Sverige har ingen egentlig forntid.

Enligt Snorre Sturlasson var asagudarna ursprungligen dödliga människor som invandrade till Sverige, några århundraden efter Kristus, varefter de blev härskare och så småningom upphöjda till gudar de nordiska inbyggarna som vart deras undersåtar.

Om det vore sanning skulle det rimma illa med föreställningen om asatron som den ursprungliga religionen i norden, nästan lika importerad och främmande som kristendomen. Oden själv kanske bara var en krigare som hade blivit rik på kontinenten efter att ha stridit för/emot romarna.

Värre vore det om dessa asar var de som införde mycket som vi uppfattar som typiskt urgermanskt till våra trakter, såsom runor, asatron, djurornamentiken och kanske till och med språket. Det är nämligen så att skillnaderna mellan de olika grenarna av det germanska språkträdet var obefintliga då, man kan inte bestämma sig huruvida inskrifterna som kallas "urnordiska" verkligen är nord eller väst-germanska. Detta kanske tyder på att språket inte hade haft tid på sig att dela sig, vilket tyder på att delningen skett sent, lite väl sent för språket skall ha talats här länge.

Man talar ofta om hur germaner "återvände" till norden under folkvandringstiden, men varför överväger man sällan tanken om att de inte kom från norden till o börja med?

Jag är intresserad av forntiden och äldre språk, men ibland känns det som att man bara antar saker o ting, jag försöker inte förneka svenskarna deras identitet, utan jag vill bara hålla en intressant debatt.

Vi har rätt många arkeologiska fynd/källor tex att folk fanns i norr långt före samerna. Samerna brukar dock där köra till med bortförklaringen att de (samerna) var så rädda om miljön att de inte lämnade arkeologiska fynd/källor efter sig. Samma sak kan väl då gälla skriftliga källor om Sveriges forntid... Annat vore ju extremt orättvist. Personligen tror jag dock även branden på Tre Kronor gjort sin del gällande skriftliga källor. Våra äldsta källor brann upp där och annars var folk på forntiden inte så noga med att anteckna allt tyvärr.

Av de nordiska länderna är det endast Norge och Island som har en rimlig historieskrivning. Sveriges och Danmarks historieskrivning däremot har belastats av historikernas och deras uppdragsgivares ambitioner att få sina hemländer att framstå som de äldsta, ärorikaste och mest framstående länderna i hela världen. Sverige är förmodligen världsledande när det gäller nationalromantisk och förljugen historieskrivning. I det avseendet klår vi dansken med hästlängder. Denna historiesyn, som är så djupt rotad i den svenska folksjälen, "harmoniserades" med de arkeologiska fynden och fick en "vetenskaplig" legitimitet i början av förra seklet tack vare Stjerna och Nerman. Och trots att många steg i riktning mot en rimligare historieuppfattning har tagits under de senaste decennierna så verkar ändå Stjernas och Nermans idéer leva kvar.

Norges historieskrivning är, tack vare Snorre och andra, som sagt ganska rimlig, säkert inte 100% sann, men rimlig. Men det Snorre skrev om Sverige handlar som jag ser det mer om det Sverige som fanns runt år 1200 än om dess förhistoria.

Idén om att den nordiska bronsålderskulturen skulle vara själva upphovet till det urgermanska språket, folket och kulturen verkar ha uppkommit i Tyskland i slutet av 1800-talet och omhuldades av arkeologer som Gustav Kossinna och andra som ville förlägga indoeuropéernas (som de kallade die Indo-Germanen) urhem till Tyskland och Nordeuropa. De tänkte sig alltså en massiv utvandring från Tyskland mot söder och öster som skapade tomrum som kunde fyllas av folk från norr. Numera vet vi att den bilden är felaktig...

En sak som många säkert inte vill veta av är att Vikingarna kanske egentligen var ättlingar till kontinentalgermanska kolonisatörer och köpmän som kom hit tidigare under järnåldern, och att allt som förknippas med Vendel- och vikingatid - asatro, runor, ornamentik, båtgravar, klinkbyggda skepp etc. uppstod och formades i Tyskland och Nederländerna hundratals år innan alltsammans etablerades i Norden, och att det var invandrare från dessa trakter som tog det med sig hit...

Det är inget fel med att hänge sig åt lite nationalromantik emellanåt men då bör man hålla sig till Sveriges riktiga historia från medeltiden och framåt!

