Hej.
Som introduktion - Jag är 20 år gammal, från Skåne, men har under senare år bott i Stockholmstrakten. Efter studenten förra året så var jag runt och reste en del i världen, framför allt för att träffa en vän som bor i Australien som jag inte har träffat på elva år. När jag kom tillbaka till Sverige, i mitten av December flyttade jag in i en ny lägenhet på andrahandskontrakt som jag hade till mitten av Januari, och fick lov att skriva mig på den adressen så jag var folkbokförd där. Efter det tog slut hade jag inte riktigt någonstans att ta vägen. Dessutom hade jag på senare tid svårt att hitta ett jobb, så har haft en del trassel med ekonomin. Då jag kände att jag inte hade något kvar i Stockholm (känner egentligen ingen där och har ingen familj, då mina vänner och familj bor nere i Skåne där jag kommer från från första början), åkte jag ner till Skåne igen. Där fick jag sova hos vänner tills vidare, lite här och var. Min ena förälder lever inte och min andra förälder har jag haft en infekterad relation med ett tag, så det har inte funnits möjlighet att kunna sova hemma hos denne. Efter ett tag började det bli extra tight då jag inte kan bo hos vänner för evigt. Klart en polare låter en slagga på soffan en eller ett par nätter men i längden fungerar det inte, då alla har rätt till sitt privatliv. Vissa nätter hade jag bott på gatan (trappuppgångar, centralstationer och olika McDonald's som har öppet 24/7). Utan pengar eller något annat skyddsnät tog jag kontakt med socialen i den kommunen och förklarade min situation, att jag inte har något att återvända till i Stockholm och jag planerar att flytta tillbaka till min hemort och börja jobba och studera så småningom. Problemet är att jag är skriven i en kommun i Stockholm. Det enda socialen kunde hjälpa mig med var en biljett tillbaka till Stockholm, och berättade att jag skulle ta kontakt med socialen i den kommun där jag är folkbokförd. Tåget gick en timme senare, och efter ett par timmar var jag tillbaka i Stockholm (i måndags). Jag kontaktade socialjouren i den kommun jag är skriven som hjälpte mig med ett boende över natten på ett vandrarhem. Dem berättade att jag skulle ta kontakt med socialen i samma kommun morgonen därpå.
När jag kontaktar den socialförvaltningen och förklarar min situation så hänvisar dem mig till olika enheter, och berättar för mig att eftersom jag inte har haft en anknytning till den kommun jag är skriven i (jag är fortfarande skriven där men jag har inte haft ett fast boende där sedan jag flyttade ut ur lägenheten i mitten av januari) så är det inte deras ansvar att hjälpa mig. När jag frågar vilka som har ansvar för att hjälpa mig då, hänvisar dem mig till Enheten för Hemlösa som tydligen ska vara väldigt bra säger dem. När jag kommer i kontakt med en handläggare på Enheten för Hemlösa så blir denne förvånad över mitt besök och undrar varför Socialtjänsten har skickat mig dit, med tanke på att jag är väldigt ung. Tydligen är jag alldeles för ung för att kunna få någon hjälp av den enheten. Dem hänvisar mig tillbaka till Socialen som skickade dit mig och säger att oavsett vad så är det Socialen där jag är skriven som har en skyldighet till att hjälpa mig. När jag vänder mig tillbaka till Soc. så berättar dem att dem är ledsna och kan inte hjälpa mig, och hänvisar mig tillbaka till samma enhet. Då får jag höra av Enheten för Hemlösa att det är socialen i en ANNAN kommun i Stockholm som har ansvar för mig, då jag var skriven i den kommunen innan jag folkbokförde mig i den kommunen som jag är skriven i nu.
