Para med vit katt? (Risk för dövhet?)

För att på raskatter så finns dess sjukdomshistoria dokumenterad, uppfödare kan genetik osv. Det finns inte på huskatter, så enkelt är det! Att avla på huskatt är alltså alltid ett högriskspel, och det finns minst 100 000 (!) hemlösa sådana redan.

Din åsikt respekteras såklart men jag tror du själv vet att det inte spelar någon roll om du växt upp med ett djur eller ej, om du kan lita på det. Det är bara en känsla. Och eftersom katthem även säljer kattungar från 12 veckors ålder, samma som privatpersoner, så ser jag inte skillnaden om du skulle vilja ha en kattunge?

Ja det finns en överhängande risk för dövhet, så undvik att avla på vita katter som ej har känd historia.

Såhär brukar det bli så fort nån vill ta en kull på sin huskatt och jag ids ärligen inte debattera den här frågan för femtielfte gången.

Visserligen gör man inga tester på huskatterna innan parning, men det gör man inte på oss människor heller så det är faktiskt ingen nödvändighet att vara testad för vissa utvalda sjukdomar. Huskatterna är genetiskt friskare än raskatterna, eftersom evolutionen fått göra sitt och man går inte efter utseende eller ekonomiska hänsyn. De brukar vara mycket friskare än raskatterna fast man inte gjort nånting alls och det retar upp raskattsuppfödarna.

De sjukdomar man brukar testat raskatterna för är ett fåtal av alla otaliga som finns genbundna och att slå sig för bröstet och känna sig säker på att ungarna blir friska, bara för att man gjort kanske 3-4 tester, är inget annat än att blunda för verkligheten.

Katthemmen har mest vuxna katter, som ofta farit illa och kan vara svåra att ha som hemmakatt för den som är ovan, eller som i ts fall är rädd katter och vill ha en man fostrat själv redan som unge. De här siffrorna som cirkulerar runt på forumen med 100 000 hemlösa katter tror jag faktiskt inte mycket på och det är att göra katten som art en otjänst genom att sprida dem, att det finns så många katter som ingen vill ha sätter ner statusen. Det här vet raskattsuppfödarna mycket väl om och det höjer statusen för deras ungar.

Missunnna inte den som vill ta en kull på sin huskatt den glädje det innebär att få en kull ungar. Så länge man tar hand om dem väl och hittar goda hem åt dem är det inget problem, enligt mig.

Så kallade raskatter är alla framavlade från samma skrot o korn som våra huskatter. Det är vi människor som väljer ut två kattindivider som uppvisar vissa drag vi vill avla på och dessa egenskaper nedärvs och förstärks ju längre aveln pågår.

Det är så vi fått fram långhåriga katter, katter med kort nos, katter med stora öron......osv i nästan oändlighet. Det är alltid förbundet med andra egenskaper och gener som påverkar hela kattens anatomi och det innebär att vissa invärtes olika anlag även förstärks. Det ger rasbundna åkommor, risker och sjukdomar.


Att raskatter med stamtavla som berättar om kattens sjukdomshistoria skulle vara bättre än en huskatt där ingen stamtavla finns är ju rent befängt.
En stamtavla är endast bra ur perspektivet att jämföra raskatter med andra raskatter. Avel är inget annat än inavel.

Tack o lov att det finns människor som vill föda upp vanliga huskatter. Med det sagt så har jag inget emot raskatter som individer, jag har bara något emot människor som nedvärderar huskatter som är dem som är mest lik den ursprungliga katten som vi människor domesticerade för tusentals år sedan.

Ska klargöra att jag har heller inget emot raskatter så klart, inte heller de uppfödare och andra kattintresserade som har lite ödmjukhet, tänker på kattens bästa hellre än aveln och inte ska racka ner på dem som vill ha huskattungar.

Tror risken är liten med din kombination.
Dessutom är det inte förenat med något förfärligt om en helvit döv unge skulle födas. De hör förvisso inget men det innebär inte på något sätt att den katten inte fungerar bra, särskilt som innekatt på heltid.

Jag har två döva katter ur samma kull , vita med blå ögon som är 23 år gamla.De har både varit inne och ute som de velat ha det. De kommunicerar precis som vilken katt som helst och känner igen vibrationerna från min bil som de skiljer från andras bilar.Jag bor dock på landet med enskild väg utan större trafik.
Av alla katter jag haft är dessa de som blivit allra äldst och ingen av dem har någonsin haft ett veterinärbesök

Fantastiskt att dina döva kissar klarar sig så bra! Okej, du bor på landet, men ändå... Intressant, berätta gärna mer om hur de kommunicerar och beter sig rent allmänt. Är det kroppsspråk endast eller brukar de jama när de vill ha din uppmärksamhet?

