Största militära geniet i vår tidigare historia?

Då menar jag innan svartkrut och sådana skjutvapen uppfanns. Så generaler såsom Caesar, Djingis, Hannibal osv. och varför just de var så bra generaler och vad som var specifikt för dem.

Jag har en förkärlek om man vill kalla det så för Julius Caesar då jag är djupt fashinerad av antika rom överlag och hans erövringar i Galien och östra Tyskland.
Tycker det är extremt intressant att disskutera och har inte sett en sådan tråd här innan så jag tänkte att jag kunde starta en!

Och om en armé ledd av Caesar skulle mötas (plast kan ju diskuteras) i en strid med Djingis, vem tror ni skulle vunnit om det var jämnbördiga arméer?

Mvh

Vad jag kommer ihåg från skolan så nämndes väl Alexander den Store som något militärt underbarn. Motivering uteblir, kommer knappt ihåg nåt av historielektionerna

Haha ja han var kanske den störste med tanke på områdena han erövrade under så kort tid! Kan personligen inte så mycket om vilka taktiska drag han snvände sig av, hade vart intressant att höra mer vetandes syn på saker om det !

Är främst intresserad av arabhistoria, så jag väljer även mitt bidrag därifrån.

Khalid ibn al Walid, 592-642.
Han stred vid sidan av Muhammed och hans efterföljare; de två kaliferna Abu Bakr och Umar.
Han vann många strider över bl.a. östromarna, perserna och andra araballianser. Khalid var en av den större anledningen till att arabien enades under en flagga. På 4 år erövrade han den Arabiska halvvön, Mesopotamien (ägd av perserna) och Syrien (ägd av östromarna). Man kan jämföra detta med Caesars ca 8 år i dagens frankrike.

Det som är stort med Khalid är att han tog inte bara över en stor armé som han fått ärva, likt Alexander den store, utan Khalid var med från första början och byggde upp och enade den armé han skulle leda över.

Han revolterade heller aldrig mot sina överordnader, Muhammed, Abu och Umar. Utan hade funnit sin plats som lojal general, underordnad kaliferna.

Karismatisk, lojal och storslagen med andra ord. Alla kungars våta drömgeneral.

Förutom rent strategiska genidrag tror jag det handlar mycket om att inspirera sina män. Att vara en förebild som hindrar trupperna att fly när det egentligen verkar så riktigt mörkt ut. Sådana förmågor är svåra att specificera, det handlar om karisma och pondus.

Har för mig att t.ex. både Djingis och Caesar lärde sig namnen på flertalet av de "vanliga" soldaterna i armén för att de skulle känna sig sedda och uppskattade. Men vad vet jag

Aldrig hört talats om mannen innan, däremot har man såklart hört om den snabba utspridningen som islam fick! ska läsa in mig lite mer om honom, hur han var mot sina män och hur han stred rent taktiskt!
Sedan har jag alltid tyckt att det är fel att tvinga folk till en tro genom erövring, men det är en annan femma, kristendomen var inte direkt bättre

Well you already called it in the title, but historically i would say Djingis was the most extraordinary. Well worth reading about him considering quite alot of documents regarding him and his life has survived the course of time.

I've read alot about him allready it's amazing how he began at literally nothing at a age about 20 and est. 30 years later had the largest empire the people of earth ever saw!

All empires fall eventually but i think it could have lasted alot longer if someone with the same resolve as him would have had full control after his death instead of the splitting.

Helt klart Värt att nämna är att han först stred och vann över Muhammed, men gick senare med honom.


This is the case of many 'nomadic conquerors'. They depend on the leader which united them for a common cause. When that leader dies, so does the united empire. In some cases the empire withstands the death of the leader by replacing him with his own family. Such are the cases of the mongol empire, the turks, the huns and the timurids, to name a few. Though the Mongols fell very shortly after Djingis death.

Fidel Castro är ett underskattat namn i dessa sammanhang. Efter den katastrofala landstigningen December 1956 i Santiago var det enbart 12 rebeller vid liv. Tre år senare var han president och avgick först ett halvt sekel senare, efter att ha överlevt ett amerikasponsrat invasionsförsök och ett oräkneligt antal mordförsök.

Med ett dussin rebeller.

Så det fanns inte krutvapen på Kuba menar du?