Gud, Intet eller något annat troligt till skapelsen?

Jag skulle nog sätta min tia på att energin varken kan skapas eller förstöras...det är väl som Occams rakkniv. Att den blivit komplex har att göra med universums ökade komplexitet.

Energi KAN inte skapas eller förstöras. Det är en utav termodynamikens lagar. Frågan är om energi funnits i något annat tillstånd, och om energi kan sägas existera om den inte har någon rumtid att finnas i.

Den frågan löses med multiversum-teorin. Även om hållbara bevis saknas för den så verkar den ju i alla fall plausibel.

multiversum teorin är lika fånig som multi-gud teorin, som säger att gud skapades av en annan/större gud, vilket bara förflyttar problemet mer bakåt i tiden, och skapar mer komplexitet i onödan, vilket komplicerar snarare än förklarar den ursprungliga frågan om vart gud/universum kom ifrån.

Om du har källor så posta gärna. Och då inte skribenter som tycker samma sak som du, utan faktiska data som visar att gudshypotesen kan avskrivas och att evighetshypotesen är bekräftad (eller näst intill), samtidigt som detta motbevisar en gudshypotes. Detta finns inte? Nej, precis. Såväl teistisk som ateistisk "det är så här"-retorik är något tröttsam, imo.

Men nu är det ju inte jag som ska bevisa något det är ju du som påstår att gudar finns som har bevisbördan på dig...detta har ju påpekats till leda här på forumet.

Det jag säger är att det finns inga som helst belägg för gudars existens och dessa kan därför avskrivas som orsak till universum. Att energi finns och enligt termodynamikens lagar inte kan skapas eller förstöras är ju en långt mer plausibel förklaring än gudar som alltid funnits.

Det är nog bäst att du skriver till Andrei Linde eller Hugh Everett och talar om att deras matematiska kalkyler är fåniga och att de slösat bort en massa tid på nonsens!

VAD är det som det är mindre förnuftigt att tro på? Att det finns något som är större än människan och mänsklig makt? Och varför i sådana fall?

Vetenskap är det sätt som vi samlar och värderar vår kunskap, men att tro på vetenskapen eller de vetenskapliga resultaten i den meningen att de skulle vara sanna och inte bara tillfälliga ståndpunkter, DET är mindre förnuftigt. Eftersom vi vet att nya resultat ersätter de gamla vartefter!

Det är en falsk dikotomi att antingen så är universum skapat eller så har det uppkommit av sig själv ur intet, därför att universum skulle kunna vara en del av något som alltid har funnits och i vilket det alltid har bildats nya universa.

För mig kan det vara så att det biologiska livets frö finns i isstycken i kometsystemet och överallt i galaxernas närhet och att någon form av liv alltid uppkommer på planeter där det finns de allra minsta förutsättning för det. Men det tycks faktiskt som att jorden är omdanad för att optimalt kunna utveckla högre livsformer under en längre tid. Jag tror inte att vetenskapen fungerar sämre därför att människor är ödmjuka inför möjliga högre makter eller därför att vi har öppna sinnen inför andra vilka KAN veta bättre än oss själva: den enda "naturlag" som förhindrar detta sista är jantelagen.

Nej, när du påstår att "alternativet gud kan vi ju avskriva direkt" så är det minsann du som ska visa varför vi direkt ska avskriva alternativet. Tills dess är det ett möjligt alternativ - vilket är något annat än ett alternativ som någon påstår att de kan bevisa vara riktigt.

Jag påstår alltså inte att jag kan påvisa eller falsifiera en guds existens, medan du påstår att du kan falsifiera den (dvs att vi kan avskriva detta alternativ direkt). Det krävs inte direkt någon kärnfysiker för att se att bevisbördan är helt och hållet din här. Om jag säger "vi kan direkt avskriva hypotesen att gäddor är däggdjur", då är det jag som ska visa att gäddor inte är däggdjur. Kan jag inte visa det så bör jag inte påstå att jag kan det.


Att anse att en förklaring är mer plausibel än en annan är en sak, att påstå att ett alternativ kan avskrivas direkt är något helt annat.

Men fattar du inte? Jag påstår inte att gudar existerar det är alltså du som har bevisbördan på dig...jag menar bara att de gudar som beskrivs i människans religiösa skrifter saknar bevis för sin existens. Men visst plockar du fram bevis för någon gud ska jag evaluera bevisen.

Sen är det ju så att det behövs ingen gud för att förklara universums existens enligt den moderna fysikens matematiska modeller.

Jag påstår varken att jag kan påvisa eller falsifiera några gudars existens. Hur skulle detta icke-påstående leda till ett beviskrav? Du påstår å andra sidan att "alternativet gud kan vi ju avskriva direkt" - detta är ett påstående som kräver bevis. Om jag påstår att både alternativen "gäddan är ett däggdjur" och "gäddan är inte ett däggdjur" är möjliga, så länge vi inte visat om gäddan är ett däggdjur eller inte, så är detta inget som kräver något bevis från min sida. Jag säger helt enkelt att båda alternativ får ses som möjligheter tills vi kan påvisa det ena eller det andra.

Om du påstår att "alternativet gäddan är ett däggdjur, det kan vi avskriva direkt" så förväntar åtminstone jag mig att du kan föra ditt påstående i bevis. Kan du inte visa på ditt påståendes giltighet så är du fast i en "det bara är så"-argumentation, vilken som sagt är lika tröttsam när den kommer från teister som från ateister.

Och du har rätt i att jag hade haft bevisbördan på mig om mitt påstående var att Gud existerar, feltänket kommer när du misstar "jag kan varken påvisa eller falsifiera" för "jag kan påvisa".

Den är mycket sannolikare än de allra flesta andra, då den faktiskt går att räkna på. Men tills dess att bevis kommit fram är det bäst att säga "ingen vet".

Men som Carl Sagan sade(tror jag): Först trodde vi att vi att solen var den enda stjärnan. Vi hade fel. Sedan trodde vi att vi var det enda solsystemet. Vi hade fel. Sedan trodde vi att vintergatan var den enda galaxen. Är det så otänkbart att tro att det faktiskt finns fler än ett universum?


Den stora skillnaden är att multi-versum dycker upp när man gör beräkningar.