Alain Soral - intellektuell, marxistiskt inspirerad kritik mot feminismen

http://www.youtube.com/watch?v=Do5zrdTb-yI

Kort om vad som sägs i videoklippet:

- Feministernas krav på emancipation från den förtryckande moders- och kvinnorollen, ledde bara till att man hamnade under ett nytt ok, lönearbetets och konsumtionens ok. Beroendet till maken har bara bytts ut mot beroendet till arbetsgivaren.
- Feminism överskrider inte klasskampen. Feminismen är bara intressant för kvinnor från den högre medelklassen, som vill slippa att vara mödrar och i stället ha spännande yrken. För kvinnorna i arbetarklassen, däremot, handlar emancipation om att befrias från det tråkiga arbetet på det löpande bandet och i stället bli en försörjd hemmafru.
- Den feministiska kvinnans frigörelse sker på arbetarklasskvinnans (vilken ofta arbetar som dagisfröken) bekostnad, som får både ta hand om den feministiska kvinnans barn och sina egna.
- Rätten att arbeta är en chimär för kvinnor i arbetarklassen. Där handlar arbete snarare om ett tvång, en nödvändighet för överlevnad. Därför blir hemmafrulivet en lyx.
- Feminismens så kallade frukt av deras kamp, var hela tiden konsumtionssamhället hemliga önskan. Feminismen leder ju till fler konsumenter på marknaden. Det är också därför media och makten alltid har stått på feministernas sida, trots att feministerna bara utgör en försvinnande liten minoritet av kvinnorna.
- När feminismen dyker upp, vilket ofta är i länder som då har tydliga klasskonflikter, leder det till en minskning av klassmedvetenhet. Ju mer liberalt och borgerligt ett samhälle blir, desto fler feminister dyker upp och desto mer makt får de. Feministerna spelar helt enkelt rollen som nyttiga idioter.

Nu kommer det säkert bara blir fem stycken som svarar i den här tråden, men vad tycker ni om herr Sorals ståndpunkter?

Det verkar inte ens bli fem svar på denna intressanta trådstart, men här är mitt bidrag.

Har inte orkat titta på videklippet, utan går på din beskrivning och jag fokuserar kanske mest på delarna som handlar om kvinnor i arbete.

Mycket av det som sägs är säkert sant, men samtidigt så bygger ju ett tidigare förhållningssätt till kvinnans roll på att hon åtminstone är underordnad mannen ekonomiskt. Även om jag definitivt inte är feminist (hu..) så tror jag ändå att det på individnivå måste vara bättre att slita under ett löneok än att leva under en enskild individs godtycke och ekonomiska makt.
Historien har väl visat att kvinnor som hamnat utanför en mans ekonomiska sfär inte alltid hade det så lätt, och det känns inte riktigt som man kan betrakta det som positivt.

Den svunna tid och kultur som föregick den första feminismen hade, åtminstone så vitt jag vet, helt annan syn på äktenskap och familj. Man gifte sig och skilde sig helt enkelt inte, annat än i undantagsfall. Då kunde en familj i betydligt högre grad fungera som en enhet, med de för- och nackdelar det nu innebär.

Tror att vi har blivit alldeles för individualistiska för att vi, både män och kvinnor, skulle trivas med en återgång till tidigare familjeförhållanden.

Även om jag inte håller med alla slutledningar som han drar så tycker jag det är rätt vettiga analyser. Att feminismen drivs av elitfeminister från övre skikten i samhället är i mångt och mycket sanning, och de använder detta för att förbättra din egen tillvaro. De är inte speciellt intresserade av kvinnorna som sitter på skitjobben, de är mest verktyg för kampen, de behövs som slagträn i media. Finns självklart undantag, men dessa undermineras hårt av elitfeministerna som syns och hörs mest.

Ett bra exempel är invandrarkvinnor/flickor vars livssituationer många gånger verkligen är under ett förtryck. Förkämpar för dessa (feministiska kvinnor med invandrarbakgrund) blir anklagade för att gå rasisternas ärenden samt att vara islamofober av eliten när de påtalar reella problem. Lösningar för deras problem gynnar förstås inte eliten just nu, som enbart ser till sina egna behov och karriärer på toppen.

