Varför så mycket rätt/fel när språk diskuteras?

En sak som jag tycker är speciell med språkdiskussioner är att de ofta handlar om ett uttryck är rätt eller fel. De riktiga språknördarna på Flashback har förstås en mer pragmatisk hållning, jag talar om folk i allmänhet. Många verkar ha svårt att ta till sig att det som är fel hos en viss grupp talare kan vara rätt hos en annan grupp talare.

Kanske är det en effekt av skolan där man lär sig en språknorm och alla som använder dialekt gör fel?

I Spanskan finns det så många "Rätt" beroende på var i världen du är så du aldrig kan lära dig alla.

Jordbruket har utvecklats mot monokultur och nu händer motsvarande med ordbruket.

Vana språkbrukare är inte bara pragmatiska; de är ofta liberala, toleranta, hållningslösa, kunniga, vidsynta, ambivalent veliga och tenderar att göra sig allmänt märkvärdiga.

Ju mindre man kan om något, desto mindre är förmågan att se helheten. Det är nog en vanlig företeelse att människor anser att det bara finns ett sätt som är rätt.

Det är väl inte så konstigt egentligen med tanke på hur skolan ser ut, där man får lära sig ett rätt sätt och att sådant som inte följer detta sätt är fel. Problemet är ju dock att det är svårt att ändra på detta, för hur skall man lära ut ett språk till barn om man inte har konkreta regler som barnet måste följa när det använder språket? Man kanske dock kan försöka belysa lite mer att det finns skillnader och att vi har ett "officiellt" sätt som är ganska strikt, men att man i olika sociolekter, dialekter och vardagligt "får" tala och skriva på andra sätt... Min svensklärare brukade säga till norrlänningen i min klass att han gärna får prata norrländska, men inte skriva på norrländska i inlämningar/prov.

Vidare så är ju frågan hur man egentligen skall definiera fel och rätt vad gäller språkanvändning, för uppenbarligen så finns det trots allt rätt och fel även inom lingvistiken, ty annars skulle alla förstå alla språk. Om jag skulle säga "Mig är glad i dag" så skulle ni säga att jag har fel. Om jag istället skulle skriva "Han slog mej" så skulle kanske vissa mena att jag har fel och andra att jag har rätt. Hur många måste tala/skriva på ett visst sätt för att det skall anses rätt? Är ett uttryck korrekt så länge mottagarna av informationen förstår vad som menas?

Man borde kunna titta på hur de gjort i Norge. Där har barnen rätt att använda sin egen dialekt utan att lärarna tillrättarvisar dem. För att lärarna ska kunna rätta barnen språk så måste de i princip ha samma dialekt själva. Men självklart måste man också lära ut ett normerat skriftspråk. Men jag tycker även det borde uppmuntras att skriva mer dialektalt, annars är väl de kvarvarande dialektala skillnaderna snart helt utrotade.

I dagarna sker ett väsentligt generationsskifte. Efter ca 15 år byter man besättning på Sveriges Radio Språket. Den trägna duon från Göteborg har med finess hävdat rätten till variation. Programledarna har citerat exempel från Majorna och Halland.

Nu får vi se om den nya besättningen på SR-P1-Språket »tar sitt ansvar« och håller variationerna kort. Nordsvenska fraser som »de är för gammal« kan tigas ihjäl eller saklöst offras på monokulturens altare. Reliker som »den nye hammaren« torde inte komma i fråga i vårdad svenska. Språkvård är i värsta fall fattigdom.

Snart är Åbo det enda andningshålet för svenskspråkiga frifräsare.

Vad är vårdad svenska? Är det när man pratar som en bok?

