2005-07-28, 22:28
#1
följande upplevde jag igår, efter att jag kommit hem från jobbet, kl. 10 på kvällen, tanken var att jag å tre polare skulle dricka lite bira å softa, men efter att man sänkt dom två första ölen blir man ju som bekant lite morsk å vill smaka lite på förrådet... illa illa
iallafall, en av polarna var rikigt intresserad av salvia efter vad vi berättat för honom om det, jag skulle köra först för att visa honom, fyllde en liten pipa till bredden och drog i mig allt vad jag hadde.
det började med halucinationer som matrix typ, blåa bokstäver över hela synfältet, bokstäverna blev aztek mönster, å tillslut som bilder av det jag såg som upprepade sig, typ som en såndär spegel som man kan se hur långt som helst i...
jag zoomad in, å nånstans där fastnade jag, jag såg polarna böja sig mot mig, sedan började det riktigt hemska:
det började upprepa sig, typ hacka, först var det inte så farligt, sen när det hållt på ett bra tag (trodde jag) började jag undra vad fan som hänt, det bara fortsatte att upprepa sig.
nu har jag fuckat nått, tänkte jag, jag trodde att jag på nått sätt gjort nått fel, eller råkat trilla ned i nån loop och att jag skulle bli kvar där för evigt (det va sjukt vad mycket jag han tänka på den minuten det verkligen varade) och det känndes som jag var där i typ en livstid, eller mer.
jag hadde fastnat i evigheten, jag visste det, å jag fattade inte hur eller varför (självklart hadde jag inget minne av att det var en drog jag tagit).
sedan såg jag min polaes ansikte, allting var täckt med aztek-mönster, å halva jag var fortfarande fast i evigheten. han hadde en hand på min axel.
"håll kvar mig i den här världen" snyftade jag
"det är ingen fara, du har rökt salvia, det går över" sade han
sakta men säkert tonad mönstrena ned och jag kom så småningom ur salvia världen, kallsvettig och panikslagen.
jag började hinka bira för fulla muggar.
vad som hadde hänt i den verkliga världen var följande: jag hadde rökt, å sedan krampat till som man brukar, sedan hadde jag börjat skrika å gråta, å säga en massa oförsåeliga saker. sedan hadde jag ställt mig upp, och trängt mig förbi mina två polare som hadde försökt hålla fast mig utan att lyckas (dom e båda starkare än jag) och kutat ut i köket och nästan sprungit in i en vägg...
det var nog sista gången jag rökte salvia, iallafall på mycket mycket länge.
salvia är en oerhört kraftfull drog, som inte skall underskattas, man blir betydligt mer än lite skev på det.
senare käkade vi dxm också, jäkligt tufft, men det orkar jag inte skriva om nu...
iallafall, en av polarna var rikigt intresserad av salvia efter vad vi berättat för honom om det, jag skulle köra först för att visa honom, fyllde en liten pipa till bredden och drog i mig allt vad jag hadde.
det började med halucinationer som matrix typ, blåa bokstäver över hela synfältet, bokstäverna blev aztek mönster, å tillslut som bilder av det jag såg som upprepade sig, typ som en såndär spegel som man kan se hur långt som helst i...
jag zoomad in, å nånstans där fastnade jag, jag såg polarna böja sig mot mig, sedan började det riktigt hemska:
det började upprepa sig, typ hacka, först var det inte så farligt, sen när det hållt på ett bra tag (trodde jag) började jag undra vad fan som hänt, det bara fortsatte att upprepa sig.
nu har jag fuckat nått, tänkte jag, jag trodde att jag på nått sätt gjort nått fel, eller råkat trilla ned i nån loop och att jag skulle bli kvar där för evigt (det va sjukt vad mycket jag han tänka på den minuten det verkligen varade) och det känndes som jag var där i typ en livstid, eller mer.
jag hadde fastnat i evigheten, jag visste det, å jag fattade inte hur eller varför (självklart hadde jag inget minne av att det var en drog jag tagit).
sedan såg jag min polaes ansikte, allting var täckt med aztek-mönster, å halva jag var fortfarande fast i evigheten. han hadde en hand på min axel.
"håll kvar mig i den här världen" snyftade jag
"det är ingen fara, du har rökt salvia, det går över" sade han
sakta men säkert tonad mönstrena ned och jag kom så småningom ur salvia världen, kallsvettig och panikslagen.
jag började hinka bira för fulla muggar.
vad som hadde hänt i den verkliga världen var följande: jag hadde rökt, å sedan krampat till som man brukar, sedan hadde jag börjat skrika å gråta, å säga en massa oförsåeliga saker. sedan hadde jag ställt mig upp, och trängt mig förbi mina två polare som hadde försökt hålla fast mig utan att lyckas (dom e båda starkare än jag) och kutat ut i köket och nästan sprungit in i en vägg...
det var nog sista gången jag rökte salvia, iallafall på mycket mycket länge.
salvia är en oerhört kraftfull drog, som inte skall underskattas, man blir betydligt mer än lite skev på det.
senare käkade vi dxm också, jäkligt tufft, men det orkar jag inte skriva om nu...