Bukowskis eller Stockholms auktionsverk?

Hej! Jag har ärvt ett antal tavlor till ett högt värde och de ska nu säljas. Jag har haft både Bukowsisk och Stockholms auktionsverk på besök för värdering och båda firmorna för vill hemskt gärna sälja tavlorna. Jag har själv väldigt dålig kolla på dessa firmor men har förstått att de är de 2 största i landet. Någon som har kolla på vilket alternativ som vore bästa? Vilken firma kan helt enkelt få ut mest kräm vid eventuell försäljning? Vilken firma har bäst rykte och bäst kontaker?

mvh

Bukowski är väl prestigenissen no1. Annars är Uppsala auktionsverk seriösa. Men det beror på villa verk det handlar om. Är det internationellt gångbara grejer skulle jag inte tveka att anlita Bukowski. Men hör dig för mera och kolla gärna på SVTs dokumentärer om konstförfalskningar där dom.också synar auktionsverken. Finns kanske kvar hos svtplay?

Det är närmast hugget som stucket. Men jag tycker Verket (SAV) marknadsföringsmässigt behandlar det inlämnade godset bättre än både BU och UAK. Att få sin inlämnade tavla på visningen hängd i en av BU:s passager högst upp under taket är inte kul. Den gamla prestigen som fanns hos BU på Carl-Gustafs tid (och FF) håller uppenbarligen på att flagna. De "nya" ägarna kladdar och klottrar för mycket, och visade åtminstone inledningsvis - förvisso för en del år sedan - att de inte förstod den svenska auktionsmarknaden.
SAV:s omgörning ca 00-01, var det väl, blev ju helt perfekt lyckad. Jag skulle satsa på SAV, den forna underdoggen bland auktionsfirmorna i Sthlm som verkligen har vuxit under Nicklas tid.

Jag skulle också köra på Auktionsverket. I egenskap av att ha en del med auktionsbranschen att göra så upplever jag Bukowskis mer som krämare som agerar utan egentlig respekt för den samtida konstbranschen och som skiter fullkomligt i levande konstnärers villkor.

Har dessutom vid fler tillfällen upplevt att de har lockat folk att sälja verk med löftet att köpare finns och att höga priser är garanterade; vilket ej har varit sant. Säljarna står då med föremål som blir återropade, vilket inte ser bra ut för framtida försäljningsförsök eller konstnärers generella prisbilder. Det tar Bukowskis inget ansvar för, de vill bara få in sin provision vid eventuell försäljning.

Det påverkar kanske inte dig, men är det hugget som stucket för dig så kör lika gärna på Auktionsverket.

Bukowskis gjorde ett väldigt oseriöst intryck på mig sedan en släkting råkade ut för ett märkligt förfande. Han hade ett objekt på stora kvaliteten som blev osålt. Snabbt tog Bukowskis kontakt och försökte övertala honom att dumpa föremålet till vrakpris på deras vanliga nätauktion! Även vid ett annat tillfälle har folk som säljer på Bukowskis blivit utsatta för väldig press av auktionshusets personal att dumpa pris när man lägger ut föremål på nytt. Verkar vara satt i system och något som uppköpare snappat upp att det förekommer på Bukowskis.

Men om inte föremålet blev osålt till det ursprungliga utropet, fanns det tydligen ingen större efterfrågan. Då kan det ju vara en rimlig strategi att sänka förhoppningarna en smula.
Oseriöst skulle jag inte kalla det rådet.
Dessutom kan ett lägre utrop trigga fyndkänslan hos vissa köpare. Har man sedan tur kan slutpriset rent av bli högre än det första, högre utropet. Det har hänt mig.

Hur skulle Auktionsverket vara annorlunda i det fallet, menar du?
Jag har aldrig märkt någon skillnad vad gäller affärsmodell.
Möjligen upplever jag att Bukowskis är lite kräsnare.
Och hos båda krävs det allt finare och dyrare saker för att få vara med på slagauktionerna. Annars blir det division 2 på nätet.

Det är i alla fall tryggare att sälja genom dessa båda än hos random konsthandlare. Där kan du bli riktigt blåst om du inte kan dina saker.

Jag förstår din synpunkt, men har i många fall sett hos just Bukowskis att det går till såhär: det bjuds på föremål nästan upp till acceptpris, sedan väntar man på en ny aution för att kunna bjuda ännu lägre. Verkar vara uppköpare som ägnar sig åt detta och har nu sett det så många gånger att jag vill påstå att det är satt i system. Riktigt obehagligt blir det om man tänker sig att de här uppköparna dessutom är personligen bekanta med personal på Bukowskis och har möjlighet att påverka reservationspriset. Bara spekulation, så klart. Men ändå.
Hur som helst pressar Bukowskis sina kunder ganska hårt att gå ner i pris.

Det där är för sofistikerat för mig.
Hur menar du att Bukowski har intresse av ett lägre slutpris?
Det borde väl vara tvärtom, eftersom dom får procent på försäljningssumman.

Bukowskis tjänar på att det blir en affär. Alternativet är att kunden tar tillbaka sitt föremål och då har Bukowskis inte tjänat en krona.

OK, då är jag med. Men hur skiljer detta sig från Auktionsverkets agerande när man står där med sin osålda tavla?

Affärsmodellen må vara densamma, men jag känner till i alla fall ett fall där en stor målning av en nu levande konstnär som skulle ropas ut för strax under miljonen av okänd anledning plockades bort från auktion. Genom Bukowskis försyn såldes målningen dock bakom kulisserna till intressent som lagt förhandsbud inför auktionen, med effekt att lagstadgad följerätt aldrig betalades till konstnären ifråga. Det är ett jävla sätt som gör att man hyser viss skepsis mot huset som tjänar mycket bra på det fåtal samtida konstnärer som lyckas bibehålla intresse för sina produktioner. I detta avseende agerade de till fullo som "random konsthandlare".