Hur avancerat är teckenspråket?

Fick besök på jobbet igår av ett gäng döva/gravt hörselskadade som kommunicerade med mig genom att skriva på lappar men självklart "talade teckenspråk" med varandra. Då fick jag en fundering om hur avancerat teckenspråket är jämfört med vårt talspråk.

Om jag t.ex. skulle säga detta på talspråk:

Det var en nätt, diamantbeklädd kvinna som närmade sig med stormsteg. Hennes fabulösa märkesväska kändes passé trots att den inhandlades under gårdagen och den blandning av färger hon bar fyllde mig med något sorts melankoliskt lugn som spred sig ända ut i fingerspetsarna. Känslan var obeskrivligt lycklig men ändå förbannat jävla dunkel. Chilla, tänkte jag.

Sedan lyssnar en tolk och ska översätta det till teckenspråk. Skulle översättningen bli densamma eller snarare som detta:

Det var en smal kvinna med smycken av diamanter som gick snabbt emot mig. Hennes väska kändes inte modern trots att hon köpte den igår och den blandning av färger hon bar gjorde mig lugn i hela kroppen. Känslan var väldigt lycklig men ändå väldigt ledsam. Ta det lugnt, tänkte jag.

Jag vet ju att man kan bokstavera ord för ord även i teckenspråk, men skulle detta göras om min text ovan skulle tolkas i ett "allmänt samtal", eller förenklas det mycket? Hur är ordförrådet bland teckenspråkstalande (som enbart behärskar detta) vs. personer som använder sig av talspråk?

Dumförklara mig om ni vill...

Undrat samma sak faktiskt! intressant att följa tråden.

Jag har fått uppfattningen att det blir betydligt mindre detaljerat än även ditt senare exempel, samt att grammatik i princip är icke-existerande.

Det vore kul att höra någon som är direkt insatt svara!

Spännande, kan mycket väl vara så, tror också att teckenspråk är mycket mer grundläggande i det vardagliga språket. Men, deras ordförråd kan väl inte vara så mycket sämre, då de är läskunniga i samma grad som oss icke-hörselskadade förmodar jag. Vad är det då som hindrar ett mer levande språk? Att det inte har utvecklats under lika lång tid eller att det helt enkelt skulle bli för rörigt med flera olika tecken för synonymer osv...

Som sagt, kul om någon verkligt insatt svarar

Det där är en svår fråga att besvara, i och med att så många som har god kompetens till att besvara den reagerar emotionellt på den. När jag oskyldigt intresserat ställde liknande frågor till folk som var inblandade i utbildningen av teckenspråkstolkar vid Stockholms Universitet fick jag reda på att såna frågor bara inte fick ställas, och att den som ställde dem med blotta frågan visade att h*n bara var ute efter att diskriminera handikappade, och att teckenspråket sannerligen och visst var ett alldeles fullvärdigt språk - vilket ju är en lite annan sak än den frågan gällde.

I och med att den övergripande strategin för döva och allvarligt hörselskadade under de senaste femtio åren har varit att etnifiera dem - att göra dem till en etnisk grupp med teckenspråk som modersmål som av språkliga skäl i stor utsträckning håller sig till varandra - kan jag i någon mån förstå att det kan uppfattas som mycket känsligt att ifrågasätta teckenspråkets nyansrikedom, i och med att man då ifrågasätter modersmålet hos en etnisk grupp. Sedan är ju sakfrågan inte alldeles lätt heller - det hävdas ju ibland tvärtom att möjligheten att teckna med olika stort utslag och med olika grad av knyckighet/mjukhet i sig ger uttrycksmöjligheter som de talade språken saknar. Jag kan personligen spontant tycka att detta snarast borde vara en kompensation för det talade språkets olika möjligheter att överföra emotionella nyanser med röststyrka, talhastighet, röstklang och prosodi, men detta är det alltså ofta mycket svårt att föra en nyanserad diskussion om med initierade.

Teckenspråket har inte samma stora ordförråd som de flesta talade språk. Främsta orsaken är givetvis att användargruppen är betydligt mindre, det blir inte ett lika stort språk om antalet utövare skiljer sig mellan 8 miljoner och kanske 15.000.

Å andra sidan har teckenspråket och nu tänker jag på de som är helt döva och har det som förstaspråk ett språk som utgår ifrån kroppen, vilket ger andra dimensioner och möjligheter att uttrycka sig.

Nackdelen teckenspråket har är att det är lokalt betingat, vilket givetvis gör att olika länder använder olika tecken för samma sak och givetvis ger att användargruppen förblir relativt liten. Jag var själv intresserad av teckenspråket en kortare period då jag fått för mig att den var internationell och såg vilka enorma fördelar det skulle ge om man kunde prata obehindrat med folk från andra länder.

Iallafall, många döva / hsk behärskar svenska och engelska. Kanske inte muntligt, men väl skriftligt och har därigenom ett lika stort ordförråd som de flesta andra.

