Citat:
I stället attackerar han filmbranschen. Det är där det stora problemet finns enligt honom.
– Svensk film är så extremt monokrom, om jag ska vara helt ärlig så har jag inte sett någon svensk film i år. Varför gör man det så verklighetsfrånkopplat? Förutom Monica Z som utspelar sig på 60-talet, det är fine, det ska inte vara någon mångfald där. Men i allt annat så är det ju inte det. Jag tror aldrig att svensk film får något hederspris för att man drar kampen vidare för att visa Sverige som det ser ut i dag, säger han.
Han tror inte ens tanken fanns att presentationen av honom skulle missförstås.
– Jag är inte förvånad. Det är en liten sluten värld. Där finns det inte något mångfaldstänk och hur saker och ting kan uppfattas av en minoritet för minoriteten finns inte representerad överhuvudtaget, säger han.
http://www.aftonbladet.se/nojesblade...cle18212772.ab
Han gav sig på Astrid Lindgren och kallade henner för värsta rasist och spottade på hennes verk och dom som gillar det för ett par år sedan, publiken mest bestående av svenskar skrattade och applåderade hysteriskt. Nu är han missnöjd med svensk film som inte visar Sverige hur det är idag. Vill verkligen Kodjo visa verkligheten i mångkulturens Sverige som den är eller är intentionen att försköna hans egen kultur och ursprung till orealistiskt positiv?