Varför har i princip inga partiledare skägg och/eller mustasch?

Nu är jag osäker på om tråden ska ligga här eller i mode, men med tanke på att tråden dels inte gäller vanligt folk utan snarare fokuserar på partiledare och eftersom det inte verkar handla om något mode utan snarare en regel, så provar vi här.

Ja, som topic. Det är förtvivlat ont om svenska partiledare (eller toppolitiker rent generellt) med skägg och/eller mustasch. Juholt är väl den ende svenske partiledaren i modern tid jag kan komma på, och om vi ökar vidden en aning och tittar på politiker i toppskiktet och i modern tid så är Pagrotsky den ende jag kommer att tänka på utan att behöva fundera en stund. Varför?

Handlar det om det gamla försäljarknepet att vara renrakad för att inge förtroende? Är det den gamla föreställningen att ljushyllt och renrakad är goda egenskaper samtidigt som svartmuskighet och spetsiga hakskägg är typiska skurkdrag? Det kan ju nämligen inte vara en ren tillfällighet att alla män med partiledarfunktion genomgående har klen skäggväxt, det måste ligga något taktiskt bakom.

Tankar?

Peter Eriksson? Var väl inte så längesen han var språkrör för MP ändå.

Nån intelligent man med stort långt yvigt skägg hade vart bra att "luta" sig emot.

Jo, iofs. Man tänker inte på att MP har två partiledare (eller språkrör som de av någon anledning vill kalla det).

Dels försäljarknepet som du talar om. Dels att om du sticker ut utseendemässigt flyttas fokus från sakfrågan. Det kan dock ha en viss karriärbyggande effekt om man gör det (se ex Anders Borg och tofsen).

När du väl säger det så börjar jag fundera. Själv hade jag nog känt mig säkrare med någon med välvårdad skäggväxt i spetsen än en renrakad fjant.
Skäggväxt, enligt mig, ger en känsla av trygghet och alpha, någon som är född till att leda och har varit med ett tag, torr bakom öronen.
En skäggväxt hade kanske kunnat sälja ett gäng röster ändå.
Sedan gäller det att kunna välja typen av skägg/mustasch givetvis. Fel trimning kan ge intryck av "skurk" medans rätt kan ge intryck av trygghet och medkänsla.

Kan iofs vara så. Å andra sidan så gäller ju samma sak för kvinnliga partiledare. En ung och fräsch sådan sticker ju ut mer än de gamla vanliga Birgitta Dahl-typerna. På gott och ont.

Nu är det ju ingen partiledare, men väl en toppolitiker: Leif Pagrotsky. Den lille mannen har ett skägg värt att rösta på. Jag gillar honom, han påminner lite om Dustin Hoffman och han tycks vara alldeles för skön för att vara Socialdemokrat.

Intressant fenomen ändå. På rak arm kommer man ju att tänka på ansiktsbehåring som är diskvalificerad för evigt; Hitlers lilla mustasch och Stalins mustiga snorbroms. Även Nixons muskiga stubb var nog ingen höjdare när han var uppe mot smilfinkiga prettyboyen JFK. Nej, det ska nog till ett varmt faderligt skägg och kan man inte skaffa sig ett sånt så är det bäst att vara renrakad eller möjligen skaffa sig ett riktigt jobb.