Citat:
Ursprungligen postat av
TheLucky
Att arbetslöshet skapar social oro får väl anses vara ren truism. Det insåg till och med den konservative järnkanslern, Otto von Bismarck, på sin tid. Nu idag kallas det för främlingsfientlighet. Begreppet är en del av en västerländsk narrativ kursändring som skett sedan slutet av 1950-talet med början hos USA:s intellektuella. Jag anser att postmodernismen hade sin egentliga start där och postmodernismen är en reaktion, eller snarare kritik (dekonstruktion i Frankrike) mot modernismens metaberättelser. Modernism stod för empirism och vetenskap i klassisk mening. Det är väl riktigt att verkligheten är mer komplicerad än enbart utvald statistik av fakta. Men som det är idag bestämmer man på förhand hur det är enligt en ideologisk konsensusmodell och väljer sedan att tolka fakta utifrån det. Genusglasögon inom feminismen. Logiskt felslut kallas det för, vilket Karl Popper ofta upplyste oss om.
Wolodarski med flera stödjer idén om strukturell främlingsfientlighet. Vetenskapligt är den inte användbar men framförs som förklaringsmodell i olika rapporter hos myndigheter och riksdag. Det är en ny sorts metaberättelse som lanseras av postmodernister. Idén bygger på förståelse av den andre och att bli medvetna om våra fördomar. Men vetenskapen har gång på gång fastslagit att vi både har sanna och falska fördomar. Hur vet vi då vad som är den rätta? Vilka fördomar vi ska mobilisera i förväg kan vi ju inte veta. Det betyder samtidigt att vi inte heller på förhand kan veta vad vi ska förstå. Det är här postmodernismen krockar med sig själv i svängdörren. Den som i sista instans ska avgöra vad som sant eller falskt är alltså betraktaren själv. Det är en logisk härdsmälta och kallas på ren svenska för god dag yxskaft.
Arbetslöshet skapar oro i samhället. Det tror jag vi alla kan vara överrens om. Men en massinvandring av Västerås storlek kan knappast förbättra situationen när vi har en arbetslöshet på över 8 procent och en växande grupp permanent arbetslösa redan i unga år samtidigt som pensionärer kommer att bli 70 procent fler de närmsta åren. Jag menar att vi måste börja där och inte med en diskussion om SD är ett mittenparti eller högerextremt. Börjar vi med det första ger det senare sig självt. Wolodarskis agendasättande journalistik skulle då omintetgöras. Så också den nya metaberättelsen som självutnämnda antirasister ideligen missionerar om. Det ligger så mycket prestige, makt och pengar i sin egen ficka med att nöta in mångkulturens förlovade vinster (som vi aldrig har sett) att någon objektiv öppen diskussion i ämnet är omöjligt.
Det som är intressant är vad som kommer hända i en nära framtid. Ingen av eliterna verkar veta varför saker och ting går åt helvete.
Irene Wennemo lyckas i en hel artikel inte förstå det mest grundläggande angående arbetslöshet.
Citat:
Visst finns det jobb i Sverige. I går presenterade Arbetsförmedlingen en topplista över vilka yrken som har de bästa framtidsutsikterna. Vad är gemensamt för dessa? Jo, de kräver utbildning och de flesta jobben finns i Sveriges tillväxtregioner. Lösningen på detta kan synas enkel. Det borde räcka att arbetslösa skaffar rätt utbildning och flyttar dit jobben finns. Med lite större piska på de arbetslösa borde de göra rätt, verkar regeringen anse. Varför funkar då inte piskan? (...)Två enkla förklaringar är brist på utbildning och bostäder.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle18264265.ab
Sedan följer ett resonemang om att vi har för få utbildningsplatser och för få bostäder och om vi bara bygger ut universitet, yrkesgymnasium och bygger billiga kommer arbetslösheten att lösas. Vad Wennemo inte förstår är att vi har ett
överskott på arbetskraft. Det bor för många människor i Sverige och vi måste minska befolkningsmängden om vi skall få balans på arbetsmarknaden. Sedan hävdar media och politiker att vi har en åldrande befolkning - men vår situation är uppenbarligen så att vi inte bara får en äldre befolkning (vilken i viss mån har avstannat i Sverige på grund av invandring) vi måste försörja men också en växande grupp arbetslösa. Hur skall arbetslösa kunna försörja de äldre?
DN skrev idag något intressant utan att förklara djupare..