Å andra sidan finns inga påtagliga spår av äldre språk än germanska i Norden.
Jämför med Frankrike där det galliska arvet är synligt i både ortnamn och språk.

Intressant, har själv alltid tyckt att angler och saxare är lite lika vikingar kanske främst baserat på bilder föreställandes deras respektive båtar. Vidare ska väl Oden och Wotan vara synonymer för samma gud (eller åtminstone gudomligheter som påminner om varandra tämligen mycket) samt att vikingar, precis som anglerna och saxarna slog sid ned i brittanien och blev en del av samhället. Likheterna har slagit mig, men jag har mest tänkt att det rör sig om slumpen och en mer "all-germansk" identitet. Men det skulle alltså kunna vara så att vikingarna som invaderade England i det närmsta var en försenad anglo-saxisk invasion som övervintrat i norden ett par hundra år?

I vilket fall, något tips på vart man kan läsa mer om saken?

Att den germanska kulturen är en kontinental importprodukt är väl omtvistat? Religionen är ett blytungt bevis.

När det gäller eventuella tidigare kulturer kan de ha varit alltför små eller svaga för att lämna andra spår än krukor och DNA. Det är lite winner takes all över kulturspridning. Skillnaden är väl kanske att vi inte är vana vid att tänka på germansk kultur som en färdig McDonaldsprodukt i stil med romersk, kinesisk eller muslimsk kulturimperialism.

Finns istället väldigt mycket bevarat i skriftliga källor om ex.vis vikingatiden, den tidens religion m.m. Mycket mer är skriftligt bevarat om det gamla Norden än om många andra områden och religioner.
Även längre tillbaka än så finns det en hel del som man känner till. Så visst har vi en forntid. Det har man givetvis även om inget öht finns bevarat i skriftliga källor.

Ja, men germansk kultur är väl nog ett samlingsbegrepp, som syftar på flera olika saker.
Språket,Runorna, Religionen och konsten måste inte vara oskiljaktiga. Tx så överlappar germanernas religionen rejält med andra indeoeuropeiska folks, runorna utgår från medelhavsalfabeten och djurornamentiken fanns även bland ryttarfolk i öster och bland irländare.

Materialkulturen och religionen i Västeuropa var mycket likartad under medeltiden, ändå var det inte samma folk i hela området. Det är något hopplöst över att bestämma etnicitet utifrån materiella kvarlevor,

Herman Lindqvist skämtade om hur "bilfolket" erövrade "hästfolket" någon gång på 1900-talet. Eller att Sverige måste ha erövrats av USA på 50-talet, eftersom att vår kultur är så amerikaniserad.

Utan skriftspråk så kan man inte säga så mycket, deras egna samtida röster har sedan länge tystnat och vi står o spekulerar, man talar om hur skålfolket erövrade tallriksfolket eller nå't i den stilen.

Bara för att skriftliga källor saknas betyder inte det att vi inte haft en forntid.

Men det fattar inte TS, för han är en pajas.


Kanske, kanske, kanske. Kanske alla greker kom från månen, men de skrev annat?

Eller tänk om alla skandinavier var kineser som förvandlades så fort de kom i kontakt med en mullvadsfis? OMFG. Det står ju inte så mycket, så kanske är det så? O DNA visar ju inget överhuvudtaget. (eller?)

Nja, det är just frånvaron av källor som betyder att vi har haft en forntid.

Forntid - Brist på källor.
Antiken - Tillräckligt med källor.

D.v.s. förmedeltid med brist på källor är definitionsmässigt forntid.

Så det blir som att hävda att Sverige inte är en monarki eftersom vi har en kung,
eller att Gotland inte är en ö eftersom Gotland har vatten på alla sidor.

Ja, skulle vilja byta namn på tråden till "Sverige har ingen äldre historia", men det går ju inte att redigera det första inlägget längre.

Värst vad ni hakar upp er på titeln, det är inte sakfrågan.

Som vissa har skrivit så kanske mycket utav det som vi ser som ursvenskt kanske snarare är infört av folk från kontinenten, ganska sent dessutom.

Eller föreställningen om att norden har en unik befolkningskontinuitet och vi aldrig påverkades av folkvandringstiden. På kontinenten var folkförflyttningarna omfattande, ta bara anglosaxarnas och slavernas vandringar. Varför dyker det helt plötsligt upp många fornborgar i norden samtidigt?