Jag har sedan länge slängt ifrån mig den axlade språkmanteln och kommit till insikt om att jag nog är rätt dålig på svenska när allt kommer omkring. Det finns en uppsjö av lingvistiska regler, normer och ramar som ska följas och jag är väl knappt medelkunnig inom språkvetenskap för en tjugoåring. Vad jag däremot känner att jag kan bidra med i antingen en debatt eller en diskussion, är en liten portion ödmjukhet. "Nowadays" åtminstone, när man blivit slagen till jorden en gång för mycket

.
Däremot tänkte jag bara ge min syn på saken, utan att på något sätt slänga mig med påhopp eller dylikt.
"På vilket sätt är inte språkfel relevant i det här fallet? Den här personen förordar
avancerat språk som ett bra retoriskt knep. Samtidigt är det slående uppenbart att vederbörande inte på något sätt behärskar
avancerat språk"
Samma uttryck upprepas i exakt samma tappning inom två meningar.
"Samtidigt är det slående uppenbart att vederbörande inte på något sätt behärskar
avancerat språk" - Personen ifråga hävdade väl endast att han/hon
talar god svenska, någonting som naturligtvis inte utesluter att man har svårigheter med att överföra det tänkta mönstret i skrift?
I vilket fall som helst tror jag på distans i en debatt. Jag håller mig till den delen av debattskaran som försöker att inte "ge mig in" i en debatt, utan kanske mer kommentera den. Jag tror att användandet av diverse retoriska knep kan försvåra din intention på samma sätt som säljknep kan försvåra en försäljning. Det blir konstlat, avlat och inte alls så genuint som man kanske vill att det ska uppfattas när man slåss för sin sak. Lite upplevelsen JAG får när jag läser dina inlägg barnet. Det känns inte äkta, det känns inte välmenat utan det ter sig mer likt galanteri. Det avskräcker mig och jag slutar att lyssna.
Tack för mig