Jag vet väldigt lite om genetik egentligen men det är ju så att gener beter sig alla olika, en del är dominanta och andra är recessiva. En del sjukdomar förs vidare utan att individen blir sjuk men framtida generationer kan bli sjuka. En del gener liftar så att säga, har en individ fått en gen som ger en viss sjukdom så har den även benägenhet för att få andra sjukdomar eller defekter, därav vita katter med viss ögonfärg som blir döva. Så en del gener slår igenom bara om bägge föräldrar bär på dem och tvärtom, andra behöver bara en förälder bära på.

Jag tycker själv det vore intressant om någon med kunskap kunde svara på hur dövhet på vita katter förs vidare på ett mer förklarande och djupare plan.
Man kan ju alltid googla.

Sagt och gjort. Jag hittade en sida med intressanta diskussioner, där finns en som påstår sig veta mycket om genetiken kring vita och blåögda katter. Kanske du kan bli medlem på sidan och försöka kontakta vederbörande som kallar sig Erna.
http://perser.ifokus.se/discussions/...genetisk-fraga

De jamar högt och irriterat om jag är sen med maten ,och när när jag äntligen kommer hem, ser jag dem i fönstret jamande(de ser billyktorna), de har alla purrljud" som en vanlig katt har när de är nöjda och vill bli klappade.Kurrljud normala, antagligen känner de vibrationerna.


De förstår gester -kom och hoppa upp tex-=handrörelser.
De "Tittar" dock extra noga på mej om jag är för långt borta för att de ska känna min doft-då de ju inte hör min röst alls.

De väntar utanför sovrumsdörren på morgonen , -går ner tre steg i trappan -jamar stannar , tittar vilket även mina hörande katter gjort på morgonen.
När de fortfarande brydde sig om att gå ut, signalerade jag tre gånger med brolampan för att få dem att komma in på kvällen.

Beteendet mot andra katter-främlingar på gården är i stort sett normalt , förutom att de jamar som en tondöv eller döv människa talar -antar jag.Så vrålen för att skrämma andra katter är fruktansvärda och låter som en galen katt, vilket antagligen gjort att de sluppit slåss med någon

Katter ligger ju gärna vid buskar på marken , ryggen skyddad och uppmärksamheten framåt. Dessa verkar förstå att då blir de lättare ett byte så de satt på grindstolparna en bit upp från marken om de skulle halvsova utomhus.

Enda skillnad jag märkt är att de är mindre självständiga och mer fästa vid matte, än mina andra normalhörande kissar var, detta på ett kattungelikt sätt ,trots att de är så gamla nu.

Jag har inte avlat på dem förstås.

Underbart att läsa, kan inte hålla mig för skratt när du beskriver hur de jamar som tondöva galningar. Självklart är det inget man önskar att djuren ska ärva "nedsättningar" men de klarar sig uppenbart väldigt bra i många fall.

Jag har mött en helvit döv katt som dessutom skelade gravt, är det en benägenhet bland dessa katter också att skela eller var det bara ödet som gav denna katt ännu ett handikapp?

Det finns såklart alltid mer att säga och inget är helt svartvitt. Jag älskar huskatter mest av allt men ärligt, att avla på en katt som har hjärtfel/HCM t ex, är knappast bra. Det är väl bättre att man avlar på en katt utan det, oavsett ras? Bara för att uppfödare inte testar för alla sjukdomar i hela världen (det går inte), så är det bra att man testar mot vanliga sådana som kan vara förödande. Huskatter har minst lika mycket HCM som vissa raskatter, men då ska man alltså strunta i det för att det är huskatter. Det är sådant som ger huskatten låg status. Skulle inte missunna någon som tagit sig tid att göra det seriöst hela vägen, även om jag jobbar med hemlösa. För om fler gjorde det så skulle kattens status höjas. Men ärligt, det är sjukt få som gör det på det sättet. För övrigt skulle jag också önska att vissa uppfödare hade lite mer ödmjukhet, de har sina brister de också.

Ja, katthem har förstås mest vuxna katter, men vi HAR också kattungar. Kattungar som till och med föds inne hos jourhem och växer upp i ett helt vanligt hem. Det finns goa tamisungar så det räcker och blir över, visst är det lustigt Ingen verkar vilja tala om det.

