Min far tog min dator, är jag spelberoende?

Hej!

Jag började skriva på en lång tråd som när jag skulle förhandsgranska försvann pga. att jag blev utloggad så får sammanfatta.

Jag spelade väldigt mycket spel, jag valde att skippa festande osv på helger för att jag inte tyckte det var kul, sitter hellre hemma och lirar spel med kompisar. Men pga. att inte lärt mig struktur när jag var liten (fick spela hur mycket jag ville, inga straff för att jag inte skötte läxor) har jag det jobbigt nu med studierna, och då tror min far efter 3-4 år av olika sorters regler och sätt att kontrollera mitt spelade osv. att det enda sättet som kvarstår är att ta bort min dator från mitt rum permanent (vilket han gjorde).

Jag gymmar 3-5 gånger i veckan, jag tränar fotboll 2 gånger i veckan, jag spelade tennis 1-2 gånger i veckan och jag skejtar väldigt mycket på somrarna. Jag är glad och nöjd med mitt liv, men mina föräldrar är inte nöjda och det märks ofta när vi bråkar om onödiga saker, som är den enda stora faktorn till att jag mår dåligt. Det är inte så att jag gömmer mig i spelen, jag har byggt upp en socialkrets där jag har vänner som jag pratar med dagligen och lirar lite olika spel med. Kan även berätta att mina vänner i plugget osv. antingen festar hårt eller röker på och jag har ALDRIG rökt en cigarrett i hela mitt liv och kommer inte heller prova på cannabis.

Mina föräldrar tror att jag är spelberoende, de tror att jag spelar spel pga. att det är mycket enklare än att festa och ha ett socialt umgänge, samt att det är det enda som påverkar mina studier. Själv kan jag erkänna att jag spelar för mycket, men att jag inte sköter mina studier beror (enligt mig) på att jag inte lärt mig struktur och enbart är sur på mina föräldrar pga. datorregler osv istället för att se till att hjälpa mig studera.

Sammanfattning:
-Jag spelar mycket, har just nu ganska dåliga betyg
-Mina föräldrar förändrar mina datorregler istället för att hjälpa mig med mina studier
-Min far tog ut min dator ur mitt rum, jag spelar och använder min dator fredag/lördag kvällar och en större del av söndag exklusive träningar & studier.
-Min far har jämfört mitt "spelberoende" med alkoholister, tycker ni det är en rättvis jämförelse?
-Jag mår dåligt och mina betyg blir inte bättre, "har fått berättat för mig att jag är en väldigt emotionell människa)
-Bra att veta är att min far blir betald för att övertyga människor med mycket högre intelligens än mig, den här tråden är mitt sista försök att ta reda på hur någon utanför mitt hus ser på saken!

Så till er vill jag fråga, tycker ni min far har rätt? Är jag spelberoende? Borde min dator ryka, borde jag skaffa nya vanor? Festa osv finns inte på kartan, kanske ta en bärs då och då, men borde jag inte få sätta de gränser nu när jag är 18? Är det alltså pedagogiskt rätt att ta bort en 18årings dator i tron om att sonen kommer må bättre och få bättre betyg (tror min far, men tar hellre risken utan datorn än med), när jag (sonen) byggt upp mitt liv där mina helg kvällar cirkulerar kring att spela spel med mina vänner.

Mvh

Är du 18 så får du enligt lag göra vad fan du vill. Dina föräldrar kan inte bestämma över dig längre, men många föräldrar säger "så länge du bor hemma så ska du fan göra som vi säger" mina säger så, inte för att dem tar bort min dator eller så men dem har vissa krav ändå.

Du ska inte starta någon sorts maktkamp med farsgubben nu, något som ni redan börjat göra. Det har börjat handla mer om vad som är rätt/fel, och med det VEM som har rätt/fel, snarare än att bemöta det faktiska problemet. Det är dumt, för det förtar fokus från sakfrågan, gör er båda frustrerade och oförmögna att komma fram till något som alla mår bra av.

Sätt er ner och be om en diskussion om saken. Berätta hur du känner infrö det hela, vad datorn är för dig och försök motivera sakligt hur du upplever saken. Håll dig lugn och sansad, och försök bara nå förståelse. Skrik inte, gapa inte, bråka inte. Berätta bara, förväntanslöst, hur du ser på allt. Be sedan dem delge sin syn, lyssna, ta in och fundera. Finns det något värde i den andras perspektiv? Hur gör ni bäst för att alla ska må bra, och så vidare.

En sak du dock får ta och sluta med, är att skylla ifrån dig på dina föräldrar. Att de inte lärt dig struktur är ingen ursäkt för att fortsätta leva på ett sätt som du inte mår bra av. Att straffa dem för deras "brister" (dvs, att bara vara mänskliga) genom att själv må dåligt, förlorar båda sidorna på. Har man inte fått struktur i barndomen, så får man väl etablera den själv. Något annat alternativ finns tyvärr inte, och man kan inte förvänta sig att få med en helt felfri uppväxt alla gånger. Föräldrarna gör bara så gott de kan, men det räcker inte alltid hela vägen. Visst ansvar får man ta själv, och framför allt när man uppnår mogen ålder. Då är det din roll att fylla tomrummen i ditt eget liv, om du nu känner att du behöver det.

Vem som gjort fel i det förflutna ska man inte älta, och använda som konfliktmedel eller förhandlingspolett. Snarare ska man lära av det, växa och utvecklas. I alla fall om man vill ha det där vuxenlivet man sedan eftersträvar.

Vad är det du försöker säga egentligen, känns som att din text är formad som att det är ok att du skiter i skolan bara för att du spelar spel istället för att göra mycket värre saker som röka på och dricka.

Varför inte helt enkelt börja sköta dig i skolan? När jag gick på gymnasiet satt jag framför datorn från när jag kom hem tills jag somnade, jag t.om åt vid datorn men jag hade inte ett enda IG var aldrig ens nära till det.

hehe hade exakt likadant när jag var yngre! Min pappa tog min dator och för första gången kunde jag sova gott på nätterna ( var väldigt arg och upprörd dock för att jag alltid satt uppe till 2-3 på natten och kollade porr). Jag tror att din pappa känner dig så pass väl att han vet vad som påverkar dig gott och ont. Sedan vet jag att datorn är ett bra sätt att skaffa ''kompisar'' problemet är bara att det kan vara en rätt falsk bild för det är ofta inte kompisar som någonsin skulle ställa upp på riktigt.
Blir du väldigt arg när han försöker säga till dig att inte sitta vid datorn? För det brukar var ett tecken på att man vill skydda sitt missbruk, vet själv att jag betedde mig väldigt aggressivt när mina föräldrar försökte hjälpa mig.
Att du har massor andra aktiviteter låter jätte bra! Låter nästan som för mycket ( om det är vardagar) Studierna ska vara prio ett! Så påverkar din datortid dina studier så har du börjat prioritera fel. Det är väldigt lätt att skjuta upp saker och försöka glömma vardagen framför datorn!

Dina föräldrar ska inte behöva ta din dator ifrån dig utan det är ditt ansvar att både ta ansvar för skolarbetet och att kunna planera in din fritid. Ärligt talat så tycker jag att det är rätt åt dig. Jag är säkert själv i din ålder och sitter väldigt mycket vid datorn, men jag sköter även skolarbetet och hjälper till en del hemma så föräldrarna lägger sig inte i att jag spenderar mycket av min fritid här.

Ocj ja eftersom du är tvungen att gråta ut på flashback så anser jag att du är beroende. Du borde använda den här tiden till att tänka till och inse att du behöver börja ta ansvar.

Tack som bara den för ditt svar! Men tyvärr måste jag berätta att jag redan suttit mig ner ett flertal gånger med mina föräldrar lugnt och tydligt och berättat hur det är. Min far etablerar sina huvudargument med att hur jag ser på min dator är bevis på att jag är spelberoende.

