Kön: Man
Ålder: Då 17 år
Tidigare erfarenheter: Brunt, grönt och spice.
Längd: 188
Vikt: 80 kanske
Vill bara berätta innan jag börjar att detta är ett lånat konto av en nära vän, ägaren till detta konto var inte ens närvarande under trippen.
Det här var även ett tag sedan så ska försöka uppfriska mitt minne så gott det går.
Inledning:
Jag och Frasse satt på Frasses rum (vi bodde alla då fortfarande hemma hos våra föräldrar)
och kollade på någon film, minns inte vilken.
När filmen var slut hade vi brist på idéer vad man kunde göra en vacker sommarkväll som denna. På något sätt så kom vi in på samtalsämnet droger.
Frasse berättade att han alltid varit sugen på att testa LSD.
Värt och nämna är att jag också länge har varit sugen och testa på denna drog och hade läst mycket om den, främst genom flashback.
Jag visste att vår andra kompis som vi kan kalla Janne hade beställt hem ett par Special lappar.
Jag berättade det för Frasse.
Jag kontaktade Janne men han var osäker då han ville vara mer förbered.
Istället så träffades vi alla tre för några bärs och delade på en flaska kir.
När vi satt där lite småberusade så började Janne överväga om vi ändå skulle köra en tripp.
Det slutade med att vi gick hem till Janne för att hämta varsin lapp.
Klockan var här 02.00 och vi gick hem till mig.
Min mamma och lillebror låg och sov(Ja dom var hemma).
Janne började med att käka en panpizza och så tog vi upp en vattenflaska på rummet.
Nu körde vi igång, vi gnuggade tandköttet, skapade en playlist och så började vi snusa lappen.
Jag lade mig ner i sängen och F och J lade sig på en varsin madrass vi hade lagt ut.
Vi låg där och pratade om allt möjligt och lyssnade på musiken.
Effekterna:
mew - the zookeepers boy var igång, Jag vet inte om det var placebo men jag kände att låten var så sjukt bra, 1000x bättre än vanligt, Janne höll med.
Frasse kände ingenting, han började tveka på att detta verkligen skulle funka.
Efter ett tag av att kolla upp i taket så säger Janne - Shit vad stort rum du har, Har väggarna alltid varit så här stora?
Jag började själv tänka efter.
Nej det tror jag inte säger jag.
Jag börjar se hur taket börjar vibrera lite smått till musiken.
Jag låg och funderade fortfarande på om allt bara var inbillning men jag tror inte det.
Frasse kollade upp mot mig och han såg helt förändrad ut, Han såg ungefär ut som wolverine.
Hela hans ansikte verkligen levde.
Tillslut satt vi alla tre och skrattade åt varandra för att vi var så fula och äckliga.
Jag hade en tavla på väggen med en tiger på som jag gick runt och tryckte upp i J och F:s ansikte och gjorde morrljud.
Den riktiga övertygelsen om att vi började bli mer eller mindre påverkade var när jag kände att musiken var så tilltalande att jag tyckte att det inte kändes mer än rätt att ta av sig tröjan för att känna sig allmänt fri av musiken. Allting kändes på något sätt lite vackert.
Håret på armar och mage var verkligen jättelevande, allting växte.
Satt mig i soffan och bevittnade hur sjukt allting var.
Svettet rann men det var inget i nuläget som jag hade tid att tänka på, Var tvungen att utforska allt.
Nu hade vi alla tre den ena foten inne i portalen.
Janne gick och spydde och kom tillbaka från toaletten med världens uppenbarelse verkade det som. Han sa att spyan var det coolaste han sett, Hur det skiftade i olika färger och bildade mönster.
Han sa att vi skulle komma, men frasse var så upptagen i sitt så det blev bara jag som följde med in till toaletten. Han sa kolla och pekade in i spegeln.
Det var nu det hela började för mig.
När jag såg mig själv i spegeln så såg jag planeter bakom mig och ett helt universum. Jag såg ut som någon slags mangafigur med sjukt stora pupiller.
Sjärnorna i spegeln blinkade och jag fick syn på Janne i spegeln.
