseln har kommit tillbaka i de drabbade områdena. Innebär det att jag precis genomgått ett skov? Jag trodde de skulle vara längre. Hur länge brukar ett skov vara?

Innebär också det, vilket jag ber till gudarna om, att det INTE är MS av primärprogressiv typ? Om det nu är MS vill säga.

Grymt tacksam för svar
__________________
Senast redigerad av absolut vacker 2014-02-20 kl. 20:02.
Citera
2014-02-20, 21:07
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av absolut vacker
Mina symptom har nu lagt sig helt, mycket skönt! Till och med känseln har kommit tillbaka i de drabbade områdena. Innebär det att jag precis genomgått ett skov? Jag trodde de skulle vara längre. Hur länge brukar ett skov vara?

Innebär också det, vilket jag ber till gudarna om, att det INTE är MS av primärprogressiv typ? Om det nu är MS vill säga.

Grymt tacksam för svar

Kan inte svara på din fråga då jag inte är någon expert precis men som jag förstått det hela blir inte alla med MS värre. Som jag förstått det har en del ett eller ett fåtal skov och får aldrig fler. En del har ett skov var 10-15 år med full återhämtning mellan skoven.

Som sagt vågar inte säga säkert.
Citera
2014-02-21, 13:19
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av absolut vacker
Mina symptom har nu lagt sig helt, mycket skönt! Till och med känseln har kommit tillbaka i de drabbade områdena. Innebär det att jag precis genomgått ett skov? Jag trodde de skulle vara längre. Hur länge brukar ett skov vara?

Innebär också det, vilket jag ber till gudarna om, att det INTE är MS av primärprogressiv typ? Om det nu är MS vill säga.

Grymt tacksam för svar

Skov kan se lite olika ut för alla. Generellt sett brukar ett skov vara alltifrån ett par veckor till flera månader. När symptomen klingar bort så brukar de sakta avta, dvs. de försvinner sällan från en natt till en annan. Vissa med MS är helt symptomfria mellan skoven, även om jag tror det är ganska ovanligt. Vanligare är att man under skovfria perioder ändå kan lida av restsymptom från tidigare skov, likaså också vad man kallar för pseudoskov, som innebär att gamla skov (ärr) återaktiveras vid stress och trötthet.

Det kan ju för all del förhålla sig så att dina symptom berott på något annat än MS. Långvarig stress och/eller utbrändhet ger ju liknande symptom.

Upplever du nya känselstörningar/domningar så bör du ju söka läkarvård för dessa.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback