Tidernas mest obegripliga svenskvärvningar?

Tjena.

Jag kom att tänka på den här frågeställningen när jag läste mo David Löfquist som Serie A-laget Parma värvade ifrån Mjällby 2011. Varför värvade Parma honom? Jag kommer ihåg att jag var överraskad när det hände eftersom jag inte hade hört talas om honom innan, och hur ofta värvar en Serie A-klubb en 25-åring (!) från Mjällby? Nu när han 3 år senare vänder hemåt efter 0 Serie A-insatser är värvningen än mer obegriplig. Hur tänkte egentligen Parma här?

Vad finns det mer för konstiga svenskvärvningar? Helst utlandssvenskar som utländska klubbar köpt.

Förslag:

Kennet Andersson till Lazio
Martin Dahlin till Roma
Björn Runström till Fulham
Fredrik Stoor till Fulham

Alla fyra förslagen kännetecknas av minimalt med speltid.

Källström till Arsenal känns det som att du glömde, den känns ju ytterst märklig. Men vissa påstår ju att det är smart p.g.a. rutin och för att minimera belastningen på andra spelare i laget osv. Tycker ändå att den är märklig om man ser till spelade matcher på sistone + hans skada...

Andreas Andersson till Milan borde väl platsa? Han hade maximal utdelning både i Allsvenskan och CL under en tid och blev värvad till ett Milan som tappat en hel del och försökte bygga nytt genom att värva alla som gjort en stark insats mot dem. Floppkänsla på hela det köpet och på en hel del andra köp Milan gjorde under den perioden. Fast Andersson blev rätt bra till slut, det bara tog några år. Även värvningen Milan-Newcastle var obegriplig.

Moberg-Karlsson till Sunderland känns rätt märklig också men där får vi nog avvakta ett år eller två.

Den är oväntad och på flera sätt märklig. Med rätta har den fått lite kritik. Helt obegriplig värvningen dock inte. Källström har nog ett bättre rykte i Frankrike och internationellt än vad vi svenskar tror. Och att kunna bidra de två sista månaderna genom att höja nivån på träningar och finnas med som back-up vid vissa matcher ska kanske inte underskattas.

Eller vad media i allmänhet tror i alla fall. Källström har gjort 112 landskamper för ett Sverige som är fruktat ute i Europa och världen. Det är i princip bara Tyskland och Brasilien som kör över Sverige utan att oroa sig.

Resten av världen vet att Sverige är en stor fotbollsnation och har man i så unga år gjort så många landskamper för Sverige så är man en stor fotbollsspelare.

Rasmus Jönsson till Wolfsburg kändes ju på förhand som bänkvärmargaranti för Rasmus del. Förstår inte hur någon skulle tro att han skulle kunna ta en plats i laget den säsongen? Men så var också Magath som satt vid rodret hos Wolfsburg då så det var ju inte direkt den enda konstiga värvningen...

Tänkte nämna denna. Han har fortfarande inte gjort mål för klubben. 24 år numera så inte så ung och lovande längre.

Fulhams supportrar måste ha skaffat sig en ganska skeptisk syn till Sverige då klubben ju utöver redan nämnda Runström och Stoor även värvade David Elm i ett januarifönster för några år sedan...

Nu ska man inte döma ut någon på förhand men Erik Friberg till Bologna var ju inte jätteväntad heller.

Får hoppas nuvarande svenska råder bot på det då

Känns som ts blandar ihop obegripliga värvningar med värvningar som inte fallit väl ut.

Martin Dahlin var knappast en obegriplig värvning. Han gjorde ett grymt VM94. Sista säsongen i Tyskland 95/96 gjorde han 15 ligamål på 23 matcher. Att sedan värvningen inte föll väl ut är en annan sak. Förövrigt var Borussia Mönchengladbach då ett lag som återkommande kvalificerade sig för Europa medan Roma var ett mittenlag.

Värvningen av Kennet Andersson är knappast heller den obegriplig. Lazio ville ha en stark huvudspelare som komplement till sina andra anfallsalternativ. Han snittade runt 10 mål i ligan per säsong i Bologna och var jagad av alla toppklubbar i Italien.

Att Fredrik Stoor värvades efter ett bra EM2008 av honom är heller inget konstigt. Han var en av de bästa i Sverige.

Känns som man även bör skilja på övergångar som förvånar gentemot om de ses som obegripliga. Källström till Arsenal kändes nog grymt förvånande för de flesta men som redan påpekats i tråden är den ju inte helt obegriplig sett till vilken roll som är tänkt för Kim i klubben. På samma sätt tappade nog de flesta hakan när Mourinho hämtade Hedman till Chelsea, inte heller den värvningen var ju dock obegriplig sett till vilken roll som var tänkt för Hedman.

Att däremot Fulham med Roy Hodgson i spetsen åker och scoutar David Elm, köper loss honom, lovordar vid köpet honom som en fysisk spelare som bör kunna hantera spelet i England samt hyllar hans flexibilitet då de även ser honom som användbar på mittfältet, förlänger hans avtal med två år efter ett par månader i klubben för att bara ett halvår senare skeppa iväg honom till Elfsborg efter att han knappt spelat en minut efter kontraktsförlängningen... Här snackar vi en obegriplig svenskvärvning!

Edit: Såg nu att Fulham inte värvade Elm i ett januarifönster som jag tidigare skrev utan i augusti 2009. På sätt och vis gör det värvningen om en ännu värre då vi ofta ser mer desperation och chanstagningar i januarifönstret.

Det var Prica till Sunderland som var det januariköp jag förväxlade affären med. Att Sunderland då betalade Aalborg ca 25 miljoner och skrev ett 3,5-årskontrakt med Prica är väl inte heller någon av de mer lyckade svenskvärvningarna även om Prica då hade gått bra i Danmark en tid.

Stoor till Fulham var knappast obegriplig. Han spelade bra i ett Rosenborg som fortfarande var relevanta på det europeiska planet och deltog i CL-gruppspel på regelbunden basis.