Därför att feminismen är ett politiskt vapen som är ämnat att slå sönder den traditionella familjen utan att erbjuda en lämplig ersättare. Det är liksom ett huvud i den moderna hydran av mardrömslika ideologier som arbetar för att bryta ned och förstöra alla nationer, ett delmål i införandet av den mardrömslika 1984 framtiden som med stor sannolikhet väntar oss. Intressant dock att en kommunist klagar på detta. Lite som om SvP skulle klaga på att SD är för främlingsfientliga.

Alain Soral har givetvis delvis rätt, men säkerligen helt fel lösning.

Helt rätt. Att krossa normen och det normala i samhället är agendan.

Kärnfamiljen ska bort och homopar(läs bögjävlar och lesbianfittor) ska adoptera negrer och asiater så våran ras förstörs.

Han är inte kommunist längre, men hans tänkande är fortfarande starkt påverkat av marxismen. Här är en annan video där han talar mer allmänt om politik: http://www.youtube.com/watch?v=e6HmWr7DEXc

För oss som inte har någon ork för videoklipp vi inte vet om vi kan vänta oss något av, ger Soral någon motivering för detta tyckande? Annars hör man ju oftast marxister tala om arbetklasskvinnor som dubbelt förtryckta, men Soral menar alltså att det för kvinnor skulle vara emancipation att befinna sig i beroendeställning till en man?

Nog för att han är Marxist, men det är främst som rasist och sexist han är känd. Intellektuell, pfft.



Och vart tror ni maken pengar kommer från? Nej, inget har byts ut. Kvinnan har endast fått kontroll over sin del.


Allt detta bygger på den absurd tanken att kvinnor väljer mellan att vara fattiga arbetare eller välbeställda medelklasshemmafruar. Vilket förstås är absurt. En mycket högre inkomst för mannen uppstår inte magiskt för att kvinnan inte arbetar. Tvärt om får du fattiga kvinnor med dubbelarbete.


Ni lever tydligen i en alternativ verklighet. Möjligheter här är väl: 1 Grovt okunniga 2 Starkt önsketänkande eller 3 Foliehattar.


Totalt cirkulärt. Utgår från att man redan tycker att all annat än klasskamp är ointressant. Verkligheten är att dom flesta inte ens vill ha eran klasskamp. Eller raskamp för den delen.

Soral tar upp detta "dubbla förtrycket" genom att hänvisa till att vad för övre medelklasskvinnor är en emancipation från "hemmafrun" till möjligheten att äntra för dem intressanta yrkesområden (Soral nämner advokat, forskare, bokhandlare), för arbetsklasskvinnan snarare blir till dubbla ok i form av dels fortsatt hushållsarbete, men nu dessutom kravet på försörjning via ett slitsamt lönejobb (Soral nämner "assembly line worker". Jag vet inte om där finns något bra ord för detta i svenskan). Detta baserat i att den sistnämnda inte har lyxen att betala andra att sköta hem och barn medan hon satsar på karriären.

Videon är sevärd för att få större grep om hans resonemang i sin helhet.

Det här slår mig enbart som struntprat som bygger på en missuppfattning om att arbetslösa kvinnor förr skulle gått sysslolösa på dagarna. Det finns inget som tyder på att arbetande kvinnor skulle haft mindre egentid. Det går väl an att säga att kvinnorna bara bytte ut sin beroendeställning gentemot sina makar mot en beroendeställning gentemot arbetsgivaren, men i sådana fall går det inte att komma och säga att emancipation för kvinnor skulle vara att byta tillbaka till det föregående igen.

Jag vet inte, en pålitlig källa säger mig att mannen skulle vara en känd sexist. Såvida ingen kan förklara rimligheten i hans ståndpunkt tänker jag nog utgå från att det vore slöseri med tid.

Herr Soral är ju knappast först att framföra denna kritik som riktas mot den liberala feminismen. Du kan kolla upp t.ex bell hooks från 84- med Feminist Theory: From Margin to Center, som framför den kritiken även ur ett rasperspektiv.

Bra sammanfattning.