Citat:
PMDS-symptom tenderar att bli kraftigare kring 30-årsåldern så det är inte helt osannolikt att det kan röra sig om detta. PMDS-symptom kan även förstärka andra bakomliggande problem, t.e.x. stress eller ångeststörning som tidigare funnits. 46 år känns också lite tidigt för att det skulle vara menopaus och just klimakteriestörningar som ligger bakom symptomen.
Egentligen är det mycket att viktigt fastställa diagnos så att man kan behandla det korrekt, man vet även vad man har att jobba med. En fastställd diagnos kan även vara mycket skönt för patienten i sig. I det här fallet kan det vara en stor lättnad att känna att man faktiskt inte är "knäpp i huvudet", det är kvinnliga hormoner som som spökar och gör detta med en, och det är faktiskt helt normalt.
Pratar vi symptomlindring och effekt utifrån escitalopram så spelar det egentligen ingen roll. Men värt att tänka på är att många med PMDS inte behöver medicinera ständigt utan kan påbörja behandling av escitalopram strax innan PMS/PMDS-symptom uppstår, vilket brukar vara någon vecka innan mensturation. (eller om man kartlägger symptom och ungefär när dessa brukar påbörja i menscykeln). Menscykeln är högst individuell.
Jag har tidigare själv analyserat en sådan "sporadisk" användning av SSRI-preparat och vet inte riktigt om det är särskilt klokt. Insättningssymptom kan ju lätt uppstå och det skulle man slippa om man medicinerades kontinuerligt av preparatet istället för att ta det i ett par dagar varje månad. Det är helt enkelt något man får testa sig fram vid. En del kvinnor känner att medicinering kontinuerligt är det bästa valet.
Tycker definitivt att du ska ta upp din teori med läkaren vid nästa möte. Tala även med din mor om detta, hur känner hon? Ibland kan det vara svårt för patienter med PMDS att se sin problematik då symptomen går över helt sonika och man plötsligt mår bättre. Vissa bortfärdar det som ren PMS också, och att det är normalt.
PS: Kontinuerlig användning av SSRI/SNRI-preparat kan även medföra biverkningar. Sexuell dysfunktion och kognitiv nedsättning i form av försämrat minne, försämrad motivation m,m kan uppstå. Detta beror på att dopaminerg nedreglering ofta ses när man hämmar återupptaget av serotonin. Värt att tänka på, om vi pratar om kontinuerlig medicinering. Man kan sätta in ett par olika mediciner och kombinera för att tackla detta dock.
Rätt jävla tyngre gubbar inom ämbetet förespråkar dessa preparat för behandling mot PMDS:
citalopram
desvenlafaxine
escitalopram
fluoxetine
paroxetine
sertraline
venlafaxine
Egentligen är det mycket att viktigt fastställa diagnos så att man kan behandla det korrekt, man vet även vad man har att jobba med. En fastställd diagnos kan även vara mycket skönt för patienten i sig. I det här fallet kan det vara en stor lättnad att känna att man faktiskt inte är "knäpp i huvudet", det är kvinnliga hormoner som som spökar och gör detta med en, och det är faktiskt helt normalt.
Pratar vi symptomlindring och effekt utifrån escitalopram så spelar det egentligen ingen roll. Men värt att tänka på är att många med PMDS inte behöver medicinera ständigt utan kan påbörja behandling av escitalopram strax innan PMS/PMDS-symptom uppstår, vilket brukar vara någon vecka innan mensturation. (eller om man kartlägger symptom och ungefär när dessa brukar påbörja i menscykeln). Menscykeln är högst individuell.
Jag har tidigare själv analyserat en sådan "sporadisk" användning av SSRI-preparat och vet inte riktigt om det är särskilt klokt. Insättningssymptom kan ju lätt uppstå och det skulle man slippa om man medicinerades kontinuerligt av preparatet istället för att ta det i ett par dagar varje månad. Det är helt enkelt något man får testa sig fram vid. En del kvinnor känner att medicinering kontinuerligt är det bästa valet.
Tycker definitivt att du ska ta upp din teori med läkaren vid nästa möte. Tala även med din mor om detta, hur känner hon? Ibland kan det vara svårt för patienter med PMDS att se sin problematik då symptomen går över helt sonika och man plötsligt mår bättre. Vissa bortfärdar det som ren PMS också, och att det är normalt.
PS: Kontinuerlig användning av SSRI/SNRI-preparat kan även medföra biverkningar. Sexuell dysfunktion och kognitiv nedsättning i form av försämrat minne, försämrad motivation m,m kan uppstå. Detta beror på att dopaminerg nedreglering ofta ses när man hämmar återupptaget av serotonin. Värt att tänka på, om vi pratar om kontinuerlig medicinering. Man kan sätta in ett par olika mediciner och kombinera för att tackla detta dock.
Rätt jävla tyngre gubbar inom ämbetet förespråkar dessa preparat för behandling mot PMDS:
citalopram
desvenlafaxine
escitalopram
fluoxetine
paroxetine
sertraline
venlafaxine
Tack så jävla mycket för du finns här för oss.
Jo mer jag tänker på detta så känner jag mig säkrare på att det kan vara PMDS. Min mamma kan må här bra som helst en vecka sen nästa 2 veckor eller något bara förändras till ett monster som mår jävla dåligt.
Om det nu är PMDS så är hennes mirtazapin som hon käkar nu värdelös mot PMDS? Det känns som att det är därför hon någon vecka mår bra som fan och jag tror mirtazapinet hjälper henne tills att hon kommer i sin svacka och mår skit igen. Även fast mirtazapinet inte är effektivt mot PMDS hade hag velat ha kvar det för hennes insomnia och underviktsproblem. Kanske inte 45 mg som hon käkade tills igår då jag sänkte till 37,5 men kanske 15 mg eller 30 mg. Vad tror du?
Jag hade så gärna velat att läkaren på vårdcentralen hade vågat skriva ut Escitolapram innan vi har tid hos allmänna psykiatrin men de vågar/förstår inget. Speciellt när det gäller att lägga till en till antideppressiv. Jag får vänta tills 11 september då vi har vår tid hos allmänna psykiatrin, där jag direkt ska berätta om mina misstankar om PMDS och buga och be att få Escitolapram utskrivet. Jag är första gången på länge optimistisk igen när det gäller min mammas situation.
verkar vara tunga grejer ^^ haha. Får väll avvakta och se ifall det blir bättre under helgen, annars kontakta min läkare och se ifall man kan få nått under inkörnings perioden 
