Varför är ordförrådet viktigt?

Ett rikt ordförråd är viktigt för att kunna beskriva världen och dina tankar på ett så precis sätt som möjligt i de situationer som skulle kräva det.

Det är viktigare att kunna anpassa språket efter lyssnaren, annars kan man lika gärna tänka eller skriva dagbok.

Finns det någon som helst motsägelse mellan det ena och det andra?

En massa tjafs och nålstick raderat. Tråden handlar om varför (och i vilken grad) ordförrådet är viktigt, inte om att ni stör er på medpostare och försöker sätta er på dem. Blir det mera tjafs blir det varningar.

/Mod.

Det beror på hur man ser det. Det finns ofta en övertro på behovet av ordrikedom när man ska beskriva något. Jag ville bara markera att det lätt blir ett solonummer. Folk i gemen nås oftast med hjälp av ett begränsat ordförråd som brukas sparsamt.

Så kan det vara. Men du har ett mycket godtyckligt underliggande antagande i ditt resonemang, som inte blir mindre godtyckligt för att det är mycket vanligt. Du utgår från att syftet med en given språkyttring uteslutande är att överföra information. Det är nog inte det ursprungliga evolutionära syftet med språket överhuvudtaget, och jag är övertygad om att en mycket liten del av de totala språkyttringarna syftar enbart till att överföra information. Ett extremt exempel: När Karlfeldt i den inledande strofen av Nattyxne skriver

Över dig, yxne, älskogsört,
susade Veneris flyende skört,
daggen som lopp av den vita foten
göt dig i roten
sin vårliga vört.
Daggig hon kom av de långa hav,
daggig av lundarnas färska sav,
glidande sakta i tungelnatten
nyckfullt in mot de späda vatten,
sjönk som en svan
ned mellan kasdun och baldrian.

är han väsentligen obegriplig. Orden yxne, Veneris, tungelnatten, kasdun och baldrian kan inte förväntas ingå i ens det passiva ordförrådet hos en genomsnittligt bildad lyrikläsare, som måste komma in på strof nummer två för att överhuvudtaget förstå att den växt som Karfleldt skriver om är nattviolen.

Skulle någon som helst funktion i den dikten ha förbättrats om Karfeldt hade skrivit orkidé eller nyckelblomster i stället för yxne, Venus' i stället för Veneris, månskensnatten i stället för tungelnatten, kaveldun i stället för kasdun, och vänderot eller valeriana i stället för baldrian - om vi för ett ögonblick bortser från de metriska och rimmässiga besvärligheter en del av dessa utbyten skulle ha åstadkommit?

Jag är personligen övertygad om att dikten skulle ha blivit mycket sämre. De okända orden målar, även om man inte begriper dem, en stämning som alldeles förflyktigas om man försöker översätta dem till vardagsspråkliga termer som gemene man begriper. Och detta gäller sannerligen inte bara nittiotalistisk lyrik. I många sammanhang - jag vill hävda de flesta - skapar man med språket någon form av stämningar och intryck som går utöver det rena fyrkantiga informationsöverförandet.

Och ett bland många sätt att göra detta på är med ett säreget eller personligt ordval, som inte nödvändigtvis är vad mottagaren förväntar sig eller helt behärskar.

I den fysiska världen nöjer vi oss inte med nyttigt nettoarbete som förflyttning från A till B av den egna personen eller av någon nyttolast. Fotboll bjuder på lite extravaganser i den fysiska världen. Ordtennis och hjärngympa är också realiteter. Att slänga käft är inget nytt påfund och då kommer överraskningar väl till pass.¹ Traderandet vid lägerelden har en lång och pedagogisk funktion. Att konstruera och lösa korsord kräver gott ordförråd.

Som sagt, höganäskrus och svångrem är »onödiga ord« vi gärna kan vidarebefordra till kommande generationer. Stengodskärl och livrem missar musten men fungerar bra i en katalog.

___
¹ om att slänga käft

Sådant göres som alla vet, numera med elektricitet.
Sådant göres ej längre oralt, fastmer digitalt.

Jag utgår från att det är en av de väsentligaste delarna och har inte sagt något annat. En av de svåraste konsterna med att skriva är att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Det gäller speciellt idag då ingen har tid med några excesser.

