"Dark lands: the grim truth behind the Scandinavian miracle" - The Guardian's artikel

Länken finns http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18260326.ab, men om man inte vill stödja AB så finns hela deras sammanfattning i spoilern:


Orginalartikeln: http://www.theguardian.com/world/201...-norway-sweden

Har han rätt i vad han säger? Vad är hans syfte med detta? På aftonbladets sida kan man längre ned även läsa sammanfattningen av hans påhopp av våra grannländer. Är Storbritannien verkligen i position att peka några fingrar?

Har inte läst hela orginalartikeln ännu, återkommer med synpunkter!

Ja, jag tycker att den stereotypiska svensken är en fet hycklare, lever i en lögn. Men svensken tillhör mitt folk så självfallet hackar jag inte ner på mina egna normalt, försöker alltid lyfta så gott jag kan.

Kollar jag på svensken ser jag bara massa blinda systemrobotar som vandrar omkring, ovetandes, svensken har glömt vem han är från början.

Jag personligen identifierar mig mer som en german än svensk.

Är det bara jag som inte alls känner igen mig i dessa slags "fördomar"? Nästan alla sådana här artiklar berör svenskars känslomässiga kyla, men förutom oviljan att sitta bredvid främlingar på bussen så känns detta, personligen, ganska främmande. Nu är detta inte alls huvudpunkten i artikeln och heller inte huvudämnet att diskutera i tråden, utan bara en inflikning.

Beskrivningen av Sverige är väl träffande, ett egalitärt litet Sovjethelvete styrt av en koncensusknarkande pillemojbefriad maffia.

Det är reklam för hans kommande bok om de nordiska länderna. Se längst ner i originalartikeln.

Han har rätt i vissa avseenden, men han gör också samma fel som alla andra som inte "förstår sig på" svenskar, t ex invandrare. Felet är att inte förstå att svenskar beter sig på ett annat sätt när det inte är några främlingar/utomstående närvarande. För en besökare i Sverige utan nära svenska bekanta framstår landet och människorna på ett visst sätt, men för den riktige svensken är verkligheten inte alls sådan. Svenskar väljer helt enkelt vilka situationer och sällskap som man lossar på slipsen och talar ur hjärtat, och det handlar då om lägen när man är med folk som man känner väl och litar på--bästa kompisarna, familjen, långvariga kollegor. Inga fler.

En engelsman eller arab kan bo i 10 år i Sverige utan att någonsin få en inblick i hur svenskar umgås på riktigt. Svenskar är väl lite grann som japaner på det viset. Antingen är du på insidan, eller så är du på utsidan. Du kan också bli "utfrusen", en svensk specialitet som skrämmer skiten ur invandrare. Men det krävs att du har gjort bort dig rejält först.

För övrigt är det här med "jante-lagen" bland det löjligaste och mest förlegade som finns. Jag har aldrig stött på någon som försökt utöva "jante-lagen" på någon annan. Vem vill vara en konformistisk loser? Det där fanns möjligen i småstäder med hård social styrning, men t ex här i Stockholm är situation rena motsatsen till "jante-lagen".

Att överhuvudtaget hänvisa till "Jante" är något som enbart losers gör. Att försöka skylla på jante-lagen när man misslyckats är väldigt mycket Linda Rosing, väldigt mycket Robinson-Robban. Stendöd gammal 1900-tals-floskel.

Ute på stan är nog den vanlige svensken reserverad.

Men hur många andra länder har fikaraster två gånger om dan där man sitter och är social med i stort sett alla på arbetsplatsen, inte bara de man blivit vän med på jobbet?

Bra tankar, och jag delar din uppfattning.


Väldigt sant. På både arbetsplats och i skolvärlden är vi svenskar generellt sett mycket öppnare än på många ställen i världen. Inte lika hård dress code, alla tilltalar varandra (inklusive chefer) med förnamn eller t.o.m smeknamn (generellt sett). Inte lika strikt hierarki. Tyder inte det på någon slags öppenhet?

Artikeln beskriver "eliten" och hur "eliten" vill bli betraktade, men det är inte "eliten" du möter i fikarummet på arbetsplatser...

Svensken är överlag tolerant, men toleransen har en gräns, när den gränsen nås så kommer förändringarna. De som främlingar har svårt att förstå är varför svensken inte har några behov att hela tiden hävda sig..

Men visst, än så länge sitter liberaler och socialister i maktens boning och svensken tillåter det än så länge det, en del hoppas att bli upptagna i den nya religionens gemenskap som "goda" andra är rädda att bli socialt stigmatiserade i Det Nya Sverige och visst finns det ens viss tröghet i svensken, men när det väl sker en förändring, så kommer den påverka hur vårt samhälle kommer att se ut en lång tid in i framtiden.

Guardian har långt ifrån alltid bra artiklar. Den här var en av dom dåliga. Pekar finger åt ex finskt drickande medan många engelska män och tjejer super som värsta alkisar, speciellt på semestern, finns t.o.m en engelsk serie som följer engelska pojkar och tjejers supande och härjningar i Spanien. Demokrati finns det inte mer av i England, BBC är långt ifrån objektiva i sina politiska reportage etc.

Ja, engelska "chavs" står sig nog väldigt bra i konkurrensen med fulla finnar.

Helt rätt. En av mina bästa vänner är en Dansk som bott över 20 år i Sverige. Han säger att det är först nu på senare år han börjar begripa hur vi Svenskar tänker & fungerar.
Då är ju vi Skåningar ändå att betrakta som halvdanskar.