Varför tål vissa inte filmer som är moraliskt oklara eller har dåliga slut?

Jag upplever verkligen det här som något patologiskt hos vissa människor.
Det spelar ingen roll om de är på gott humör eller om något hemskt har hänt nyligen.
Om filmen är i den stil de annars gillar eller ej.

Undantaget är skräckfilmer men då endast i form av någorlunda komiska slut.
Typiskt för denna typ av film är att tittaren inte riktigt vet vart det ska sluta och de börjar oftast oskyldigt för att sedan sluta relativt tungt, dock inte alltid helt olyckligt.


Här är tre filmer jag har fått den här responsen av den typen av människor samt läst sådana filmrecensioner av.


Requiem for a Dream (Psykologisk drama, episkt äventyr)
The Road (äventyr, lite sci-fi, action/drama)
Training Day (Action, thriller)


För de som ej känner till handlingen så vill jag inte spoila något då de är bland mina absoluta favoriter men här följer en kort deskription:





Jag irriteras något fruktansvärt över detta på flera plan. Det är sällan jag skriver på det här kontot i andra forum än det politiska men jag har tänkt att knyta det till i alla fall en filosofisk premiss. Nämligen att jag tror att dessa människor är emotionella och goda människor som vägrar vilja se verkligheten runtomkring dem. De vägrar vilja se den i en film eller för den delen rakt framför dem.

De blundar helst för orättvisor de tror sig inte kunna åtgärda medan de brinner för orättvisor på ytan som inte kräver en större personlig, emotionell insats. Genom att vägra att se dessa problem så försämrar de dock sin och därmed världens förståelse för dem.

Jag tycker hursomhelst att det är oerhört synd att de i de fall som någon polare (ahem) dragit med dem till en film som detta så talar de illa eller skriver en dålig recension enbart på grund av detta.


Vad tycker ni?

Och finns det några FB:are som är som detta?


PS: Det handlar alltså inte om overkligt våldsamma eller ens brutala filmer som exempelvis SAW som i alla fall jag upplevt flera av dessa kan se utan större problem.

... Ja, där kom du nog själv fram till ett ganska rimligt svar.

För egen del tycker jag det bara blir mer intressant när filmer bryter lite mot normer, men många människor gillar, som du själv sa, inte normbrytande!

Intressant. Den typen av personer kanske förväntar sig att "rättvisan" skall segra i varje fall och att det måste visas på duken - att något skulle ske senare "off-screen" är inte att tala om. Ett slut som är öppet för tolkningar, likt slutet i The Sopranos, gör en del tittare osäkra då de vill ha allt serverat - det är bekvämare än att tänka själv. Jag tänkte faktiskt direkt på Training Day när jag läste rubriken och det var ett bra exempel. En del föredrar helt enkelt typiska Hollywood-slut framför slut som är mer krävande av tittaren.

The Road hade varit såååååå mycket bättre (och obehagligare) med ett oklart slut, men istället fick vi ett typiskt jävla "Hollywood"-slut. Så det är, enligt mig, ett ganska dåligt exempel här. Egentligen samma sak med Training Day, som känns galet realistisk i början, men som spårar ur till en typisk actionfilm mot slutet. Skrattretande dåligt.

Varför vissa föredrar filmer med lyckliga slut är väl för att de helt enkelt vill se de goda vinna, och de onda förlora. De vill väl ha filmer som mest kan likna snabbmat. De vill ha lättsmält underhållning, inte något som de måste reflektera över efter att eftertexterna har rullat.

Nog kan det också vara en brist på kreativitet och inte bara en ovilja att se.
Här måste man dock verkligen skilja på slut som är snyggt upplagda för att vara ambivalenta och slut som är klart upplagda för att skapa en mjölkko dock.


Jag måste säga att jag inte håller med dig.
The Road följer generellt novellen i den meningen. Det finns andra skillnader som gör novellen lite mörkare men det är inte slutet.
Training Day känns lite för kort bara.
Vilka exempel hade du valt?

Slutet i Memories of Murder är ju egentligen genialiskt, det är till och med så genialiskt att jag blir frustrerad över att de inte tog mördaren så fort jag tänker på filmen. Så man kan väl säga att jag har en hatkärlek till sådana slut.

Jag har de flesta filmer där och gillar alla jag sett! Den enda jag inte riktigt håller med om är Buried men den får gärna vara med ändå!

Salo däremot...där drar nog jag också gränsen! Att göra den mentala kopplingen mellan fascismens mest urartade form av libertinism och något större är för plågsamt för mig. Här faller jag nog bort och väljer till och med sadism utan kontext framför den här typen av sadism.

Satt faktiskt just och funderade på Salo för några dagar sen och det var intressant att du tog upp filmen. Tänk om de exempel jag nämnde är för dem som Salo är för mig? Är det bara grader i helvetet eller finns det något rimligt i hur motbjudande jag finner Salo?

There Will be Blood är en film som jag märkt såna reaktioner från folk efter. Inte så svårt att förstå.

Stoned! jag tog mig faktiskt tiden att se Spoorloos nu efter att ha läst om den. Vilket fantastiskt exempel och ännu bättre då den amerikanska remake som de flesta kritiker ratar tydligen har ett helt annat och mycket positivare slut.


Jag skrek av ilska och satt sen i en facepalm i två-tre minuter så fort jag fick se kistan. "Så klart"...

Jag kände att till och med jag lät mig luras av honom, i alla fall lite. Nog för att jag aldrig hade gått med men ändå. Men av alla möjliga slut för pojkvännen jag kunde tänka mig så var det här perfekt och ett jag inte tänkte mig trots snacket om Buried innan.

Bra exempel!

Funny games är ju ett utmärkt exempel. Jag vet att jag har andra sådana exempel i huvudet, men kan inte dra dom till minnes nu. Folk ogillar oftast såna filmer för att dom bryter mot hur det "ska" vara. Sagostrukturer påverkar folk oerhört mer än vad man kan tro, vissa människor bygger upp sin hela livsåskådning efter ett hollywoodmanus. Hur många tror inte att dom är stjärnan i en film som heter livet? Hur många tror inte att dom "förtjänar" en flickvän?

Många fattar inte att dom inte är stjärnan, utan i vissa fall bara en supporting cast i nån annans story.

Inte för att dra min egen tråd OT nu (fortsätt gärna diskussionen, vad tycker ni om min kommentar kring Salo?) men vilken version av Funny Games bör jag titta på i så fall?


edit: Blev nu intresserad och såg några klipp av filmen. Neäh...inte riktigt min grej. Den är så felaktigt klippt att poängen glöms bort i hur dåligt presenterad handlingen är.