Citat:
Ursprungligen postat av
Dockland
Var skall jag börja?
Vid ett tillfälle säger en man som vill följa Jesus, ”Låt mig först gå och begrava min far. ” Jesus svarar: ”Följ mig och lät de döda begrava sina döda.” Vad som händer sen står inte. Antagligen blir mannen rädd och låter sin far ruttna för att visa Jesus att han är viktigare. Det fascinerande är Jesus brist på respekt för mannens önskemål och omsorg om sin far. En annan man sade: ”Jag skall följa dig herre, men låt mig först ta farväl av dom där hemma”. Honom svarar Jesus: ”Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för guds rike.”
Sedan folket hört och sett förnekelsen av modern och proselyterna som inte fick begrava sin far och inte säga farväl till familjen måste dom tänka att i den här nya läran ska man offra familjen för att vara from. Dom ber säkert om kraft att rensa bort orena känslor för mor och far, syster och bror.
Men så hör dom Jesus förmana några fariséer. Han säger: ”Visa aktning för din far och din mor. Den som smädar sin far eller mor skall dö.”
Men folkmassan förstår att det är den som fattar långsamt. För Jesus är kärleken och godheten och kan inte vara lika sladdrig i tanken som vem som helst som säger en sak ena dagen och motsatt sak nästa dag och hånar och förbannar den som inte följer båda uppmaningarna.
Eller Matteus:
”Stora skaror gick tillsammans med honom och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.”
Vad hände med älska din fiende, som han rapar fram under bergspredikan?
”Vad säger ni om det här, säger Jesus. En man hade två söner. Han vände sig till den ena och sade, min son gå ut och arbeta i vingården idag. Sonen svarade ”nej, det vill jag inte”. Men sen ångrade han sig och gick för att arbeta. Mannen vände sig till den andre sonen och sa samma sak. Sonen svarade, ”Jag skall gå, herre”. Men han gick inte. Vilken av de två gjorde som fadern ville?” Så frågar Jesus.
Och folket svarar att den förste sonen gjorde som fadern ville, för han gick ut och arbetade. Men det är tydligen fel svar för Jesus blir arg, utan förklaring. ”Sannerligen” ropar han, ”tullindrivare och horor skall komma före er till guds rike”.
En man som fruktar döden faller på knä inför Jesus och frågar: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv.”
Jesus svarar: ”Varför kallar du mig god. Ingen är god utom Gud.” Med sin petiga tillrättavisning får han den andre att känna sig klumpig och trög och slipper svara på frågan. Så agerar bara den som är likgiltig för hur andra plattas till. Bara den som speglar sig i andra i stället för att leva sig inte in i dom. Han är Narcissus mer än Empatissus.
Ett fantastiskt bisarrt avsnitt i evangelierna är när Jesus personligen blir kränkt av att ett fikonträd inte har någon frukt just när han är hungrig. Jesus hittar bara blad på trädet. Det är fel årstid för fikon. Han säger till trädet: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt”, och trädet vissnar omedelbart.
Lärjungarna är nu hjärntvättade och osäkra. Dom vet att dom gör säkrast i att beundra allt Jesus gör annars får dom en utskällning, så dom säger inte: ”Stackars träd, varför får inte trädet leva?” För man bör inte ifrågasätta ledarens handlingar. Deras uppgift är att häpna över Jesu kraft. ”Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?”, säger dom som om det var en god sak. Jesus är belåten med sig själv och med deras beundran. Eftersom han sällan missar en möjlighet att påminna sina undersåtar om deras brister och sina egna förtjänster svarar han att om dom bara hade tron kunde dom också få träd att vissna.
Antagligen var någon fattig odlare helt beroende av att det där fikonträdet levde. Men Jesus ser ingen anledning att kväva sin vredes impuls. Sånt behöver inte den främste göra. På dom vilar inga anständighetskrav. Dom kan döda träd för ros skull och för att utöva makt och sen trumpeta ut hur duktiga dom är.
Så var är då det här omtalade kärleksbudskapet nånstans?
Strax innan Jesus ska korsfästas ligger han och lärjungarna till bords hemma hos Simon den spetälske i Betania. Då kommer en kvinna med en flaska nardusbalsam och stryker den dyrbara vätskan över Jesus hår. Lärjungarna blir förargade och Judas Iskariot säger till kvinnan: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.” Jesus svarar: ”Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er. Men mig har ni inte alltid.”
De fattiga har ni alltid hos er. Men mig har ni inte alltid.