Jag tror aldrig jag sett någon så ful person förut. Han kunde bara instämma och skrattade och klämde på sina kinder. Han liksom var bekväm i hela sin fulhet.
Jag tänkte att det här måste Frasse se och skuttade mot mitt rum igen och ropade på frasse. Han följde med och när vi kom in så stog Janne och bevittnade sitt ständigt växande maghår.
Jag började spänna mig och blev tagen av min muskelmassa.
Där stog vi nu, tre män i enbart kallingar och står och spänner sig.
Efter ett tag så började jag inse hur fånigt allt detta måste se ut och börjar skratta.
Helt plötsligt börjar det snöa, Jag fattar inte hur det kunde gå till, vi är ju inomhus.
Jag smakar på snön och frågar vad är det här.
Helt plötsligt kommer jag på mig själv sittandes och smakar på toapappret.
J och F frågar vad jag håller på med.
-Var det ni som kastade papper, frågade jag. Men dom fattade ingenting. Det var nu jag kom av mig på riktigt.
Peaken:
Vi hade tagit oss in på rummet nu igen, Nu har våra vägar delat på sig och vi fortsätter på våran resa på egen hand. När jag satt i soffan så var hallisarna så sjukt intensiva, men jag visste att vi hade tagit en drog och det var bara att acceptera.
Det jobbigaste var att jag märkte att Frasse började känna sig obekväm i sin sits.
Det fick mig också lite ur balans och jag började oroa mig lite smått. Men under trippens gång så glömde jag ibland bort ens att det var fler i rummet än jag.
Jag visste inte ens att jag var i rummet oftast.
Mina tankar cirkulerade i allt, Det var så många frågor jag ville ha svar på.
Jag gick runt i rummet och sökte och sökte utan att veta vad egentligen.
Det var ett ljud som var på repeat hela tiden, Jag visste inte var det var för något.
Det började irritera mig. Sen såg jag att det var frasse som klämde på vattenflaskan.
Jag märkte att han blev räddare och räddare.
Han kom gåendes mot mig och helt plötsligt så ställer han sig och kissar på mig.
Eller inte bara på mig, överallt. Jag försökte rädda mig från att inte bli träffad av strålen och sa att han skulle sluta kissa.
-Jag kissar inte, säger han.
-Jo jag ser ju att du gör det, säger jag.
-Haha, Vadå kissar? han kissar ju inte? Säger Janne.
Jag skiter i det sålänge men sen hör jag Janne säga.
-Men kissa inte på mig!
Då börjar Frasse bli sur och säger med bestämd ton att han inte gjorde det ( Vilket han inte gjorde heller).
Svettet på mig rann som ett vattenfall och Janne stod och skrattade åt mig bara för jag var så blöt.
Jag började känna att allt blev som ett enda stort dårhus.
Janne står och skrattar, Frasse står och ser ut som något ynkligt benrangel till inföding hållares in en vattenflaska.
Jag började få smått panik.
Men jag kunde inte hindra mina tankar från att segla iväg från mig själv och helt plötsligt känns det som att jag börjar på en ny saga.
Känns som hela världen börjar på ett nytt ställe och allt ljud sätts ingång på ett annat spår.
varje sekvens höll kanske på i 20 minuter sen landade jag på samma ställe igen, i soffan.
Janne står och skrattar och Frasse står fortfarande kvar där ynklig.
Jag tänkte, Hur hamnade jag här?
Jag började inse att jag var fast i en tankeloop.
Det enda som kunde rädda mig var att få kontakt med omvärlden på något sätt. Jag försökte få kontakt med mina kompisar men jag gled iväg hela tiden på nya äventyr, nytt spår och en ny saga. Enda som var kvar från den ”verkliga” världen var ljudet från Frasses vattenflaska.
Helt plötsligt hörde jag en låt jag kände igen, (http://www.youtube.com/watch?v=cIbvV3u7ego
Syntharna vid 02,15) Tyckte syntharna var så sjukt mäktiga och det tyckte resten också.
Vi kände hur hela världen hängde på våra axlar och hur hela rummet fylldes med energi.