Och en annan anledning är att tecknespråken har en betydligt kortare utvecklingshistoria än de talade språken. Men man ska ju sedan när det gäller ordförrådet också ta med i beaktande att teckenspråk är en ersättning för talspråk, och att många normala talare inte har så värst mycket mer än femtusen ord i sitt aktiva talspråk - även om de passivt kan många fler.

Man säger ofta det, men också det talade språket utgår naturligtvis från kroppen, och beledsagas av blickar, gester etc. Jag har, som jag skrev tidigare, svårt att tolka t ex det mer intensiva minspelet i teckental som något annat än en kompensation för att rösten inte kan användas i teckensrpåk för att ge emotiva markörer.

Svår fråga eftersom det beror på hur man definierar avancerat. Om man utgår från det inledande exemplet kommer översättningen aldrig bli densamma, men innebörden går bra att översätta, den förenklas inte även om teckenspråk ofta drar ner på orden. Men översätter du det till spanska, engelska eller något annat språk blir det heller inte exakt översatt.
Som sagt innan så har utvecklingen inte gått i samma takt som talspråken och om det gör det mindre avancerat eller inte vet jag inte. Men även teckenspråken förändras hela tiden och de äldre generationerna förfäras av ungdomens språkbruk på samma sätt som med talspråken. Om det ska ses som utveckling eller förfall kan ju diskuteras.

Ordförrådet hos en teckentalare har inget att göra med hur bra de behärskar svenska eller är läskunniga Det avgör bara hur bra svenskt ordförråd de har.. Svenskt teckenspråk är inte en direktöversättning av svenska utan ett fristående språk med egen grammatik. Kan inte avgöra om grammatiken är enklare, men den är helt klart annorlunda uppbyggd. Till viss del kan teckenspråk vara enklare än talspråken då många prepositioner och andra småord inte används för att det helt enkelt inte behövs. Det finns även delar av teckenspråk som inte har någon direkt översättning i talspråk, vilket kan tyckas konstigt.
Jag behärskar svenskan ganska bra, enligt eget tycke, men för mig är teckenspråk mer uttrycksfullt och jag känner att jag kan uttrycka mig mer fritt eftersom det är mitt modersmål.


Nu har jag inte fullständig koll på exakt hur rösten spelar in i språket, men visst har du till viss del rätt. Det som jag tror är skillnaden är att teckenspråket brukar ses som flerdimensionellt medan talspråket ses som linjärt. Till exempel om man ska säga att man cyklar kan man med tecken för att cykla samtidigt uttrycka om det var en lugn söndsagstur där man tittade på omgivningarna, om man susade vinglandes ner för en backe eller om man kämpade i uppförsbacke. Allt med ett tecken. På talspråk blir det en hel mening. Ett annat exempel är tecknet för sitta, beroende på hur man gör det kan man visa hur man sitter (mitt emot varandra, bredvid, på en rad flera stycken, i en cirkel, utspritt ) och även var i rummet men befinner sig.

Finns det dialektala skillnader i teckenspråket?

Alla talspråk är för det första inte alldeles linjära de heller. På romanska språk löper ju frågeintonationen över hela frågan, och finns inte den, så är det inte en fråga utan ett påstående. Och detsamma gäller ju tonem - när vi i svenskan skiljer stegen - bestämd form av stege, från stegen - bestämd form pluralis av steg, så löper ju intonationen parallellt med den linjära strängen av fonem.

Men för det andra låter det som om teckenspråket strukturellt har mer samhörighet med flekterande språk än med analytiska som svenskan och engelskan. Som jag med mitt hörande sätt att tänka ser saken, beskriver du olika böjningsformer av cykla - om än inte några böjningsformer som jag är van vid. Vad som är typiskt för flekterande språk är att den information som ett analytiskt språk behöver en mening för, ofta kan sägas i mycket få, korrekt böjda, ord. Ett typexempel är den latinska översättningen av Jag åker ut till landet. Den blir Eo rus.

Detta påminner mig om hur ryskan konstruerar verb, där en grundform av verbet modifieras med en väldig massa olika prefix för att åstadkomma olika aspekter och aktionsarter.

Ja vissa saker tecknas annorlunda beroende på varifrån man kommer.


Generellt är det nog inte så stora skillnader mellan teckenspråk och talspråk, skillnaderna ligger i vilka medel man använder för att förmedla språket. Frågeintonationen du nämner ovan styrs i teckenspråk med ögonbrynen istället för med rösten, på svenskt tsp upphöjda för ja/nej-frågor, hopdragna när man kräver lite längre svar och om de är raka/vanliga så är det ett påstående.

Du har helt rätt i att det är en sorts böjningsform, grammatiken i teckenspråk är sådan att orden böjs på andra former än svenskan som gärna böjer verb efter tid.