Jag kontaktar givetvis den Socialförvaltningen i nästa kommun jag har blivit hänvisad till, som berättar att dem inte har något ansvar för mig, då jag inte är skriven i den kommunen längre. Förundrad frågar jag dem då vart jag ska vända mig till, och till svar får jag att jag måste såklart vända mig till den socialtjänsten i den kommun som jag är folkbokförd. När jag förklarar situationen och det jag har varit med om, råder även dem till mig att jag ska gå till Enheten för Hemlösa. När jag förklarar att jag redan har varit där och blivit hänvisad till en annan Socialförvaltning så säger dem att dem är ledsna, men Enheten för Hemlösa är dem som är ansvariga för mig.
Det finns alltså ingen myndighet som säger att dem är ansvariga för det här ärendet. Det som alla tycker verkar mest logiskt, är att jag ska vända mig till den kommun som jag är folkbokförd. Var ska jag annars vända mig? Jag har under veckan varit i kontakt med alla som jobbar inom socialtjänsten på den kommun jag är skriven och samtliga säger "Tyvärr, men du kan inte få någon hjälp här, eftersom du inte har någon anknytning här längre".
Detta är en process som har tagit en vecka, då dem jag alltid har blivit kopplad till genom växeln har bara telefontider på en timme om dagen. Jag har varit inne i byggnaden där socialen jobbar i den kommunen jag var skriven i innan den som jag är skriven i nu, och snackat med en handläggare. Därefter gick jag till Enheten för Hemlösa och pratade med en där. När jag skulle gå till socialkontoret i den kommun jag är skriven i så kom jag en halvtimme för sent då dem hade stängt tidigare än dem skriver att dem stänger på hemsidan. Det är nu fredag, och måste vänta till efter helgen för att kunna prata med någon.
Två saker är intressanta. Den ena är att : När jag pratade med en kille som jobbade på socialen i Skåne (samma kille som gav mig biljetten till Stockholm) så frågade jag honom en sak. Jag hade haft kontakt med min förälder som sa till mig att OM det skulle hjälpa mig så fick jag lov att skriva mig på dennes adress (jag får inte bo där, men jag fick skriva mig där), för att jag skulle kunna få vidare hjälp av socialen i min hemort. Då fick jag till svar att det fungerar inte så, att jag måste vänta minst en månad efter att min skrivning har registrerats på skatteverket innan jag kan få hjälp i den kommunen. Detta har jag berättat för dem flesta jag har haft kontakt med nu i Stockholm, och samtliga har sagt att det inte alls fungerar så, att jag har rätt till hjälp från och med dag ETT från att jag är skriven i den staden. Killen som gav mig biljetten ljög alltså rakt upp i ansiktet på mig.
Det andra är att samtliga myndigheter jag har haft kontakt med dem senaste dagarna i Stockholm har sagt att ingen får lov att hänvisa mig fram och tillbaka. Ändå gör dem det.
Som tur är har jag en enda vän i Stockholm. Och som verkligen tur är, får jag sova under dennes tak (men han bor i en studentkorridor, och man får bara bo en i varje rum). Jag kan inte bo här för evigt, och klockan klämtar. Jag måste få hjälp av någon. Sedan jag kom tillbaka till Stockholm har jag förutom kontakten med olika myndigheter aktivt sökt jobb. Det är nog bara en tidsfråga innan jag får en intervju någonstans, men fram tills dess och fram tills att jag eventuellt får lön så småningom måste jag ändå kunna få hjälp någonstans för att komma tillbaka på fötterna. Jag tränger mig på hos en student i en korridor som sagt, och kan inte bo här ända tills jag jobbar och får lön för att kunna betala en hyra i en ny lägenhet. Det handlar inte om många års hjälp av Socialtjänsten, utan tills jag har möjlighet att klara mig på egen hand.
Jag vet inte vad jag ska göra nu, och känner mig väldigt uppgiven.
Därför skriver jag detta här, med förhoppningen om att det finns en vänlig själ där ute som skulle kunna råda mig vad jag ska göra i den här situationen. För jag tror absolut inte att Socialen får göra det dem håller på med i det här ärendet.
