Citat:
Fast det är väl inget parhus, däremot så tappar man en del på att det anknytande huset inte hör till fastigheten längre.Jag tycker de här bostäderna som tidigare varit parhus, verkar vara extremt otympliga att få rätt på (nu vet jag inte om det här huset i Borstahusen, varit parhus, men det är ju samma typ som tex Enskede trädgårdsstad).
Jag vet inte om jag köper det där Gert sa, att läget är det enda man behöver bry sig om, huset kan man alltid göra om.
Jag tycker folk renoverar och renoverar, men ändå får de inte ordning på dem. Avlånga konstiga vardagsrum och så måste folk göra konstiga hörnor, där de tittar på tv. Rummen går inte att dela av, p g a snedtak och för lite fönster etc och de får anrätta datorplats i korridorer, med snedtak och ont om plats.
Det är iallafall väldigt mycket projekt innan man kan göra om det.
Ytligt kan det se så snyggt ut, när man sveper runt med kameran, eller hälsar på, men först när man verkligen bor där, märker man hur oplanerat allt är, och att man saknar plats,
eller att man faktiskt bara kan möblera på ett enda sätt, livet ut.
Då är faktiskt inte huset så bekvämt och lyxigt längre.
Man blir tvungen att bygga till ett extrahus för förvaring, för i huset finns inte ett enda vindsförråd etc.
Sånt där är svårupptäckt när man tittar på hus tycker jag.
Känslan märker man först när man är där, ibland måste man sova i ett hus för att känna om grannarna bor i det, och det är för nära inpå, och eller för jobbig insyn.
Ibland måste man leva där ett tag, för att upptäcka att det inte går att möblera om, och för att märka att det inte finns några bra förvaringsutrymmen etc.
Jag vet inte om jag köper det där Gert sa, att läget är det enda man behöver bry sig om, huset kan man alltid göra om.
Jag tycker folk renoverar och renoverar, men ändå får de inte ordning på dem. Avlånga konstiga vardagsrum och så måste folk göra konstiga hörnor, där de tittar på tv. Rummen går inte att dela av, p g a snedtak och för lite fönster etc och de får anrätta datorplats i korridorer, med snedtak och ont om plats.
Det är iallafall väldigt mycket projekt innan man kan göra om det.
Ytligt kan det se så snyggt ut, när man sveper runt med kameran, eller hälsar på, men först när man verkligen bor där, märker man hur oplanerat allt är, och att man saknar plats,
eller att man faktiskt bara kan möblera på ett enda sätt, livet ut.
Då är faktiskt inte huset så bekvämt och lyxigt längre.
Man blir tvungen att bygga till ett extrahus för förvaring, för i huset finns inte ett enda vindsförråd etc.
Sånt där är svårupptäckt när man tittar på hus tycker jag.
Känslan märker man först när man är där, ibland måste man sova i ett hus för att känna om grannarna bor i det, och det är för nära inpå, och eller för jobbig insyn.
Ibland måste man leva där ett tag, för att upptäcka att det inte går att möblera om, och för att märka att det inte finns några bra förvaringsutrymmen etc.
Barnens rum kan man dela av och göra två rum av, men som redan sagts, vad gör man när nr 3 vill ha eget rum.
Sen ligger husen tätt och gillar man inte bo så hade man inte köpt kåken i Skåne, personligen tycker jag det är rätt trevligt.
