Jo. Jag har skrivit en rusrapport tidigare. Då körde jag en RP och resultatet blev det att jag knullade i x antal timmar, och erfarade mitt livs bästa sex. Det var helt klart katastrofalt bra. I den rapporten lovade jag dock dyrt och heligt att aldrig prova på IV. Det höll ett par månader, sedan satt jag där med nålen i armen. Hur jag reagerat de tio gånger jag tagit IV har varit olika, men man kan säga att jag haft åtta utav de tio gångerna som inte artat sig på något speciellt vis alls, utan enbart liknat känslan då man bombar. Men två utav de tio tillfällena har varit lite utav känslan "Crazy-motherfucker-typ-in-two-diffrent-ways".
Men idag, lämnade jag verkligheten fullständigt och kvar sitter jag i denna himelska om än bisarra värld utav all over the place känsla. I min säng, med värmeljus i hela sovrummet och Hardstyle på högsta volym, samtidigt som jag hysteriterroriserar min fina vän, tillika KK. Och klockan är 20:39. Hey ho - lets rusrapport go.
Klockan 19:00
Jag har en katastrofal skitdag där allt tycks vändas mot mig. Visst, livet i allmänhet suger ju rätt mycket getpung atm, men ikväll är det brutalt, ensamt och ångestladdat. Vad kan väl då vara bättre än att bedöva med lite lo-lo-lo-vly CS? Sagt och gjort, blandar pulvret med kranvatten och smakar av. En snabb signal meddelas via munnen att det här är starkt jävlar, men det ska jag väl klara. Det var väl minst lika starkt igår?
Klockan 19:30
Har fastnat i telefon med en kompis. En kompis till. Och någon oviktig random, som ringt fel flera dagar i rad (det här sista stämmer ej, så vet egentligen inte varför jag skriver det)? Jag har hursomhelst glömt av min IV helt och hållet. Men så, just det. Plockar fram verktyg, drar upp och puggar in hörlurarna i öronen. "Im on fire", med Bruce Springsteen får inleda ruset lite lätt. Jag är fortfarande rookie och vågar inte kasta mig in i en IV med full panik i lurarna.
Klockan 19:45
Sitter framför spegeln i mitt sovrum. En liten smula ångest landar på min frontalob och påtalar "Det här är en riktigt jävla kass idé du flickan". Och visst är det så. Det är ett ostrukturerat kaos. Men jag lyssnar som vanligt inte till vad min hjärna försöker säga mig och flipprar bort den tanken lika fort som den kom. Det märkliga i det hela (kanske inte alls märkligt, saknar vetskap om detta), är att jag inte kommit att tycka om IV pga ngt slags tjackrus tidigare. Jag har varken "drabbats" utav den där euforiska känslan alla pratar om, utan bara upplevt att det gått en aning snabbare att gå från att känna sig blue till att fungera. Men, känslan vad gäller en nål in i venen, tråckla efter svar och sedan få det är makalös. Jag förstår faktiskt knappt att jag skriver det, med tanke på att jag är världens i särklass mest nålrädda personer. Men fan, att få svar. Herregud, vilken makaber känsla utav lyckorus?
Klockan 20:00 (ja, eller lite tidigare)
SÅ. Nu ska nålen in. Det gör ont. Iaf litegrand. Men jag vägrar vara en mes. Trycker til och hela nålen galloperar in i venen. Drar utan att förvänta mig svar men det kommer direkt. Ruligt, skoj. Försöker pumpa in, men det går knappt att rubba pumpen. Klämmer åt ordentligt och halva laddningen far in i armvecket. Det slår lock för höger öra och pulsen leker ridskola i bröstkorgen på mig på alldeles för små ponnys. Andas i samband med hur Bruce Springsteen som jobbar på repeat, stönar "Hey little girl is your daddy home", och jag tänker "Nej, tacka fan för det". Kör i det allra sista och drar tillbaka för att kolla att vi fortfarande har kontakt. Och såklart har vi det.
Klockan 20:10
Högsta volym och jag flyger utan vingar långt bortom verkligheten. Så, det är det här dem menar med att känslan är nästintill oslagbar och brinnande vacker? Ok, då har jag koll. Blundar, avancerar mina karraktäristiska "börjarblihögsåjagjuckarmoves" med att vågdansa med skallen i några märkliga cirklar och möter mina melerade ögon i spegeln. Shit, jag är assnygg. Så beslutar jag mig för att behålla denna chillkänslan ett tag innan jag börjar headbanga till showtek. Så jagbyter låt till Metallicas Low Man´s Lyric. FET känsla.
Klockan 21:02
Sitter i min säng och njuter utav att ha fått uppleva vad alla pratar om. Sist jag reagerade på IV var jag livrädd. Kröp omkring på golvet och höll mig panikartat fast i ett bordsben. Jag grät, skrattade och skrek om vartannat. Jag matade de två svanarna som befruktade varandra i mitt kök och irriterade mig på den lilla nakna mannen som låg och vilade under mina reklamblad på köksbänken. Usch, det var timmar utav helvete. Jag blandade aldrig den dosen, och smakade inte av innan heller. Dumt. Denna gång är det rätt jävla nice!
