Killar kallas oftare för sina efternamn. Varför och vad symboliserar detta?

Men är det inte Zlatan som är unik i det fallet? Av nu levande svenska offentliga personer kommer jag på två som nästan regelmässigt går under sitt förnamn, och det är Zlatan och Carola. (Vad gäller internationella fotbollsspelare finns det väl en hel del som har artistnamn, framför allt brasilianare, och andra som av praktiska skäl har förnamnet på tröjan och blir kända under det, men det tycker jag är en annan sak.) Rimligen är de kriterier som behövs för att man som offentlig person i Sverige ska "bli" sitt förnamn mycket stort kändisskap, folkkärhet och ett tillräckligt ovanligt förnamn. Zlatan har dessutom draghjälp av att förnamnet (åtminstone försvenskat) är lättare att uttala än efternamnet och Carola av att hon har bytt efternamn och blir lättare att hålla reda på under förnamnet (fast jag har för mig att hon väldigt ofta blev bara Carola redan från det att hon slog igenom).

Men är det inte Zlatan som är unik i det fallet? Av nu levande svenska offentliga personer kommer jag på två som nästan regelmässigt går under sitt förnamn, och det är Zlatan och Carola. (Vad gäller internationella fotbollsspelare finns det väl en hel del som har artistnamn, framför allt brasilianare, och andra som av praktiska skäl har förnamnet på tröjan och blir kända under det, men det tycker jag är en annan sak.) Rimligen är de kriterier som behövs för att man som offentlig person i Sverige ska "bli" sitt förnamn mycket stort kändisskap, folkkärhet och ett tillräckligt ovanligt förnamn. Zlatan har dessutom draghjälp av att förnamnet (åtminstone försvenskat) är lättare att uttala än efternamnet och Carola av att hon har bytt efternamn och blir lättare att hålla reda på under förnamnet (fast jag har för mig att hon väldigt ofta blev bara Carola redan från det att hon slog igenom).

Carola var som artist Carola Häggkvist under de första sådär två åren i rampljuset, och bytte sedan till bara Carola, som alltså är ett utpräglat artistnamn, bestämt av henne själv och/eller hennes krets.

Jag tänkte mig artistnamnen (som nog kan vara lite av varje - ibland tas de efter kända historiska personer t.ex.) och förnamnen som två olika saker. Brasilianare har historiskt haft som standard att ta artistnamn, men jag har för mig att det förekommit en eller ett par spelare som inte varit brasilianare som kört med förnamn på tröjan därför att det blivit enklare.

Möjligt, det hade jag inte koll på, men det säger väl ändå något att det tar skruv hos så många. Det bör ha funnits andra svenska artister som velat bli ett förnamn/artistnamn utan att lyckas i lika breda lager.

Många efternamn är ju baserade på herrnamn: Karlson, Svenson, Larsson etc. Många namn slutar dessutom på son, vilket ju gör att namnet låter ännu mer maskulint.

Heter man Ivarsdotter kanske det inte är lika vanligt att tilltalas vid sitt efternamn än om man har ett son-namn....?

Är det bara jag som upplever det som så att tjockisar ofta är de som tilltalas med sina efternamn? Vi har ju Cartman till exempel. Jag var själv en fetknopp under uppväxten och tilltalades med efternamnet sedan sexan började. De flesta andra som kallades för efternamnet var faktiskt också tjockisar, inklusive en tjej, nu när jag tänker efter.

Numera när jag nått vuxen ålder och dessutom är smalare verkar jag ha börjat tilltalas med förnamnet eller mitt gamla barndomssmeknamn igen.

Artistnamn och förnamn sammanfaller ofta helt eller delvis. Exempel: Agnes, Robyn, Kayo och Loreen. Liknande exempel på manliga artister är svårare att hitta. På 50-talet var förvisso en del manliga artister mer kända under sina förnamn än efternamn, som till exempel Rock-Boris och Little Gerhard, men här handlade det inte enbart om förnamn.

Vad gäller fotbollsspelarna så avsåg jag på ett möjligen något förvirrande och förvirrat sätt att skilja mellan ett skapat artistnamn, vilket är tradition bland brasilianare, och en och annan icke-brasilianare som har satt sitt förnamn istället för sitt efternamn på tröjan, kanske därför att de upptäckt att folk i det land dit de värvats haft problem med efternamnet.

Tes: Killar kallas oftare för sina efternamn än vad tjejer gör.

Först och främst - är det någon som motsätter sig tesen? Kan kanske variera i utsträckning från grupp till grupp men i alla fall där jag bor och i mina umgängeskretsar har detta varit ett tydligt fenomen.

Jag själv kallas ofta för mitt efternamn, min syster gör inte det.(Har till och med blivit kallad för mitt efternamn av lärare.)
Min pappa har ofta kallats för sitt efternamn, min mamma har inte det.

I mitt fotbollslag var det vanligt att man kallade vissa(dock inte alla) för sitt efternamn. Som lillebror följde jag min systers fotbollslag lite grann och där vill jag inte minnas att någon kallades för sitt efternamn. Möjligtvis om det var två tjejer vid samma namn, att man sa t.ex. Rebecca P och Rebecca K.

I mina kompiskrets med boys är det även där mycket vanligt. Tjejer jag känner däremot kallas för sitt förnamn eller på sin höjd för för- och efternamn. Aldrig enbart efternamn.

Så även om detta bara är mina erfarenheter, och någon kanske motsätter sig fenomenet, vågar jag påstå att det generellt är rätt väletablerat.

Nu till frågeställningen,

Varför är det så här? Var härstammar detta ifrån? Kan ni bekräfta tesen, blir ni eller vet ni folk som blir kallade för sina efternamn?

Hittade ett blogginlägg där det förklarades med följande:

http://mixednina.wordpress.com/2010/...ars-efternamn/

Går det verkligen att förklara så enkelt? Vad tror ni? Är det ens så i dagens lumpen? Kom med idéer. Är fenomenet kanske på utgång, håller det på att suddas ut?
Känns konstigt att lumpen skulle ha så stor påverkan, när det förekommer även i tidigare ålder.

Jag har svårt att sätta fingret på var det kommer ifrån. Inte som att unga idag(inkl. jag själv) blir inlärda att vi ska kalla andra för deras efternamn.

Sen undrar jag även vad ni tror/tycker att det symboliserar? Tycker ni det är helt obetydligt eller kan ni som jag tycka att bli kallad vid sitt efternamn är lite respektingivande och hedersfullt? Nästan som en titel.

Kan man därmed göra det till en jämställdhetsfråga, d.v.s. höjer man det ena könet genom att i större utsträckning kalla män för sina efternamn?

Ge svar på mina frågor, ställ egna. Diskutera!

Om man utgår från en feministisk synvinkel så skulle man kunna förklara detta genom att man använder förnamn på kvinnor för att det inger ett mer privat intryck, att man "känner" personen. Det blir helt enkelt en närmare relation till personen då man oftast använder sig av förnamn (i det flesta fallen) i nära relationer som kompiskretsar mm.

Anledningen till detta skulle alltså vara PGA. könsrolls-indelningen och de normer som följer med patriarkatet där kvinnan fortfarande förknippas med hemmasysslor (det privata) och mannen med arbete. Självklart inte i lika stor grad längre men vissa strukturer ligger kvar.

Efternamn ger ett mer respektingivande och seriöst intryck.

"Idag var moderaternas ledare Reinfeldt på besök"
"Idag var centerpartiets ledare Annie på besök"

Inte så bra exempel kanske, men ändå.