En politisk-ideologisk rörelse som kanske kom att i särskilt hög grad engagera "ungdomar" på 50-talet var väl
Aktionsgruppen mot svensk atombomb. Tillåter man sig lite kalendarisk frihet kan man kanske även nämna den långa kristendomskritiska
"tro-och-vetande"-debatt som filosofen Ingemar Hedenius initierade vid 1940-talets slut, samt
"trolöshetsdebatten" vid 1960-talets början, vilka bägge attraherade ungdomar som på olika sätt ville distansera sig från kyrkans, statens och traditionens (upplevda) konsensus- och kontrollsamhälle.
Till skillnad från det senare 1960-talets politiska rörelser var dock dessa inte så renodlat förknippade med något genomgripande "generationsuppror" och inte heller med en viss populärkulturell estetik utan det handlade fortfarande mest om unga studenters intellektuella och/eller idealistiska meningsutbyte. Massans aktiviteter och populärkulturen betraktades fortfarande med misstänksamhet som potentiella problem och det var först i samband med massutbildningen och mediaexplosionen som det tidiga 1900-talets ungdomskult kunde göra comeback.