Varför allt tal om yttrandefrihet om den inte finns enligt Sveriges lagar?

Det är en stor, men vanlig, missuppfattning att yttrandefriheten handlar om att individer har rätt att uttrycka sig på bloggar, i forum helt fritt utan att de som äger bloggen eller forumet får begränsa dina möjligheter. Yttrandefriheten handlar om att staten inte ska hindra dig från att uttrycka dig.

Till detta kan man lägga att principerna är glasklara:

Yttrandefriheten är i princip total, men man har ansvar för det man yttrar. Bryter man mot lagen genom sitt yttrande (förtal, brott mot seketessregler etc etc) får man svara för det.

Sedan, förväxla inte yttrandefrihet med yttranderätt. Det är i lika motto en rättighet för media (tidningar, radio/TV etc) att förvägra den som vill yttra sig att göra det.

Det är alltså inte ett brott mot yttrandefriheten att säga till den som vill köpa annonsplats i tidningen att "Det där dravlet vill vi inte publicera".

På vilka grunder får statlig media (tex SVT) neka personer? Är det kanske tack vare yttrandefriheten som SVT är en av få svenska media som fortfarande tillåter anonyma kommentarer till artiklar och debattinlägg?

EDIT: Eller visst, SVT är egentligen privatägt, men har ändå begränsningar och är i praktiken på sätt och vis att anse som statlig. Iaf, jag undrar om de har en fullvärdig rätt att neka vad de vill likt vanliga privatägda media eller om det finns begränsningar.

På samma grunder som alla andra media, förstås. Vill inte den ansvarige utgivaren hamna i finkan får denne avstå från att publicera vissa saker.

Poängen är ändå att det är full yttrandefrihet, eftersom eventuella dåligheter (för det förekommer på TV också) granskas i efterhand.

Sedan är det inga problem med anonyma kommentarer, bara man städar upp i sörjan av straffbara uttalanden inom rimlig tid (som utgivare svarar man för det som publiceras, inte för det som skickas in). Vi vet aldrig vad som sorterats bort i förväg och i de flesta fall vet vi inte vad som tas bort så fort jourhavande granskare får syn på det. Vem skribenten är är inte viktig, inte på det sättet, men media får (förstås) bestämma själva om de vill ta risken att begå ett tryckfrihetsbrott. Media har också ett starkt källskydd av just samma skäl, det skall vara fritt fram att gå till media med sitt budskap.

Det första innebär inte att yttrandefriheten är total. Jag antar att du menar att man inte då är förhandscensurerad.

Det är inte ett brott mot yttrandefriheten att vägra någon annonsplats, men det är en form av icke - statlig censur. Hade tidningarna agerat i ett vakuum hade det kanske inte varit ett problem alls men eftersom de enligt grundlagen har vissa privilegier är det ändå inte helt problemfritt.

Nej inte egentligen. Problemet för staten är där inte primärt att någon utnyttjar sin åsiktsfrihet eller ens sin meddelarfrihet utan att någon bryter mot de regler de godkänt när de ingått ett avtal som innebar att de fick tillgång till hemliga uppgifter. Främmande makts spioner är ett annat och rätt speciellt problem.

Det är att vår åsiktsfrihet alls är begränsad som gör att man inte kan påstå att det råder yttrandefrihet i Sverige, inte att olaga hot, spioneri, anstiftan och annat är ett brott.

Lite konstiga argument som framförs.

Vi har en rättstradition och filosofi i Sverige som är humanistisk och liberal. Dvs målet är att erkänna och skydda människan och individen, kombinerat med stor personlig frihet - så länge nyttjandet av den friheten inte otillbörligen inkräktar på en annan persons frihet och trygghet. Våran lagstiftning är således en balans mellan frihet å ena sidan och behovet av ett stabilt samhälle å andra. Den absolutistiska uppfattning att yttrandefrihet måste vara helt och hållet obegränsad för att vara giltig är säkert tilltalande, men verkligheten är nödvändigtvis mera nyansera och kräver en gråskala.

Problement med att skydda religioner genom att, expempelvis, erkänna "hädelse" som ett brott är att du får två, konkurrerande rättssystem. Eftersom religionen (som institution) själv definierar vad som är hädelse så sätter det hela den legala och demokratiska processen ur spel. Det fungerar i rättssystem som delegerat hela sin rättsskipning till den religiösa institutionen, men inte i en demokrati som tillåter att människor bestämmer själva vilka regler som ska råda i deras samhälle. QED - inget skydd för religioner.

Sen verkar skillnaden mellan förtal och förolämpning missförstås. Det är inte olika grader av samma brott, det är olika saker. Förtal är det när uppgifter sprids till andra, förolämpning är när enbart offret är mottagare. Nyckelord här är också offer. Utan offer, inget brott vilket är ytterligare en orsak varför gudar etc. inte är skyddade. Om Allah, Gud, Oden, Buddha eller någon annan gudom fysiskt skulle nedträda till jorden och väcka talan om förtal så skulle det vara en annan fråga.

Jag tror att det är bra att skilja på yttrandefrihet, yttranderätt och skillnaden mellan åsiktsfrihet och rätten att manifestera den åsikten genom att yttra den.

Jag anser ju att man ska vara konsekvent, i den mån att om det finns en princip så ska man följa den. I detta fallet om det är förbjudet att förolämpa andra människor, även döda människor, eftersom det är förbjudet att kränka och skymfa människor så borta detsamma gälla om någon förolämpar en persons religion eller Gud. Precis som det är förbjudet att förolämpa en person som dött eftersom efterlevande drabbas psykiskt av detta, så borde det även vara förbjudet att förolämpa Profeten Muhammed (som också är en död person) eftersom över 1 miljard efterlevande kränks av detta.

I samtliga fall när Gud förolämpas till exempel så klagar inte vi muslimer eller kristna på att folk är kritiska till religionen, detta är en annan sak och folk får ha egna åsikter utan vi snackar om rena kränkningar och förolämpningar. I vissa länder är det till exempel förbjudet att kränka och förolämpa judar genom att skämta om Förintelsen men samtidigt får man lov att kränka och förolämpa Islam och muslimer.

Så det är argumentet om yttrandefrihet som jag reagerar på och som jag skrev ovan så visar ju lagen att argumentet är ogiltigt.

När det handlar om Islam och muslimer hävdar dem det.

Dessa personer kan kränka och förolämpa Islam, Gud och Profeten Muhammed på alla värsta sätt och kränka folk och sen säga att det är yttrandefrihet. Men enligt lag är det ju förbjudet att förolämpa andra människor så varför lägger folk upp detta argumentet?

Eftersom förolämpning av en religion eller påhittade personer inte är förbjudet i Sverige utan helt ok enligt den yttrandefrihet vi har. Att folk blir "kränkta" (2000-talets modeord) är totalt ointressant i detta fall eftersom förolämpning kräver att "någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom", eftersom då uttalande om religioner eller påhittade personer inte är riktat mot någon verklig person är alltså rekvisiten inte uppfyllda. Däremot finns det tillfällen när även religion kan vara inblandat och det blir frågan om förolämpning, men i de fallen ska alltså själva uttalandet vara riktat mot en enskild person, dvs förolämpning med anspelning på hans eller hennes trosbekännelse.

Nu sprider du ateistisk dynga här.

Det är inte din ateistiska subjektiva åsikt som efterfrågas här.

En person blir kränkt om du förolämpar hans tro och lagen förbjudet specifikt från att förolämpa någons trosuppfattning. Vad du anser om religioner och om dem är sanna eller inte är helt irrelevant. Dumma ateist.