Geografiska termer

Norska Hinnøya har påfallande lik topologi(!) som Hisingen. Sprickdalen bryter inte längre igenom.

Hinnøya ... språklig sett er det rimeligst å se navnet som en avledning av den germanske roten his-, 'kløve, skjære av', dvs. 'den oppkløvde, istykkerskårne'.

Store Norske Leksikon styrker teorin om en delad Hisingen. Därmed hotas Hisingens status som Sveriges fjärde största ö, men lyckligtvis räddar kulvertering och broar situationen.

Med tanke på danska «hinanden» ~ ‘i dual relation’ så är det inte orimligt att delningen av Hisingen och hinsidan har ett samband.

Här finns en referens till fornlågtyska hinæ andræ:
http://ordnet.dk/ods/ordbog?query=hinanden

Relaterad tråd (tack FB för automatiken i länkarna, med det heter ortnamn utan foge-s):
(FB) Vackra ortsnamn?

I Slöinge är ingen slö utan namnet är kognat till slinga – en slinga på Suseån. Semantiskt sett är Knäred släkt med Slöinge. Krokån rinner runt ett knä innan den når Lagan.

On topic: Knä kan alltså vara en led på kroppen och ett led i ett ortnamn. Kroppsdelar förekommer ibland som led i ortnamn. Lustigkurrar illustrerar med Mölndal och Partille.

I Nödinge råder inge’ nöd. Ledet Nöd- kan vara en naturformation av typen knä. Ljudet k- har kommit och gått i kombinationen kn- om man tänker på uttalet av ett engelskt “knee”. Självaste Beowulf sägs ha besökt trakten.

Det är nog troligare att Nödinge kommer av naudr, som betyder smal/trång, och finns i både nor och eng. narrow. Vad jag vet brukar det syfta på Nödingeån. Men, visst en krök på denna, skullle föralldell kunna ses som ett knä, och ån/bäcken meandrar kraftigt.

Mera Hin- och His- i meningen andra sidan i en delad värld ... Hisvåla är en by strax öster om Leksand. Min svärmor har berättat att korna ca 1940 vallades till Hisvåla på grönbete. Kanske har Hisvåla varit Hinsväla (den andra lilla världen, med tjockt l).

Ett ortnamn som Njutånger kan te sig som ett märkligt namn, och man kan undra om det har med någon individ som njöt av att ha ånger. Så är förstås inte fallet, för svenska och norska ortnamn på -ånger/-anger kommer ursprungligen från de gamla fornöstnordiska/fornvästnordiska orden *anger/*angr som betyder havsvik. I Sverige hittar vi dylika ortnamn i bl.a. Hälsingland, Medelpad, Ångermanland och Västerbotten, som t.ex. Njutånger, Enånger, Harmånger, Ullånger och Lövånger.

De här viknamnsorterna finns nu inte sällan flera kilometer från havet, p.g.a. den landhöjning som Hamilkar omnämner ovan. I Norge har inte landhöjningen varit lika påtaglig.

Njutånger är för övrigt inte blott en ort i Hälsingland, utan är även namnet på ett proggband från Skellefteå.

TS efterlyste lite finska termer:
http://www2.sofi.se/SOFIU/topo1951/_...1/423118a5.htm

Möjligtvis gammal finska från tiden för finska bosättningen i Värmland.

Klickar man på t.ex Saukkolampi så får man upp ett inskannat brev. Vad är det för register egentligen?

I Värmland finns ungefär 7 000 finska ortnamn, varav hälften används i levande tradition. Källa: Se här (sid. 95).

Har egentligen inte med trådens topic att göra, men jag undrar över det du skriver att k även inom andra germanska språk än engelskan blivit ohörbart framför "n" (tex "knee", "knife" etc). Vad jag har läst så ägde denna förenkling av uttalet rum ganska sent, och jag har aldrig hört att den förekommit i svenskan, mer än hvit till vit och liknande (som förvisso i vissa norska dialekter och i isländska blivit kvit resp hvít med uttal kvit, som troligen är lättare att säga än h-vit). Framförallt så har vi ju både k-nä och k-niv k-var, och jag har väldigt svårt att man går tillbaka till något som är mer svåruttalat?

Vi rör oss väl fortfarande i gränslandet(!) till ämnet ... Så länge är topiken inte helt förlorad.

Det verkar som om ett kluster av riktigt gamla ord på kn- i några fall har tappat k även i svenska. Ordet »näve« hör semantiskt till klustret »knipa« / »klämma«. NE Svensk ordbok:

näve subst. ...Hist.: före 1520; fornsv. nävi; germ. ord, bildat till en indoeur. ordrot med bet. 'klämma'

Nåja, det står inte att PIE-näven hade ett k först, men det finns isländska som gnipa ‘nipa’ (on topic).¹ SAOB bekräftar sambandet mellan NIPA och KNIPA:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show...6/59.html#NIPA

Trubbigare koncept kring näven är »knoge« / »knåda« – lätt idéassociativt vokalmässigt sett.
___
¹ Morfemet topo- i topografi / topografi är för övrigt geografiskt betingat och bokstavligen på sin plats.

Åhh, javisst! Och även "nypa" med släktingen "knipa" hör säkert dit, lustigt nog heter det på norska "å knipe"=att nypa
Tack för svaret,
mvh, S

En viss Lanefelt blev berömd för knipövningar i public service. Ett nyp utan knip är som en sommar utan svalor.

Apropå germanskt kn- så kan en tysk „Kneipe” knipa resenärens reskassa. Semantiskt handlar „die Kneipe” om »Knô dej in!« med övligt knô (verb) i göteborgska.

Den arten är faktiskst välbekant för mig fast jag känner den som knäppgök. De har vistats i närheten av ett flertal arbetsplatser, där de för det mesta iakttar andras förehavanden. De är mycket måna om sin fjäderdräkt. Den tunnstrimmiga knäppgökens vokaliseringar är ofta högljudda men (i likhet med härmtrasternas) för det mesta efterapar andra arter i omgivningen. Inte sällan lägger en knäppgök ägg som måste skötas av andra.