Som om det var det det handlade om! Lärjungarna har hört sägas att Jesus bryr sig särskilt mycket om dom fattiga och Judas vill nu visa att han införlivat budskapet. Vill göra gott. Vill gå den extra milen, ge den extra manteln, visa sin stora välvilja. Han vill följa Jesu budskap såsom Jesus påstår att det ska följas. Men som vanligt blir han och dom andra lärjungarna tillrättavisade och förödmjukade. Visst är det fint av Jesus att inte genera kvinnan genom att hålla med Judas när hon nu redan hällt den dyra vätskan i hans hår. Men när Jesus tar henne i försvar generar han i stället Judas och lärjungarna, ännu en gång.
Men Jesus är ju sektledare och sektledare har en omvittnad förmåga att få kvinnor att falla för dom. Det är därför man blir sektledare, oavsett sekten är religiös eller världslig. För att attrahera kvinnor. Kvinnor vill in bakom den där ogenomträngliga rustningen för att få vara den enda som vet att under är det tomt. Ja, man måste nog anta att Jesus åtrår kvinnan med balsamet. Och hon honom. Förspelet har hon redan inlett med hårmassage, i ett annat evangelium fotmassage. Självklart vill inte Jesus att hon ska skrämmas iväg av grabbgängets beskäftiga kommentarer om dom fattiga. När kättjan sätter in kan Jesus ändå inte tänka på dom fattiga. Och som sagt dom finns ju kvar. Dom två går in i ett angränsande rum och lärjungarna ligger kvar till bords och känner sig avsnoppade.
Fritt saxat från Lena Anderssons ateistpredikan.
Din tur.
Efter Lena Anderssons uppgörelse med Jesus i hennes sommarprogram i P1 för några år sedan trodde man att hon hade tömt ur sig och fått säga sitt och därmed var klar med Jesus. Men det är uppenbart att Jesus fortfarande fascinerar henne. Det bådar gott. Man kan inte vara nära elden utan att värmas upp. För värmas upp är vad hon behöver, denna intellektuella kulturpersonlighet med den ateistiska grupperingen Humanisterna som hemvist, Dagens Nyheter (DN) som journalistisk plattform och den rättrogna gråsossemyllan som uppväxtmiljö.
Nu har Lena Andersson på självaste långfredagen fejkat en intervju med Jesus. Ett intressant grepp. Hon har hamnat i hetluften eftersom hon där låter Jesus i intervjun bekräfta att det var judarna som dödade honom. Därmed menar bibelexegeten Anders Gerdmar i en artikel på Newsmill att hon spär på antisemitismen. Jag tror dock inte att det är det hon är ute efter, utan att misskreditera hela den kristna religionen. Hon gör kopplingen att kristendomen är den viktigaste förutsättningen för att Förintelsen ägde rum. Det är det hon vill säga.
Hennes syn på Jesusgestalten är i första hand att den är en myt och att han gestaltar en klassisk härskararketyp. Det framkom i sommarprogrammet och det bekräftade hon i vid ett arrangerat möte i Huddinge församlingshem.
I den fejkade intervjun i DN klargör hon detta tydligt. Hon ställer frågan till Jesus: "Varifrån fick du ditt självförtroende att börja framträda inför folket?" Följdfrågan från Lena Andersson: "Du kände att du hade de egenskaper som krävdes?" På detta svarar Jesus helt i linje med LA:s syn på honom: "Ledarskap är att få människor att vilja tjäna. Man knyter band till dem genom ambivalens: håller dem osäkra på hur mycket man älskar dem, blandar beröm med klander på ett sätt så att de inte vet vad som väntar, förutskickar straff och belöningar, förklarar dem små och usla men värda nåden på vissa villkor."
Detta är vad Lena Andersson menar med härskararketyp. Och den har hon pådyvlat Jesus.
Hon har själv sagt att hon inte gillar alltför reflekterande kristna, ty de är svårare att debattera med. Det ska vara något gammalt unket och fyrkantigt, då blir hennes attack lättare.
Med hennes Jesussyn blir svaret från de kristna enkelt att formulera. Hon har uteslutit en rad Jesusord. Låt oss nämna några:
Allt vad ni gjort en av mina minsta bröder det har ni gjort mot mig.
Om ni inte omvänder er och blir såsom barn, kan ni inte komma in i himmelriket.
Den som förför en av mina minsta bröder, vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och att han sänktes ner i havet.
Om någon slår dig på den högra sidan, så vänd den andra till.
Om någon vill att du går en mil med honom så gå två mil.
Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än det är för en rik att komma in i himmelriket.
Vill du bli fullkomlig, gå och sälj allt du äger och ge åt de fattiga.
Saliga är de som hungra efter rättfärdighet, ty de skall bli mättade.
Saliga är de ödmjuka, ty de skall ärva landet.
I himmelriket skall de första bli de sista och de sista de första.
Den som är utan synd, kasta första stenen.
Så kan man hålla på hur länge som helst. Lena Andersson är en lättviktig motståndare och lätt att ringa in.
Saxat ur Dagen
!