Sen säger du att jag är den som avgör ifall jag mår bra eller inte och att jag skyller på en dålig uppväxt där jag inte lärt mig struktur, alldeles tvärtom. Mina föräldrar tror inte på att jag gillar hur jag lever mitt liv, dem vill kontrollera mitt liv och redan från 4-5an på grundskolan börjat dom utpressa mig med resultat i skolan för att behålla datorn. Dessa ultimatum har fått mig att nå psykiskt dåligt och ur det har en dålig relation mellan mig och om far växt fram. Sen är han en person som aldrig kan ha fel, (för att vara helt ärlig har han nästan aldrig fel, väldigt högt utbildad och jobbar 60h+ i veckan). Så våra konversation är väldigt ensidiga där han berättar om sina vänners barn som alla har max poäng i allting gällande skola, jobb osv.

Det är inprincip därför jag är här, för att få reda på ifall folk tycker jag ska få leva mitt liv som jag vill, att mina föräldrar ska lita på mig och att om jag mår bra, så är det viktigt nog att dem kan låta mig göra som jag vill.

Och jag tror att jag vet att jag skulle prestera bättre i skolan ifall jag har föräldrar som tror på mig och ger mig motivation och inte tvekar på mig varje tillfälle de får. Som sagt låter det kanske som om att jag skyller ifrån allt på mina föräldrar, men det är till stor del mina föräldrar. Jag har gjort mina val och är nöjda med dem, att de sen ska gå in och försöka ändra på mitt sätt att leva när jag blivit en ung vuxen är något jag har väldigt svårt att acceptera.

Mvh

Jag har cirkus 9 ämne i år, jag har D i två ämnen, C i 3 ämnen, A i ett ämne och 3 E. Min far har höga krav, för att jag ska kunna plugga vidare på ett universitet som inte ligger i "rågsved".

Det är ju hyfsade betyg, om han har så jävla höga krav får han väl ta o hjälpa dig då. Hatar när föräldrar tror att det blir bättre av att bara bestraffa istället för att hjälpa.

Alright, eftersom du drog fram pistolerna direkt så får jag väl svara med samma medel. Jag har varit en "alla rätt" elev från att jag gick i 7an till att började andra terminen i 9an, jag hade MVG i allt i åttan och gick ut med 280 i 9an. Första året på gymnasiet började det gå sämre, fick C i allt ungefär, 2-3 A betyg. I tvåan gled jag ner på bara C och D i betyg, A i engelska. Nu i trean är det lite blandat, men fortfarande OK.

Jag bor i en familj där målen är satta väldigt höga (enligt mig och andra i mitt umgänge). Att vika lite tvätt, göra frukost någon gång då och då är inte tillräckligt. E är i min familj absolut minimum och min far ser det som ett misslyckande, C är OK (men du kunde gjort bättre ifrån dig). Börjar du nu förstå hur pass jobbigt jag har det hemma med press? Jag tycker ett snitt på C är ganska bra, jag tycker det räcker för min del så att jag kan komma in där jag vill, vill inte gå chalmers/handels. Men min far tycker jag ska snitta A för att kunna välja vad jag vill, han tycker även att var du får för jobb är viktigare än att du är lycklig.

Mvh

Så dina föräldrar vill att du ska ut och ta droger istället för att spela dataspel? Jadu, finns ju folk som är lite "speciella"...

Det låter på dig som att den tiden som går till datorn är samma tid som skulle gå till att festa om du vore en partyprisse. Hur många timmar i veckan spelar du? Speltiderna du nämner, Fredag, Lördag, lite på Söndag, är det tiden före eller efter att datorn flyttades ut ur ditt rum?

Låter inte som att du är spelberoende. Om något att du inte har någon motivering till att plugga, och det vet jag inte om en flytt av datorn hjälper mot.

Nu har jag inte ens läst igenom tråden, men med tanke på titeln och faktumet att du startade denna tråd gör ju att man misstänker att det är ett beroende. ._.