Vi slog ihop våra nävar på golvet och peppade varandra med fraser som ”Tillsammans är vi starka och ”Vi kan klara det här”.
Allting kändes som någon tecknad superhjälte film.
När kicken i låten kom så såg jag på mina kompisar hur dom transformerades till superhjältar.
Hela rummet blev fyllt med neon och kändes som jag var med i filmen tron eller musikvideon till take on me. Sen när det var klart så påbörjades en ny saga, ännu ett nytt spår igen.
Jag kände att nu börjar det bli för mycket, Frasse står alltid med mobilen i handen och vill ringa mamma, men vi hindrar han.
Jag hörde bara ljud i rummet, kunde inte greppa riktigt vart allting kom ifrån.
Frasse började svamla om massa skit, Men det gjorde ju jag också så jag kunde inte koppla ihop någonting. Jag kunde inte heller sitta still längre för jag var på ständig jakt på var det var som störde mig och rummet började bli mer och mer som ett dårhus. påminner lite som filmen room 1408 om ni har sett den.
Jag började inse vad det var jag var på jakt efter… Det var nyckeln ut från detta hemska rum.
Det var säkert 50+ celsius.
Allting blev bara kaos och jag hade tappat verklighetsuppfattningen, Eller var det här verkligheten. Jag gick runt i rummet och berättade för mig själv och beskrev hela min jakt.
”Kanske om man gör så, eller så” Men ingen lyssnade på mig.
Jag stoppade ut min mun från fönstret och jag kände att nu är jag nära friheten. Det var den svalkande luften utifrån som gav mig hopp.
Jag hade hittat nyckeln.
Jag måste ut, ut till naturen och friheten. Men Janne sa att ingen lämnar rummet, ingen lämnar någon. Jag tänkte att jag kommer vara kvar här för evigt.
Frasse och jag kom på detta tillsammans så jag sa kom och krama mig, vi måste gå igenom det här tillsammans. Där låg vi... två svettiga halvnakna män darrandes kramar om varandra i fosterställning.
Ålder: Då 17 år
Tidigare erfarenheter: Brunt, grönt och spice.
Längd: 188
Vikt: 80 kanske
Vill bara berätta innan jag börjar att detta är ett lånat konto av en nära vän, ägaren till detta konto var inte ens närvarande under trippen.
Det här var även ett tag sedan så ska försöka uppfriska mitt minne så gott det går.
Inledning:
Jag och Frasse satt på Frasses rum (vi bodde alla då fortfarande hemma hos våra föräldrar)
och kollade på någon film, minns inte vilken.
När filmen var slut hade vi brist på idéer vad man kunde göra en vacker sommarkväll som denna. På något sätt så kom vi in på samtalsämnet droger.
Frasse berättade att han alltid varit sugen på att testa LSD.
Värt och nämna är att jag också länge har varit sugen och testa på denna drog och hade läst mycket om den, främst genom flashback.
Jag visste att vår andra kompis som vi kan kalla Janne hade beställt hem ett par Special lappar.
Jag berättade det för Frasse.
Jag kontaktade Janne men han var osäker då han ville vara mer förbered.
Istället så träffades vi alla tre för några bärs och delade på en flaska kir.
När vi satt där lite småberusade så började Janne överväga om vi ändå skulle köra en tripp.
Det slutade med att vi gick hem till Janne för att hämta varsin lapp.
Klockan var här 02.00 och vi gick hem till mig.
Min mamma och lillebror låg och sov(Ja dom var hemma).
Janne började med att käka en panpizza och så tog vi upp en vattenflaska på rummet.
Nu körde vi igång, vi gnuggade tandköttet, skapade en playlist och så började vi snusa lappen.
Jag lade mig ner i sängen och F och J lade sig på en varsin madrass vi hade lagt ut.
Vi låg där och pratade om allt möjligt och lyssnade på musiken.
Effekterna:
mew - the zookeepers boy var igång, Jag vet inte om det var placebo men jag kände att låten var så sjukt bra, 1000x bättre än vanligt, Janne höll med.