Jag kommer inte sluta sprida budskapet om alla hemlösa katter. Detta då det i den verksamhet jag är inom, finns en konstant lista på ca 500 hemlösa katter som vill ha vår hjälp. Det gäller ett (!) enda katthem, tänk dig då hela Sverige och alla hemlösa som ingen anmäler ens. Du behöver ju intro tro på den siffran, men börjar ändå bli hyfsat trött på dom som inte vill ta till sig det. Med all respekt

Och jag har adopterat ut flertalet döva katter på katthem, och även om dom har lite annorlunda beteende än andra så är dom såklart precis lika fina och goa som dom hörande katterna! Men för den sakens skull så önskar man ju inte någon katt att få bli döv, och finns det en förhöjd risk så finns ingen anledning. Och det var ju det som TS ville veta för TS ville få fram endast hörande katter. Tack för mig!

Det är så lätt att det blir missförstånd när man ska debattera detta, har både deltagit i och läst otaliga liknande och man brukar aldrig komma nån vart ändå. Naturligtvis menar jag inte att man ska sluta hjälpa hemlösa katter eller sluta informera om att det kan bli svårt att hitta bra hem åt sin huskattskull. Så försök förstå mig rätt, ok?

Så fort nån skriver och har funderingar om huskattskullar, ska man stampa ner dem. Detta fast det är vettiga människor som vill ta en enda kull, faktiskt vill veta hur man ska göra och kommer ta god hand om sina små.

Man slår på stora sjukdomstrumman trots att de allra flesta huskattskullar består av helt friska små kissar och inte brukar det bli problem med förlossningarna heller, så det här är skrämselpropaganda och inget annat. Det är raskatterna som har en massa problem med nedärvda sjukdomar, svaga och missbildade ungar, inte huskatterna. Att hålla på med gentester innan fortplantning behöver inte vi människor utan det räcker med att se till det inte blir inavel, precis som för huskatterna, som är än genetiskt friskare än vi. Men raskattsuppfödarna vill ju inavla/linjeavla så därför är tester en nödvändighet, men man vandrar på tunn is i inavels/linjeavelsarbete och de här ynka testerna är inget annat än falsk trygghet, eller falsk reklam om du så vill.

Ofta kommer man dragande med blodgruppering också och hotar med att alla ungarna kommer att dö om man inte testar både mamma och pappa. Trots att huskattspopulationen i stort sett alltid har A-blod och att det är raskattsuppfödarna som envisas med att avla på dem de vet har blodgrupp B. Själv tycker jag det borde vara förbjudet avla på de man vet är B-blodskatter, men ändå håller man på och hindrar kattungarna från att dia sin mamma med alla de problem som följer. Oansvarigt om något.

Man kommer dragande med samma gamla siffra 100 000 hemlösa, som varit densamma så länge jag läst om katter på internet. Ingen kan svara på varifrån den kommer eller varför den inte minskat efter t ex den snörika vinter vi hade i fjol, som torde gjort det svårt för de utelevande. Man borde få läsa: "Den hårda vintern har gjort att 20 000 hemlösa katter dog" men icke, det är samma siffra alltid och jag tror den är hittepå som blivit sanning för vissa eftersom den upprepats i all oändlighet.

Att det föds kissungar på katthemmen och även i jourhemmen känner de allra flesta till. De brukar gå åt snabbt, det är de vuxna katterna som är svårplacerade och de kan bli sittande i bur i många år utan att någon vill ta sig an dem, vilket naturligtvis är en otrolig tragedi och gör mig ont. Om du brukar hänga här, ser du att jag ofta råder folk till att ta sig an en katthemskatt och det finns ett stort antal välskötta katthem. Tyvärr även exempel på motsatsen där jag aldrig skulle tänka mig att vare sig lämna in eller ta en katt.

De som skriver om hemmafödda planerade husiskullar, som ts t ex, tycker jag inte man bör dunka standardargumenten i skallen med, som de pga okunskap har svårt att värja sig mot. Man bör hellre ge råd så att kunskaperna om hur man tar hand om kattungar sprids, t ex inte flytta före 12 veckor. Kan tänka mig ett antal av de hemlösa var ungar som flyttat för tidigt och ägaren kastat ut dem pga alla de problem som kan bli, med innekissande, skygghet osv.

De som skriver och vill ta en enda kull har oftast redan intresserade nya ägare, släkt, vänner och bekanta som vill ta en kattunge från någon de känner. Det känns säkrare och trevligare för många, dessutom utgör kattungen ett band som man kanske inte vill binda med vem som helst.

Kort sagt: Jag tror att välskötta husiskullar höjer kattens status, hjälp dem som vill bidra med sina egna hjärtebarn. Att dra fram siffror ur luften på otroliga mängder hemlösa som inte nån enda människa vill ha är att sänka statusen, samma sak skräckpropaganda om att husiskullar skulle ha en massa sjukdomar när det inte är sant.