Citat:
Jag har gått runt och muttrat över dessa trasiga jeans ett par år. Äntligen säger Magdalena Ribbing vad jag bara tänker!
"Att göra revor i sina kläder finns i vissa kulturer som markering av sorg. Även som mode, exempelvis på 1500-talet gjordes långa snitt i jackornas ärmar för att visa det dyrbara skjorttyget därunder. I nutid har de modetrasiga jeansen varit ett sätt att provocera konventionerna, särskilt begreppet ”hel och ren.” De trasiga jeansen skulle betyda ett uppror mot den gamla ordningen – men jeansen var inte slitna för att bärarna hade arbetat hårt, utan var färdigblekta, slitna och som sagt trasrivna från fabriken och köpta för dyra pengar. Falskt, alltså. Trasjeansen visar inte heller solidaritet med alla som lever på svältgränsen och inte har råd att köpa kläder. Dessa modetrasiga jeans är inte ett uttryck för en revolutionär vilja att förbättra världen.
Många menar att de trasiga jeansen blir ett förlöjligande av fattigdomen. Modetrasor gör, om än omedvetet, narr av de miljoner människor som kämpar för att alls kunna skaffa kläder. Den som inte har råd med hela nya byxor lagar dem man har. Är man fattig på riktigt väljer man inte trasiga kläder. Välbeställda medmänniskor i modetrasiga byxor förefaller oförstående inför vad misär innebär.
Nu är detta naturligtvis inte avsikten med de modetrasiga jeansen, de köps förmodligen för att man tycker att de är så kallat coola eller häftiga. De som bär dessa trasiga byxor funderar knappast på vad trasigheten kan signalera. De kan fråga sig själva av vilken orsak de vill ha dessa trasiga kläder. Är de tjusigare än hela jeans? Blir bäraren mer attraktiv i trasor? Är kläder mer än en tillfällig nyck?
Det vore bra om de som är på väg att köpa modetrasiga jeans i stället valde vanliga hela jeans och lade mellanskillnaden i en insamling till världens fattiga.
Som du förstår av mitt svar anser jag personligen att man aldrig ska köpa och bära modetrasiga kläder. Fattigdom är varken moderiktig eller piffig."
"Att göra revor i sina kläder finns i vissa kulturer som markering av sorg. Även som mode, exempelvis på 1500-talet gjordes långa snitt i jackornas ärmar för att visa det dyrbara skjorttyget därunder. I nutid har de modetrasiga jeansen varit ett sätt att provocera konventionerna, särskilt begreppet ”hel och ren.” De trasiga jeansen skulle betyda ett uppror mot den gamla ordningen – men jeansen var inte slitna för att bärarna hade arbetat hårt, utan var färdigblekta, slitna och som sagt trasrivna från fabriken och köpta för dyra pengar. Falskt, alltså. Trasjeansen visar inte heller solidaritet med alla som lever på svältgränsen och inte har råd att köpa kläder. Dessa modetrasiga jeans är inte ett uttryck för en revolutionär vilja att förbättra världen.
Många menar att de trasiga jeansen blir ett förlöjligande av fattigdomen. Modetrasor gör, om än omedvetet, narr av de miljoner människor som kämpar för att alls kunna skaffa kläder. Den som inte har råd med hela nya byxor lagar dem man har. Är man fattig på riktigt väljer man inte trasiga kläder. Välbeställda medmänniskor i modetrasiga byxor förefaller oförstående inför vad misär innebär.
Nu är detta naturligtvis inte avsikten med de modetrasiga jeansen, de köps förmodligen för att man tycker att de är så kallat coola eller häftiga. De som bär dessa trasiga byxor funderar knappast på vad trasigheten kan signalera. De kan fråga sig själva av vilken orsak de vill ha dessa trasiga kläder. Är de tjusigare än hela jeans? Blir bäraren mer attraktiv i trasor? Är kläder mer än en tillfällig nyck?
Det vore bra om de som är på väg att köpa modetrasiga jeans i stället valde vanliga hela jeans och lade mellanskillnaden i en insamling till världens fattiga.
Som du förstår av mitt svar anser jag personligen att man aldrig ska köpa och bära modetrasiga kläder. Fattigdom är varken moderiktig eller piffig."
Naturligtvis är det så.
Man kan köpa hela jeans i Ullared för mellan 79 och 149 spänn. Man kan också köpa trasiga märkesjeans i Stockholm för mellan 1000 och 3000 spänn. Sjävklart vet man vilka konsumenter som är idioter.