Citat:
Yrkena där det blir svårast att få jobb:
Matroser
Fotografer
Journalister
Barnskötare
Vårdbiträden
Administratörer och sekreterare
Försäljare dagligvaror/fackhandel
Vaktmästare
Lagerarbetare
Fordonsmontörer
Städare
Titta på den här listan. Inget av dessa arbeten kräver universitetsutbildning och trots detta är det svårast att få ett arbete inom dessa områden. Varför är det så? Låt oss citera den andra listan från DN.
Citat:
Yrkesområden och yrken där det blir lättast att få jobb på fem till tio års sikt:
Teknikyrken
Datayrken
Läkare
Specialistutbildade sjuksköterskor
Undersköterskor
Receptarier
Tandvårdsyrken
Flera läraryrken
Kvalificerade yrkesarbetare inom tillverkningsarbete
Flertalet byggyrken
http://www.dn.se/ekonomi/har-ar-yrke...b-i-framtiden/
Vad vi ser är att enbart vissa yrkeskategorier har en positiv framtid och det är i den här listan antagligen enbart läkare, tandläkare, vissa typer av lärare och olika datayrken vilket idag kräver att du är IT-ingenjör. Dessa yrken har alltid varit bristyrken (utom möjligen IT-ingenjör) eftersom staten på grund av fackförbunden konsekvent har vägrat att expandera utbildningsplatser inom dessa så har dessa alltid varit bristyrken. Det är nog enbart tandläkare men framförallt läkare som konsekvent har blivit skyddade lönesänkningar och arbetslöshet genom överproduktion av dem - antingen genom invandring eller ökat antal utbildningsplatser.
Det intressanta här är som sagt att på grund av så hög arbetslöshet så personer med akademisk utbildning, invandrare (naturligt) och arbetslösa en gång så välbetalda industriarbetare sökt sig till de yrkesområdena (den första listan citerad) där det nu råder brister. Även om våra arbetslöshetsprogram skulle fungera 100 procent och alla "dolda jobb" (sjukt begrepp) tillsattes skulle vi fortfarande 25 procent av de arbetslösa vara arbetslösa - eftersom det råder brist på arbete.
I DN papper ( Torsdag 30 januari 2013, s. 23) så säger Mikael Damberg,
Citat:
Socialdemokraterna vill se större satsningar på utbildning som fler platser på högskolor och yrkeshögskolor. Mikael Damberg menar att regeringen visat ett ointresse för matchningsfrågorna. På längre sikt finns det jobb därute. Då gäller det att rusta människorna för dem. Regeringen har dragit ned på antalet högskoleplatser med 26 000 i ett läge när högt utbildad arbetskraft växer. Det här är att backa in i framtiden säger han.
Om SAP vinner valet kommer de göra precis som de gjorde på 1990-talet. De kommer expandera alla universitetsutbildningar ännu mer och på så sätt kommer de kunna gömma undan arbetslöshet. Problemet för dem uppstod under tidigt 2000 när samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar förlorade sitt värde. Fem år senare började ekonomiska och juridiska utbildningar förlora sitt värde på grund av en överproduktion. Är det 26 000 nya universitetsplatser inom teknik och medicin (läkare och tandläkare) som Damberg vill se? Det tror jag inte - istället kommer de expandera billiga samhällsvetenskapliga, humanistiska, juridiska och ekonomiska utbildningar istället - vilket kommer ytterligare devalvera värdet på dem.
Alliansen (och i synnerhet Moderaterna) har försökt minska universitetsplatserna eftersom det inte finns tillräckligt med arbeten. Det lurar in folk i att ta studielån som de sedan inte kan betala. De rödgröna däremot tänker expandera utbildningsplatser och se till så att ännu fler tar lån. Visst, det kommer se bra ut i statistiken när plötsligt alla arbetslösa under 30 år går i yrkesskolor och på universitet men vad fan spelar det för roll när de är färdiga och inte kan få jobb. Det överskott på akademiker som vi såg 2000-2005 kommer bli ännu värre. Således, arbetslösheten kommer äta sig in i medelklassen och då är det antagligen adjö med nästa rödgröna regering. De kommer göra ungefär samma misstag som Hollande och Obama. De kommer bli hatade för detta.
Det är här som främlingsfientligheten kommer stiga in. När både M och S misslyckas med att bedriva arbetsmarknadspolitik kommer SD se mycket stora framgångar. Inte bara hos arbetarklassen men också medelklassen. Till slut har vi sådana kroniska problem med massarbetslöshet att en till finansiell kris skulle få Sverige att rulla ned från det bankdrivna låneberget precis som Grekland och då är det inte SD som väljarna kommer vända sig till men de våldsamma nazisterna alternativt till kommunisterna.
Man undrar egentligen - vill de etablerade partierna ha social oro, fascism och kommunism i Sverige för onekligen tvingar de ju in människor i ett hörn.