Skvaller om Michael Badelt (år 2014 ägaren till Club Privé)

"Hockeyproffset som blev porrkung


När den 16-åriga Michael Badelt skrinnade in på isen i Rögles färger var det en livslång dröm som uppfylldes: Att få spela i Elitserien. Det fanns inga gränser för hur långt den talangfulle Halmstadkillen kunde gå. 16 år senare driver Badelt porrklubben Club Privé i Stockholm, har domar för bland annat utpressning, vapenbrott och människorov i bagaget och utpekas av polisen som en av ledargestalterna inom Balkanmaffian. Moore har träffat honom.

En snäll hockeykille med otrolig talang, men som saknade disciplinen eller en cynisk, kallhamrad torped med många ljusskygga verksamheter – beroende på vem du frågar får du helt olika svar på vem Michael Badelt egentligen är.

– Jag är en helt vanlig idrottskille från Halmstad som pluggade ekonomisk linje med inriktning på marknadsföring på gymnasiet samtidigt som jag satsade professionellt på hockeyn. Träning var mitt liv, minst två gånger om dagen. Det är det väl fortfarande, men idag är det boxning som gäller, säger Michael Badelt själv.

Som 16-åring värvades han till Rögle där han spelade i fem år. Sedan följde klubbar som Oskarshamn, München, Sunne och Hammarby, ”Det är lite lustigt, alla lag jag spelat för har börjat gå dåligt”. NHL-kontraktet låg inom räckhåll.

– Jag var på ett camp med Detroit och Ottawa ville drafta mig, men jag hade ledsnat på hockeyn. Jag är en individualist och hade svårt för det kollektiva med laget. I Sverige ska alla hålla sig innanför ramarna och inte tycka så mycket. Dessutom hade jag uppnått det jag ville, spelat i juniorlandslaget och i Elitserien.

Under uppväxten i Halmstad jobbade Michael ofta i dörren och med vad han själv kallar ”ekonomisk rådgivning”.

Du drev alltså in pengar?

– Jag uppmanade till betalningsförmåga och det får du tolka som du vill. Det står i mina handlingar från frivården att jag är ekonomisk rådgivare och då måste det väl vara så, säger Michael Badelt.

I handlingarna står också anledningen till att han satt inne åtta månader 2005: Utpressning och människorov. Två grova brott, men Badelt ser inte det som ett problem.

– Det enda är att det är ett jävla misslyckande att åka dit. Då har man gjort något fel. Men jag har själv valt det här livet och då får jag stå mitt kast. Man får tänka igenom hur man ska hantera situationerna om man har någon självbevarelsedrift, man skaffar inte bara vänner i den här branschen.Väljer man fel gäng så dör man?

– Jag har alltid kört själv så det har inte varit något problem, men slutar man vara ödmjuk går det snabbt.

Strippklubben han nu driver är den ökända Club Privé, en strippklubb i centrala Stockholm som också utpekats som bordell. Den tidigare ägaren, en före detta kriminalinspektör vid Stockholmspolisen, dömdes till fängelse för skattebrott.

– Polisen tror att jag sköter klubben åt min bästa vän, Mille Markovic (före detta landslagsboxare och utpekad som ledare för den jugoslaviska maffian, red:s. anm.), men det är min klubb. Dessutom är jag snyggare än vad han är, haha. Jag hade hjälpt till där och för två år sedan tog jag över den. Han har sina affärer, jag har mina affärer, men vi står bakom varandra till hundra procent. Det är alltid bra att driva företag och det här är bra business så jag klev in i det.

Idag jobbar där ett 80-tal strippor, dörrvakter och serveringspersonal.

– Vi är Stockholms enda riktiga klubb. Fast jag funderar på att göra om klubben till lite mer hardcore. De andra strippklubbarna är bara bleka kopior.

Verksamhetens inriktning är ingenting som berör dig på något sätt?

– Nej, sex och porr är naturligt idag. För mig är det viktigt att tjejerna ska ha det bra och att det ska vara rumsrent. Tjejerna ska inte utsättas för saker de inte vill. Och vi narkotikatestar våra anställda. Det här är ett jobb och vi tar hand om våra anställda, säger Michael Badelt.

Vilka tjejer är det som jobbar hos er?

– Det är helt vanliga tjejer, förskolelärare, sjuksystrar – alla typer. Det de har gemensamt är att de gillar att tjäna pengar; en medelmåttig strippa tjänar 40 000–50 000 kronor i månaden.
Förstår du kritiken som riktas mot porrklubbarna?