Frasse kände ingenting, han började tveka på att detta verkligen skulle funka.
Efter ett tag av att kolla upp i taket så säger Janne - Shit vad stort rum du har, Har väggarna alltid varit så här stora?
Jag började själv tänka efter.
Nej det tror jag inte säger jag.
Jag börjar se hur taket börjar vibrera lite smått till musiken.
Jag låg och funderade fortfarande på om allt bara var inbillning men jag tror inte det.
Frasse kollade upp mot mig och han såg helt förändrad ut, Han såg ungefär ut som wolverine.
Hela hans ansikte verkligen levde.
Tillslut satt vi alla tre och skrattade åt varandra för att vi var så fula och äckliga.
Jag hade en tavla på väggen med en tiger på som jag gick runt och tryckte upp i J och F:s ansikte och gjorde morrljud.
Den riktiga övertygelsen om att vi började bli mer eller mindre påverkade var när jag kände att musiken var så tilltalande att jag tyckte att det inte kändes mer än rätt att ta av sig tröjan för att känna sig allmänt fri av musiken. Allting kändes på något sätt lite vackert.
Håret på armar och mage var verkligen jättelevande, allting växte.
Satt mig i soffan och bevittnade hur sjukt allting var.
Svettet rann men det var inget i nuläget som jag hade tid att tänka på, Var tvungen att utforska allt.
Nu hade vi alla tre den ena foten inne i portalen.
Janne gick och spydde och kom tillbaka från toaletten med världens uppenbarelse verkade det som. Han sa att spyan var det coolaste han sett, Hur det skiftade i olika färger och bildade mönster.
Han sa att vi skulle komma, men frasse var så upptagen i sitt så det blev bara jag som följde med in till toaletten. Han sa kolla och pekade in i spegeln.
Det var nu det hela började för mig.
När jag såg mig själv i spegeln så såg jag planeter bakom mig och ett helt universum. Jag såg ut som någon slags mangafigur med sjukt stora pupiller.
Sjärnorna i spegeln blinkade och jag fick syn på Janne i spegeln.
Jag tror aldrig jag sett någon så ful person förut. Han kunde bara instämma och skrattade och klämde på sina kinder. Han liksom var bekväm i hela sin fulhet.
Jag tänkte att det här måste Frasse se och skuttade mot mitt rum igen och ropade på frasse. Han följde med och när vi kom in så stog Janne och bevittnade sitt ständigt växande maghår.
Jag började spänna mig och blev tagen av min muskelmassa.
Där stog vi nu, tre män i enbart kallingar och står och spänner sig.
Efter ett tag så började jag inse hur fånigt allt detta måste se ut och börjar skratta.
Helt plötsligt börjar det snöa, Jag fattar inte hur det kunde gå till, vi är ju inomhus.
Jag smakar på snön och frågar vad är det här.
Helt plötsligt kommer jag på mig själv sittandes och smakar på toapappret.
J och F frågar vad jag håller på med.
-Var det ni som kastade papper, frågade jag. Men dom fattade ingenting. Det var nu jag kom av mig på riktigt.
Peaken:
Vi hade tagit oss in på rummet nu igen, Nu har våra vägar delat på sig och vi fortsätter på våran resa på egen hand. När jag satt i soffan så var hallisarna så sjukt intensiva, men jag visste att vi hade tagit en drog och det var bara att acceptera.
Det jobbigaste var att jag märkte att Frasse började känna sig obekväm i sin sits.
Det fick mig också lite ur balans och jag började oroa mig lite smått. Men under trippens gång så glömde jag ibland bort ens att det var fler i rummet än jag.
Jag visste inte ens att jag var i rummet oftast.
Mina tankar cirkulerade i allt, Det var så många frågor jag ville ha svar på.
Jag gick runt i rummet och sökte och sökte utan att veta vad egentligen.
Det var ett ljud som var på repeat hela tiden, Jag visste inte var det var för något.
Det började irritera mig. Sen såg jag att det var frasse som klämde på vattenflaskan.
Jag märkte att han blev räddare och räddare.
Han kom gåendes mot mig och helt plötsligt så ställer han sig och kissar på mig.
