Jills veranda, Nashville

Jill Johnson besöker Nashville och talar om countrymusik och den amerikanska södern i sex avsnitt.

I första avsnittet träffar hon James Edwards från radiokanalen The Political Cesspool, som företräder "en politiskt inkorrekt syn på ras". Här berättar Edwards om sina erfarenheter från inspelningen, och går igenom de frågor han fick och de svar han gav: http://lnrlive.com/tpc/tpc20140125a.mp3
Hela programarkivet: http://www.libertyroundtable.com/rad...ical-cesspool/

Han dyker upp vid 21:30 i avsnittet: http://www.svtplay.se/video/1751263/del-1-av-6-titiyo

Nån som sett? Blev Edwards hederligt behandlad? Håller hans tes om att få svarta gillar country?

Nu orkade jag inte ta mig igenom hela radioinspelningen, men jag såg i alla fall på tv programmet. Ganska mysigt program. Jag hajade till när den där mannen började prata om att svarta har lägre intelligens. Det är ingenting jag skulle skriva under på.

Nu har jag inte varit i countrymusikens regioner någonsin, men ja, det stämmer väl att annan musik tilltalar svarta mer än country. Att det skulle bero på låg intelligens har jag väldigt svårt att tänka mig. Kanske är det en blandning av att äkta country inte är så jävla populärt bland folk idag och att många associerar det med rasism.

Har fått bilden av att svarta och countrymusiken hamnade fel ända från början, och att det har etsat sig fast enda sen dess. Vet inte jag.

Att Kakan H ska vara med borgar ju för att man kommer behöva blodtrycksmedicin för att se programmet.

Jag tycker att det är ett trevligt program. Jag är inget fan av Kakan Hermansson precis, men det är kul att gästerna kommer med sin egen vinkling och att det tillåts prägla deras avsnitt på detta sätt, och även att programledaren kan skicka ut gästerna på äventyr och själv ta ett steg tillbaka. Det är också roligt att fokus (så här långt) inte ligger på själva musiken, utan de värderingar och sociala förhållanden som man kanske förknippar med den.

James Edwards pratar bara smörja som alla andra vita rasister i Södern, Countryns existens beror på svart musik lika delar Irländsk-skotsk folkmusik. Banjon är ett instrument som kom med slavarna och infogades i bluegrassen, countryns föregångare.
Soulen är countryns fattiga kusin, textmässigt behandlas samma tematik som i countryn, mycket country är dessutom Gospelinfluerad och många vita country artister låter stundtals som svarta soulsångare när de sjunger långsamma ballader.
Dessutom finns det inte nån känd countryartist som någonsin varit rasist eller för segerationen i Södern, tvärtom, det var genom Countryn, Rock "n" rollen som de svarta fick chans att kunna göra egen musik även för vita. Även de mest hårdföra rednecksen i countryns värld som Merle Haggard har blivit motståndare till den ultrakristna högern inom republikanerna som växte fram på 80-talet, de såg den kristendomen som ett hån mot den kristendom som var gemensam för vita och svarta i Södern

Det finns många svarta i Södern som lyssnar på Country, men country är inte så ensidig som Jill har visat upp i två program, jag satt och väntade på att de i första avsnittet skulle nämna att både Ray Charles och Solomon Burke har gjort många countryalbum, artisten Hank Ballard är svart och en av de största artisterna i countryn, Linda Martell var inte den ende svarte artisten vilket påstods, men hon var den ende kvinnliga svarta countryartisten.
Det är ett välkänt faktum i USA att country lockar svarta, speciellt svarta som saknar den soul som gjordes åren 1959-1972 i Södern innan den dog ut, det de efter 76 kallade Soul är inte riktig soul utan skapad av musikbranshen. Countryn har den själ som den soul som gjordes av Stax records eller Jerry Wexler, Godfather of Muscle Shoals.

Men trots denna lilla snäva syn, det beror främst på att många svenskar egentligen inte fattar vad Country är, se bara på Kikki Danielsson eller de svenskar som gjorde svensk dansbandscountry på 80-talet så är det ett mycket bra program.