Som introduktion - Jag är 20 år gammal, från Skåne, men har under senare år bott i Stockholmstrakten. Efter studenten förra året så var jag runt och reste en del i världen, framför allt för att träffa en vän som bor i Australien som jag inte har träffat på elva år. När jag kom tillbaka till Sverige, i mitten av December flyttade jag in i en ny lägenhet på andrahandskontrakt som jag hade till mitten av Januari, och fick lov att skriva mig på den adressen så jag var folkbokförd där. Efter det tog slut hade jag inte riktigt någonstans att ta vägen. Dessutom hade jag på senare tid svårt att hitta ett jobb, så har haft en del trassel med ekonomin. Då jag kände att jag inte hade något kvar i Stockholm (känner egentligen ingen där och har ingen familj, då mina vänner och familj bor nere i Skåne där jag kommer från från första början), åkte jag ner till Skåne igen. Där fick jag sova hos vänner tills vidare, lite här och var. Min ena förälder lever inte och min andra förälder har jag haft en infekterad relation med ett tag, så det har inte funnits möjlighet att kunna sova hemma hos denne. Efter ett tag började det bli extra tight då jag inte kan bo hos vänner för evigt. Klart en polare låter en slagga på soffan en eller ett par nätter men i längden fungerar det inte, då alla har rätt till sitt privatliv. Vissa nätter hade jag bott på gatan (trappuppgångar, centralstationer och olika McDonald's som har öppet 24/7). Utan pengar eller något annat skyddsnät tog jag kontakt med socialen i den kommunen och förklarade min situation, att jag inte har något att återvända till i Stockholm och jag planerar att flytta tillbaka till min hemort och börja jobba och studera så småningom. Problemet är att jag är skriven i en kommun i Stockholm. Det enda socialen kunde hjälpa mig med var en biljett tillbaka till Stockholm, och berättade att jag skulle ta kontakt med socialen i den kommun där jag är folkbokförd. Tåget gick en timme senare, och efter ett par timmar var jag tillbaka i Stockholm (i måndags). Jag kontaktade socialjouren i den kommun jag är skriven som hjälpte mig med ett boende över natten på ett vandrarhem. Dem berättade att jag skulle ta kontakt med socialen i samma kommun morgonen därpå.
När jag kontaktar den socialförvaltningen och förklarar min situation så hänvisar dem mig till olika enheter, och berättar för mig att eftersom jag inte har haft en anknytning till den kommun jag är skriven i (jag är fortfarande skriven där men jag har inte haft ett fast boende där sedan jag flyttade ut ur lägenheten i mitten av januari) så är det inte deras ansvar att hjälpa mig. När jag frågar vilka som har ansvar för att hjälpa mig då, hänvisar dem mig till Enheten för Hemlösa som tydligen ska vara väldigt bra säger dem. När jag kommer i kontakt med en handläggare på Enheten för Hemlösa så blir denne förvånad över mitt besök och undrar varför Socialtjänsten har skickat mig dit, med tanke på att jag är väldigt ung. Tydligen är jag alldeles för ung för att kunna få någon hjälp av den enheten. Dem hänvisar mig tillbaka till Socialen som skickade dit mig och säger att oavsett vad så är det Socialen där jag är skriven som har en skyldighet till att hjälpa mig. När jag vänder mig tillbaka till Soc. så berättar dem att dem är ledsna och kan inte hjälpa mig, och hänvisar mig tillbaka till samma enhet. Då får jag höra av Enheten för Hemlösa att det är socialen i en ANNAN kommun i Stockholm som har ansvar för mig, då jag var skriven i den kommunen innan jag folkbokförde mig i den kommunen som jag är skriven i nu.