Eller inte bara på mig, överallt. Jag försökte rädda mig från att inte bli träffad av strålen och sa att han skulle sluta kissa.
-Jag kissar inte, säger han.
-Jo jag ser ju att du gör det, säger jag.
-Haha, Vadå kissar? han kissar ju inte? Säger Janne.
Jag skiter i det sålänge men sen hör jag Janne säga.
-Men kissa inte på mig!
Då börjar Frasse bli sur och säger med bestämd ton att han inte gjorde det ( Vilket han inte gjorde heller).
Svettet på mig rann som ett vattenfall och Janne stod och skrattade åt mig bara för jag var så blöt.
Jag började känna att allt blev som ett enda stort dårhus.
Janne står och skrattar, Frasse står och ser ut som något ynkligt benrangel till inföding hållares in en vattenflaska.
Jag började få smått panik.
Men jag kunde inte hindra mina tankar från att segla iväg från mig själv och helt plötsligt känns det som att jag börjar på en ny saga.
Känns som hela världen börjar på ett nytt ställe och allt ljud sätts ingång på ett annat spår.
varje sekvens höll kanske på i 20 minuter sen landade jag på samma ställe igen, i soffan.
Janne står och skrattar och Frasse står fortfarande kvar där ynklig.
Jag tänkte, Hur hamnade jag här?
Jag började inse att jag var fast i en tankeloop.
Det enda som kunde rädda mig var att få kontakt med omvärlden på något sätt. Jag försökte få kontakt med mina kompisar men jag gled iväg hela tiden på nya äventyr, nytt spår och en ny saga. Enda som var kvar från den ”verkliga” världen var ljudet från Frasses vattenflaska.
Helt plötsligt hörde jag en låt jag kände igen, (http://www.youtube.com/watch?v=cIbvV3u7ego
Syntharna vid 02,15) Tyckte syntharna var så sjukt mäktiga och det tyckte resten också.
Vi kände hur hela världen hängde på våra axlar och hur hela rummet fylldes med energi.
Vi slog ihop våra nävar på golvet och peppade varandra med fraser som ”Tillsammans är vi starka och ”Vi kan klara det här”.
Allting kändes som någon tecknad superhjälte film.
När kicken i låten kom så såg jag på mina kompisar hur dom transformerades till superhjältar.
Hela rummet blev fyllt med neon och kändes som jag var med i filmen tron eller musikvideon till take on me. Sen när det var klart så påbörjades en ny saga, ännu ett nytt spår igen.
Jag kände att nu börjar det bli för mycket, Frasse står alltid med mobilen i handen och vill ringa mamma, men vi hindrar han.
Jag hörde bara ljud i rummet, kunde inte greppa riktigt vart allting kom ifrån.
Frasse började svamla om massa skit, Men det gjorde ju jag också så jag kunde inte koppla ihop någonting. Jag kunde inte heller sitta still längre för jag var på ständig jakt på var det var som störde mig och rummet började bli mer och mer som ett dårhus. påminner lite som filmen room 1408 om ni har sett den.
Jag började inse vad det var jag var på jakt efter… Det var nyckeln ut från detta hemska rum.
Det var säkert 50+ celsius.
Allting blev bara kaos och jag hade tappat verklighetsuppfattningen, Eller var det här verkligheten. Jag gick runt i rummet och berättade för mig själv och beskrev hela min jakt.
”Kanske om man gör så, eller så” Men ingen lyssnade på mig.
Jag stoppade ut min mun från fönstret och jag kände att nu är jag nära friheten. Det var den svalkande luften utifrån som gav mig hopp.
Jag hade hittat nyckeln.
Jag måste ut, ut till naturen och friheten. Men Janne sa att ingen lämnar rummet, ingen lämnar någon. Jag tänkte att jag kommer vara kvar här för evigt.
Frasse och jag kom på detta tillsammans så jag sa kom och krama mig, vi måste gå igenom det här tillsammans. Där låg vi... två svettiga halvnakna män darrandes kramar om varandra i fosterställning.
Bra skrivet - 4/5.