Poetiska uttryck har sitt värde på sitt sätt.

Vad menar du med ett begränsat ordförråd? Jag skulle nog vilja påstå att man inte kommer särskilt långt med ett begränsat ordförråd. Ska man vara sparsam så ska man använda vardagliga ord. Det kan innefatta ett brett område men ändå ter sig vardagliga och kan uppfattas av många. En 15 årig människa kan till exempel uppfatta över 50,000 ord som denne eller denna inte hört innan. Vi kan helt enkelt dra goda slutsatser av ett ords innebörd även vid första ögonkastet. Därför kan det underlätta mycket att använda sig av många vardagliga ord som inbegriper ord inte används särskilt mycket i vardagligt tal. Bra att lyfta upp sådana ord, som till exempel: "Hon kom oförhappandes".

Jag menar ett ordanvändande som är anpassat till vardagliga situationer. När jag ser på språket och ordanvändandet så gör jag det mot bakgrund av vad det kan ge för direkta vinster i olika sammanhang. När jag nämner ordet "vinst" kommer man osökt in på karriär, affärsliv och sociala förhållningssätt. Det är ytterst sällan som ett överrikt ordanvändande gör andra människor hänförda. Ofta är det tvärtom. Ordekvilibrister uppfattas inte sällan som lite udda och märkvärdiga. Det är därför bättre att ha en ganska låg, men korrekt, språkprofil i de flesta sammanhang. Undantaget är naturligtvis om man jobbar direkt med språkfrågor. Då är ju orden att betrakta som arbetsredskapen.

Just det exemplet blir även en enkel etymologisk övning. Det är bra om ungdomar lär sig skilja på uttrycket »det hampar sig så« ~ “it so happens” i motsats still spånadsväxten och substantivet »hampa«. NE Svensk ordbok:

hampa sig verb hampade hampat ...
• slumpa sig
KONSTR.: hampa sig
HIST.: sedan 1712; växelform till sv. dial. happa sig, till happ 'lyckträff'; besl. med eng. happy 'lycklig'; jfr oförhappandes

Det är en sorts dubbelmoral om vi glatt använder nya lån som »happening« men avstår från lite gammaldads svenska på germansk bas som just »oförhappandes«.

I min gamla dialekt i sydväst syftade »ett ahapp« på slumpen, både i positiv och i negativ bemärkelse. Lyckträff eller smärre olycka, i grunden malör förstås. Etymologin för »ahapp« var troligen »avhapp« ‘olycka’ analogt med »avart«.

Etymologen av facket tycks anse att i uttrycket »hipp som happ« så är »happ« en slumpmässig allittererande pendang till »hipp« ~ hopp, skutt. Men det är förstås slumpens lek att »happ« står för just slumpen. I etymologien är det lite hipp som happ.

Substantivet »hampa« är i en betydelse släkt med »hår«. Därför kan man ta någon i hampan. Annan »hampa« sägs komma av grekiska kannabis.

Dimma består av många mycket små och enkla partiklar. Därför använder förtroendeskapande myndigheter många enkla ord för att skapa förtroende. Det allmänheten inte ser, det oroas inte heller allmänheten av. Läsen med förtröstan Konjunkturinstitutets text.

Konjunkturen är på väg att förbättras och indikatorer pekar på att optimismen har återvänt i Sverige. Företag och hushålls förtroende har stärkts, samtidigt som arbetslösheten minskar och sysselsättningen fortsätter att öka. Men svensk ekonomi hålls tillbaka av problemen i omvärlden som mycket långsamt håller på att lösas. Därför fortsätter lågkonjunkturen de närmaste åren, men i en mildare form än tidigare. Det visar Konjunkturinstitutets prognos i december 2013.

Mig oroar det att omvärlden håller på att lösas. I varje fall håller världens skaldjur på att lösas upp i kolsyra, men det glömmer KI att nämna för det skulle minska de svenska hushållens förtroende som är så viktigt nu när det är supervalår.

Som vanligt är det en okunnig och slösaktig omvärld som äventyrar svenskarnas förtroende. Xenofobi på den nivån tycks vara OK.