– Ja, det är väl inget att sticka under stol med att det varit illa skött tidigare, men jag vill ju ha ett gott samarbete med grannar, polis och kunder. Jag släpper till exempel inte in kriminella på min klubb. Varför ska vanliga skötsamma gäster behöva vistas i en sådan miljö? Ingen gäst ska behöva känna sig otrygg hos oss. Vi har allt från kändisar till vanliga Svenssons. Då är det dålig business att ha kriminella där. Men polisen gör allt de kan för att jävlas med mig som sköter en legitim verksamhet. De borde ta tag i andra delar som våldtäktsmän, hustrumisshandlare och pedofiler.

Du är ju själv kriminell?

– Nej, jag är inte kriminell. Jag är en idrottskille som blivit entreprenör.

Polisen håller inte med dig. Du är misstänkt för tre mord, de menar att du fortfarande sysslar med indrivning, beskyddar- och låneverksamhet och att Privé bara är en extra verksamhet för din illegala organisation.

– Jag respekterar polisen och deras jobb, men jag skiter i vad de säger, de får säga vad de vill. Jag förstår bara inte varför de satsar resurser på mig och inte rensar upp i den kriminella världen. Nu har det i och för sig lugnat ner sig, men jag vill ha ett gott samarbete med dem, det är ju ändå jag som betalar deras löner genom mina höga skatteinbetalningar, haha.

Trots att Badelt inte ser sig som kriminell förnekar han inte sina band till den undre världen.

– Mille lärde jag känna eftersom vi båda var idrottskillar från Halmstad och stod i dörren. Vi hade helt enkelt samma syn på många saker. Jag har en bra dialog med alla gäng i Stockholm idag, men den kriminella världen har förändrats. Jag har varit med länge och umgåtts med många av den gamla stammen, de som var tuffingar på riktigt. Idag är det mycket snack om vad man ska göra och hur tuff man är, men det är bara tomt prat som utmynnar i meningslöst våld. Och sedan polisanmäler man varandra. En riktig tuffing för mig idag är snickaren som jobbar 7-16 eller lagerkillen som jobbar helg. Vanliga knegare som orkar år ut och år in utan att gnälla. För många av oss andra har det alltid handlat om pengar, och då försöker man först och främst använda hjärnan. Om inte det fungerar använder man musklerna. Men folk skjuter varandra för småpengar, det finns ingen heder och ingen vänskap bland kriminella längre.

Ångrar du inte att du inte satsade på ishockeyn?

– Det är klart att man kan tänka på att det hade kunnat vara annorlunda, men jag ångrar ingenting. Jag har valt det här.

Vad känner du för att ha pressat folk på pengar?

– Du menar gett dem ekonomisk rådgivning? Där känner jag ingenting förutom att rätt är rätt och fel är fel. Har du lånat pengar måste du betala tillbaka dem. Men jag gör det här lagligt via inkassofirmor. Våld är primitivt, man ska använda hjärnan.

Vad säger familjen om att du kanske kunde ha varit NHL-proffs, men idag är dömd och driver en porrklubb?

– Det är inga problem faktiskt. De vet vad jag jobbar med. Pappa brukar säga att man ska vara bäst och värst på det man gör och vara korrekt. Det är precis vad jag är.

Ditt liv kan ju knappast ha varit en dans på rosor.

– Det finns många tuffingar som påstår att de skulle göra vad som helst, skjuta hit och skjuta dit, men om sanningen ska fram är alla rädda när kulorna viner. Det handlar inte om att vara rädd utan förberedd. Vissa kan hantera rädslan, andra kan det inte.

Du säger att du är en legitim affärsman idag, men hur har din tidigare kriminella verksamhet påverkat ditt liv?

– Det är klart att man är lite mer vaksam och tänker en extra gång på säkerheten. Jag går inte ut särskilt mycket heller utan det blir mest hemmafester runt om i Stockholm.

Hur länge tänker du hålla på med Privé?

– Så länge som möjligt. Jag tror inte att jag kommer att tröttna, det finns alltid något man kan göra bättre. Jag gillar att driva egna företag och utveckla och skapa nya grejer. Och jag mår inte dåligt av det jag håller på med, på min klubb finns ingen förnedring och inga övergrepp.

Finns det ingenting du saknar?

– Lugn och ro och vila.
Annars har du allt du behöver, eller?

– Nästan allt. Det sjuka är att jag bara har en enda vän och ändå brukar jag säga att jag är miljonär i kärlek. För att jag har en riktig vän. För i den kriminella världen finns inga vänner, bara avundsjuka och svek. Visst, jag kan ta en fika med någon kompis från hockeytiden, men vänner? Det har jag bara en. Det är fan tragiskt."

Källa: http://www.moore.se/2010/01/13/hocke...blev-porrkung/