Ganska tråkig gäst i programmet denna gång. Inte alls så mycket inriktat på musiken utan det blev väldigt mycket tjat om homosexualitet. Hoppas på bättre och intressantare gäster i kommande program.

Vem skulle gästa nästa program?

Edit: såg att någon rappare som kallar sig Skizz gästar nästa vecka. Sedan Marit Bergman veckan efter.

Väldigt bra koncept, men tyvärr alldeles för trista gäster.

Kul när dom försökte göra "skandal" genom att ta med en lesbisk tjej till en som dom trodde galen "Tea-Party tant". Snabbt visade det sig att den enda galningen var den lesbiska som hade svårt att hantera att tanten hade en icke pk åsikt om lesbiska. Riktigt tokigt blev det när hon satt och grinade och tyckte att andras åsikter var hemska. Hon borde läsa på om både Tea-Party och det libertarianska USA.

Rödnackarna har alltid haft den uppfattningen, knappast någon nyhet direkt.

Småtittade lite på programmet, men tyckte väl inte det var något för mig. Kanske för att Country inte riktigt är min kopp tè. Hade man uppskattat den typen av musik hade kanske programmet varit mer tilltalande. Vad vet jag...

Det positiva med Kakan är väl att hon är väldigt amerikansk, och jag kan se henne passa in med andra liberala kulturprofiler i New York, Boston eller Västkusten. Hon gjorde ju det med musikertanterna i Nashville. Jag tror det är denna stilen som gör att många svenskar inte "kan med henne". Hon verkar vara väldigt emotionell, och det är amerikaner också. De amerikaner jag har träffat kan börja gråta helt öppet när man går in på något sorgligt ämne, medan svenskar kanske sitter och nickar och tar en sup samtidigt under total tystnad. Så det var kul med en annorlunda personlighet i ett program som egentligen behandlar musik från olika människors synvinklar, och samtidigt se att det finns svenskar som kan passa bra in i det landet.

Jag kan förstå att hon tycker som hon gör, men hennes reaktion är väldigt häftig. Hon borde ju vara införstådd med att folk tycker så i delar av USA. Hon är oförstående för en person som är lika oförstående. Man får ju gå in på kulturskillnader, skillnader i uppväxt, politik, religion för att ens försöka fatta skillnaden mellan Tea-partykvinnan och henne, inte att den här kvinnan är en ond person.

Ett bra program om än inte så djupdykande på de artister i programmet som man ibland skulle vilja ha det, och Jill är jävligt snygg = +.

En riktigt bra och genuin serie som får en att vilja besöka Nashville. Roligt att de besökte dels en trailer park för att spegla den fattigdomen och riktiga vapenintresserade red necks som dricker öl och sprit vid lägerelden. Plus inköp av cowboy boots/stövlar och hatt åt en svensk rappare/hip hoppare.

Jill är underbar! Min absoluta favorit av svenska artister genom tiderna. I det här programmet spelar hon ett högt spel då hon låter andra, som hon inte ens känner, styra avsnittens inriktning. Det är lite gambling faktiskt att förlita sig på att man ror det iland. Det blir dock succé måste jag fan säga. "Jills veranda" är en höjdare.

Angående dessa trailer trash: Hade han en Pontiac Le Mans från 1972 under presenningen? När bandet framförde låten satt trailerparet på en Pontiac Firebird från 90-talet. I alla fall den äldre modellen skulle ju vara värd en del pengar i Sverige, men även den yngre. Jag antar att det aldrig går att jämföra Sverige & USA rakt av. Går man på socialen i Sverige så får man inte äga några bilar alls såklart. Det går inte att jämföra "samhällets botten" med varandra. Vårt trygghetssystem är bra men samtidigt ser man att folk hankar sig fram rätt bra i USA också.

Jag menar inte att dra stora växlar på det här. Blev bara förvånad över att dom alltså saknar riktig bostad men har minst två rätt attraktiva bilar (även om vi inte riktigt vet skicket på dem).