Den sista meningen i mitt citat antyder vad jag menar. Vårdad svenska kan vara vårdad intill fattigdomens rand. Nyhetsankare i SVT har – möjligen oavsiktligt – bidragit till utarmningen, ända sen Olle Björklunds tid. Må vara att nyhetsankarets roll är att prata som ett manus. Jag vill inte hänga ut den ene eller den andra som allra värst überkorrekt. Programledare i SVT Agenda räknas som nyhetsankare. Lars A Duktigsson var stilbildande och nu vet vi vilken hans agenda var. Mattias D Knutman må odla en idiolekt men håller sig för god för dialekt.

Individer med rollen reporter i SVT har mera personlighet. Nyhetsinslag kring Berlusconis excesser har producerats på ädelskånska i italiensk gatumiljö - heders!

Sveriges Radio är enligt mina observationer mindre likriktad än SVT. Då skulle det kunna finnas skäl att neutralisera radiomediet extra, för hörbarhetens skull. (I bildmediet har vi ju minspel och läpprörelser som komplement. Å andra sidan har vi meteorologens stövlar som distraktion.)

Uppföljning: En särskild eloge till Eva Stenström i Sveriges Radio Ekonomiekot. Hennes {procentə} / {Spaniens centralbankə} / {procent-så-här-långtə} är alldeles förtjusande.

Ref. (FB) Dialektfråga.. Stockholmska eller skånska?

Särskilt »fel« skulle det väl vara att hitta på ljud som inte finns i skriven standardsvenska. Därför säger jag som sagt ofelbart {pekepinne}. Allvarligt: alternativa foge-ljud borde vara accepterade i standardsvenska. Närvarande och frånvarande foge-s accepteras av tongivande chefsekonomer / chefekonomer.

Jo men alla normala människor använder ju språket dagligen och har upplevt fenomenet dialekter. De enda som inte kan något om språket är personer som är så grovt handikappade att de inte kan prata och de kan däremed inte ställa språkfrågor heller.

Jag kan därför inte se någon annan förklaring till vissa "dumma frågor" än att personen gått i en skola där det bankats in att saker bara kan vara rätt eller fel. Gäller iofs inte bara språkfrågor, undervisningen på grundskole- och gymnasienivå handlar (beroende på lärare) mer om att rapa upp det rätta svaret än att förstå saker.


Jo, det programmet har jag stört mig mycktet på. Känns alldeles för lättsmält, föreställer mig att de bara väljer lätta lyssnarfrågor för att även folk som är totalt ointresserade av språk inte ska ha några problem att hänga med. Men de personerna lyssnar ju inte ändå.

Som enda språkprogram blev det kanske lite ensidigt och ytligt, men det begränsade utrymmet beror mest på att ekonomi och elände dominerar i medierna. Personligen skulle jag gärna höra ett rikare utbud på språksidan i den talade kanalen SR-P1.

Sveriges Radio kunde till exempel växla mellan Ekonomiekot lördag och Etymologiekot lördag. Det räcker gott med ekonomieko var 14:e dag. På två veckor händer inte så mycket, och det som händer det händer med ljusets hastighet via NASDAQ:s glasfiber måndag till fredag. På lördag är det redan för sent.

I Etymologiekot kunde man ge bakgrund till de senaste utspelen på den politiska arenan. NE Svensk ordbok:

arena ...
[=] större plats iordningställd för tävling eller skådespel oftast med insyn från alla håll; ibl. inklusive åskådarutrymmen:
[exempel:] cirkushästarna galopperade in på arenan; gladiatorernas blodiga kamp på arenan
Bet.nyans: överfört: NN lämnade hastigt den internationella arenan
Hist.: sedan 1818; av lat. arena 'sand(fält); skådebana'

Det semantiska avståndet mellan sandlåda och arena är inte så stort, och det kan vara bra att veta ett superdupervalår som 2014. På grund av arenans blodiga konnotationer kanske vi rent av föredrar en svensk sandlåda, må vara med germansk etymologi.

Finns ju inget i din replik som motsäger det jag skrev:


Folk använder sitt modersmål, men huvuddelen har ingen ingående insikt i språket. De konverserar bara.