Vi får väl se hur natten artar sig.
Jag lovar att uppdatera med jämna mellanrum.
Nu vill min kropp tydligen att jag urinerar. (vilket jävla viderord egentligen)!?
Men idag, lämnade jag verkligheten fullständigt och kvar sitter jag i denna himelska om än bisarra värld utav all over the place känsla. I min säng, med värmeljus i hela sovrummet och Hardstyle på högsta volym, samtidigt som jag hysteriterroriserar min fina vän, tillika KK. Och klockan är 20:39. Hey ho - lets rusrapport go.
Klockan 19:00
Jag har en katastrofal skitdag där allt tycks vändas mot mig. Visst, livet i allmänhet suger ju rätt mycket getpung atm, men ikväll är det brutalt, ensamt och ångestladdat. Vad kan väl då vara bättre än att bedöva med lite lo-lo-lo-vly CS? Sagt och gjort, blandar pulvret med kranvatten och smakar av. En snabb signal meddelas via munnen att det här är starkt jävlar, men det ska jag väl klara. Det var väl minst lika starkt igår?
Klockan 19:30
Har fastnat i telefon med en kompis. En kompis till. Och någon oviktig random, som ringt fel flera dagar i rad (det här sista stämmer ej, så vet egentligen inte varför jag skriver det)? Jag har hursomhelst glömt av min IV helt och hållet. Men så, just det. Plockar fram verktyg, drar upp och puggar in hörlurarna i öronen. "Im on fire", med Bruce Springsteen får inleda ruset lite lätt. Jag är fortfarande rookie och vågar inte kasta mig in i en IV med full panik i lurarna.
Klockan 19:45
Sitter framför spegeln i mitt sovrum. En liten smula ångest landar på min frontalob och påtalar "Det här är en riktigt jävla kass idé du flickan". Och visst är det så. Det är ett ostrukturerat kaos. Men jag lyssnar som vanligt inte till vad min hjärna försöker säga mig och flipprar bort den tanken lika fort som den kom. Det märkliga i det hela (kanske inte alls märkligt, saknar vetskap om detta), är att jag inte kommit att tycka om IV pga ngt slags tjackrus tidigare. Jag har varken "drabbats" utav den där euforiska känslan alla pratar om, utan bara upplevt att det gått en aning snabbare att gå från att känna sig blue till att fungera. Men, känslan vad gäller en nål in i venen, tråckla efter svar och sedan få det är makalös. Jag förstår faktiskt knappt att jag skriver det, med tanke på att jag är världens i särklass mest nålrädda personer. Men fan, att få svar. Herregud, vilken makaber känsla utav lyckorus?
Klockan 20:00 (ja, eller lite tidigare)
SÅ. Nu ska nålen in. Det gör ont. Iaf litegrand. Men jag vägrar vara en mes. Trycker til och hela nålen galloperar in i venen. Drar utan att förvänta mig svar men det kommer direkt. Ruligt, skoj. Försöker pumpa in, men det går knappt att rubba pumpen. Klämmer åt ordentligt och halva laddningen far in i armvecket. Det slår lock för höger öra och pulsen leker ridskola i bröstkorgen på mig på alldeles för små ponnys. Andas i samband med hur Bruce Springsteen som jobbar på repeat, stönar "Hey little girl is your daddy home", och jag tänker "Nej, tacka fan för det". Kör i det allra sista och drar tillbaka för att kolla att vi fortfarande har kontakt. Och såklart har vi det.
Klockan 20:10
Högsta volym och jag flyger utan vingar långt bortom verkligheten. Så, det är det här dem menar med att känslan är nästintill oslagbar och brinnande vacker? Ok, då har jag koll. Blundar, avancerar mina karraktäristiska "börjarblihögsåjagjuckarmoves" med att vågdansa med skallen i några märkliga cirklar och möter mina melerade ögon i spegeln. Shit, jag är assnygg. Så beslutar jag mig för att behålla denna chillkänslan ett tag innan jag börjar headbanga till showtek. Så jagbyter låt till Metallicas Low Man´s Lyric. FET känsla.
Klockan 21:02
Sitter i min säng och njuter utav att ha fått uppleva vad alla pratar om. Sist jag reagerade på IV var jag livrädd. Kröp omkring på golvet och höll mig panikartat fast i ett bordsben. Jag grät, skrattade och skrek om vartannat. Jag matade de två svanarna som befruktade varandra i mitt kök och irriterade mig på den lilla nakna mannen som låg och vilade under mina reklamblad på köksbänken. Usch, det var timmar utav helvete. Jag blandade aldrig den dosen, och smakade inte av innan heller. Dumt. Denna gång är det rätt jävla nice!
Vi får väl se hur natten artar sig.
Jag lovar att uppdatera med jämna mellanrum.
Nu vill min kropp tydligen att jag urinerar. (vilket jävla viderord egentligen)!?