Retorik-tråden [Sammanfogad]

Självklart... det är oerhört viktigt för alla spektrum av livet om det så är karriär, dejtande eller bara hur man för sig.

Retorik är viktigt. Men, Sverige behöver inte fler unga vuxna som pratar i hundratio utan baskunskaper - så skolan borde fokusera på matte etc. och lämna resten till Elaine & Co.

Jag tycker mig se att vissa politiska eller aktivistiska grupperingar sysslar med falska vilda anklagelseonliners och utmålningar mot deras meningsmotståndare.

Det kan exempelvis låta:


"Han tafsade på mig 2008"
"Du är rasist/rasistisk"
"Transofob!"
"Du står inte upp för demokrati"
"Jag [till skillnad från min meningsmotståndare] står upp för alla människors lika värde"

Den anklagade brukar alltid få göra en lång utläggning och resonera varför anklagndet inte stämmer, använda fakta, logik. Detta kräver resurser av tålamod, energi och tid. Därefter kan den anklagande bara upprepa onlinern eller använda en ny oneliner för att smutskasta.

Jag resonerar att för en oinsatt åskådare (allmänheten) fastnar ett onelineranklagande på näthinnan starkare än en långt tråkigt försvar. Offensiven kräver mycket mindre energi än försvaret.

Jag förespråkar sanning och fakta framför allt. Men i diskussionsklimatet som råder så undrar jag om inte ren smutskastning och fula knep ger mer effekt.

Jag undrar hur det skulle se ut om den försvarade (d.v.s. all försvarande på samma gång, på samhällsnivå) antingen bara svarar "Nej, det stämmer inte." och ingenting mer, eller bara kommer med en tillbaka-anklagning; "Du vill ha folkmord", "Du är satanist", "Du är pedofil".

Är det dags att alla slutar att försöka köra fairplay och konstruera långa resonemang med fakta och logik och istället svaramed samma medicin med elaka falska anklagelser? Skulle vi se ett skifte i den allmänna opinioen åt något håll?

Vad tror ni?

totalt hjärnsläpp: vad fan kallas det när man tar ett påstående och i princip förenklar/förlöjligar det p.g.a. en eller flera beståndsdelar? Inte är del väl reduktionism (är det ens ett ord? fan vad stekt jag är)? opiaterna kokar verkligen skallen på mig, känner hur mitt ordförråd och retoriska förmåga sakta men säkert förvittrar, men skit i det - just nu är jag mest nyfiken på vad det jag efterfrågar de facto kallas för.

reduktionism (t.ex. ett reduktionistisk uttalande? det låter helt felknullat; låter som en jävla anglicism ju), överförenkling eller något annat? gah.

Finns ju hur många väl använda retoriska frågor som helst och att eventuella svar, kontringar eller på annat sätt förklarande meningsfulla ord gällande sådana kan diskuteras i den här tråden.

Som; något självklart svar på frågan "vad kom först, hönan eller ägget?" skulle kunna vara ett exempel på.

Kanska uttjatad fråga från okunniga.

Hönan kom först. Evolutionära genetiska variationer uppstår alltid på fosterstadiet när en ny individ skapas, alltså från höna till ägg. Aldrig tvärtom.

Nu är väl meningen med en retorisk fråga inte att få ett svar.

Angående ditt exempel med vem som kom först av hönan och ägget, det var ägget.
För att förtydliga så fanns det ägg långt före att hönor fanns.

Vad tusan är det här för begrepp? Är det lika med ad hominem och om, varför skriver man inte det då?

Nej, det är ett Tu quoque argument.

Det är helt enkelt ett simplare sätt att uttrycka ad hominem.

1978 myntade den australiske journalisten Michael Bernard uttrycket, som ett sätt att beskriva sovjetisk retorik/propaganda riktad mot väst.

In 1978, Australian journalist Michael Bernard wrote a column in The Age applying the term whataboutism to the Soviet Union. Bernard explains that he is lifting this term from "a letter writer in a leading British Daily." The piece comments on "the weaknesses of whataboutism — which dictates that no one must get away with an attack on the Kremlin's abuses without tossing a few bricks at South Africa, no one must indict the Cuban police State without castigating President Park, no one must mention Iraq, Libya or the PLO without having a bash at Israel". This is the first and only recorded instance of the term being applied to the Soviet Union during the Soviet era.

"Soviet propagandists during the cold war were trained in a tactic that their western interlocutors nicknamed 'whataboutism'. Any criticism of the Soviet Union (Afghanistan, martial law in Poland, imprisonment of dissidents, censorship) was met with a 'What about...' (apartheid South Africa, jailed trade-unionists, the Contras in Nicaragua, and so forth)."

https://en.wikipedia.org/wiki/Whataboutism
https://en.wikipedia.org/wiki/And_yo...nching_Negroes

Men varianter som "whataboutery" förekom redan innan, om andra konflikter, som den på nord-Irland mellan IRA och unionister.

Tack för svar!

Det går således tillbaka i tiden med själva begreppet.
Och innebörden begriper jag mer nu.

Då svänger sig respektive "debattläger" med den här
tekniken, som jag förstår det, oavsett vad det gäller.

Ingen gillar väl att bli anklagad för en dålig argumentations-
teknik?