Jag kontaktar givetvis den Socialförvaltningen i nästa kommun jag har blivit hänvisad till, som berättar att dem inte har något ansvar för mig, då jag inte är skriven i den kommunen längre. Förundrad frågar jag dem då vart jag ska vända mig till, och till svar får jag att jag måste såklart vända mig till den socialtjänsten i den kommun som jag är folkbokförd. När jag förklarar situationen och det jag har varit med om, råder även dem till mig att jag ska gå till Enheten för Hemlösa. När jag förklarar att jag redan har varit där och blivit hänvisad till en annan Socialförvaltning så säger dem att dem är ledsna, men Enheten för Hemlösa är dem som är ansvariga för mig.
Det finns alltså ingen myndighet som säger att dem är ansvariga för det här ärendet. Det som alla tycker verkar mest logiskt, är att jag ska vända mig till den kommun som jag är folkbokförd. Var ska jag annars vända mig? Jag har under veckan varit i kontakt med alla som jobbar inom socialtjänsten på den kommun jag är skriven och samtliga säger "Tyvärr, men du kan inte få någon hjälp här, eftersom du inte har någon anknytning här längre".
Detta är en process som har tagit en vecka, då dem jag alltid har blivit kopplad till genom växeln har bara telefontider på en timme om dagen. Jag har varit inne i byggnaden där socialen jobbar i den kommunen jag var skriven i innan den som jag är skriven i nu, och snackat med en handläggare. Därefter gick jag till Enheten för Hemlösa och pratade med en där. När jag skulle gå till socialkontoret i den kommun jag är skriven i så kom jag en halvtimme för sent då dem hade stängt tidigare än dem skriver att dem stänger på hemsidan. Det är nu fredag, och måste vänta till efter helgen för att kunna prata med någon.
Två saker är intressanta. Den ena är att : När jag pratade med en kille som jobbade på socialen i Skåne (samma kille som gav mig biljetten till Stockholm) så frågade jag honom en sak. Jag hade haft kontakt med min förälder som sa till mig att OM det skulle hjälpa mig så fick jag lov att skriva mig på dennes adress (jag får inte bo där, men jag fick skriva mig där), för att jag skulle kunna få vidare hjälp av socialen i min hemort. Då fick jag till svar att det fungerar inte så, att jag måste vänta minst en månad efter att min skrivning har registrerats på skatteverket innan jag kan få hjälp i den kommunen. Detta har jag berättat för dem flesta jag har haft kontakt med nu i Stockholm, och samtliga har sagt att det inte alls fungerar så, att jag har rätt till hjälp från och med dag ETT från att jag är skriven i den staden. Killen som gav mig biljetten ljög alltså rakt upp i ansiktet på mig.
Det andra är att samtliga myndigheter jag har haft kontakt med dem senaste dagarna i Stockholm har sagt att ingen får lov att hänvisa mig fram och tillbaka. Ändå gör dem det.
Som tur är har jag en enda vän i Stockholm. Och som verkligen tur är, får jag sova under dennes tak (men han bor i en studentkorridor, och man får bara bo en i varje rum). Jag kan inte bo här för evigt, och klockan klämtar. Jag måste få hjälp av någon. Sedan jag kom tillbaka till Stockholm har jag förutom kontakten med olika myndigheter aktivt sökt jobb. Det är nog bara en tidsfråga innan jag får en intervju någonstans, men fram tills dess och fram tills att jag eventuellt får lön så småningom måste jag ändå kunna få hjälp någonstans för att komma tillbaka på fötterna. Jag tränger mig på hos en student i en korridor som sagt, och kan inte bo här ända tills jag jobbar och får lön för att kunna betala en hyra i en ny lägenhet. Det handlar inte om många års hjälp av Socialtjänsten, utan tills jag har möjlighet att klara mig på egen hand.
Jag vet inte vad jag ska göra nu, och känner mig väldigt uppgiven.
Därför skriver jag detta här, med förhoppningen om att det finns en vänlig själ där ute som skulle kunna råda mig vad jag ska göra i den här situationen. För jag tror absolut inte att Socialen får göra det dem håller på med i det här ärendet.
